Studenter behöver inte någon lag om heltid

Saco Studentråd och Svenskt Näringsliv släppte nyligen en rapport om studenters extraarbete. Idag jobbar drygt 200 000 studenter vid sidan av studierna och de två rapportskrivarna är väldigt oroade (och det med rätta) över att om en lag om heltid införs, kommer studenterna att drabbas kraftigt. Eftersom många av deras anställningar då försvinner.

Nästan hälften av landets studenter arbetar vid sidan av sina studier för att dryga ut sin inkomst. Jag tycker att det behövs fler incitament till arbete för studenter. Ett höjande eller avskaffande av fribeloppet är ett exempel, vilket också skulle få positiva effekter för samhällsekonomin eftersom många studenter jobbar svart. En individualisering av studiemedelssystemet, med olika möjligheter till tilläggslån för de studenter som upplever att de behöver större ekonomiska ramar behövs också. Sen skulle våra utbildningar må än bättre om kontakten med arbetsmarknaden stärktes.
Studenter är ingen grupp, studenter är individer som behöver individuella lösningar.

Vad studenter däremot inte behöver är en socialdemokratisk lag om heltid. Där tycker jag att Saco Studentråd och Svenskt Näringsliv har lyckats lyfta debatten.

Inte lite många uppdrag Jong-Il?

Igår valde Nordkoreas parlament om Kim Jong-Il till posten som ordförande i försvarskommissionen. Sen tidigare leder diktatorn allt annat av vikt i landet. Hade jag fått en stroke nyligen har jag börjat trappa ner lite eller om jag redan hade varit död (vilket det skvallras om) skulle jag inte vilja få några fler uppdrag. TV4 Nyheterna hade igår ett sevärt reportage om medborgare som lyckats fly över gränsen till Sydkorea. Vilket är ett land som visar varför demokrati är så mycket bättre än diktatur på alla sätt och vis.

Wanja stärker Alliansen!

För några timmar sen kom beskedet från LO-borgen: Wanja sitter kvar om LO-ordförande. Sen kan jag tycka som utomstående att det är lite konstigt att hon lämnar sina styrelseuppdrag i diverse pensionsbolag. Om det är någon som ska företräda arbetarrörelsen och löntagarna, är det väl bäst att låta LO-basen göra det. Men jag kan ha fel. Som den Alliansvän jag är, kan jag bara välkomna beskedet. Bättre kampanjarbetare än Wanja Lundby-Wedin och Lars Ohly finns inte för Alliansen. En riktig tillgång. Jag tror inte att media kommer att sätta stopp som LO-förbunden nu önskar. PJ Anders Linder är klok som vanligt i sin kommentar kring rörelsen.

Globaliseringen kräver satsningar på kunskap

Häromdagen presenterade högskoleministern propositionen Gränslös kunskap – högskolan i globaliseringens tid. Vi som hört Leijonborg tidigare tala om globaliseringen (måste vara ett favoritord) kan näst intill gissa oss fram till vad proppen kan innehålla.

Hela syftet är glasklart. Om Sverige ska möta globaliseringens utmaningar måste vi ha en högre utbildning i landet som ges bästa tänkbara förutsättningar att möta utvecklingen. Därför behövs; fria, starka och internationellt sett konkurrenskraftiga institutioner för utbildning och forskning.

Studentrörligheten bland svenska studenter (speciellt lärare) är usel. På senare år har allt färre studenter sökt sig utomlands för studier under en eller två terminer. Den trenden måste brytas. Svenska studenter måste hitta ut och utländska studenter hitta hit. Personligen anser jag att Europa samarbetet håller på med allt för lite utbildning, men arbetet med ”den femte friheten” visar att något är på gång. Samtidigt måste det hända saker på hemmaplan och därför är det bra att regeringen tuffar på i sitt reformarbete kring den högre utbildningen och forskningen.

Har tidigare skrivit om studentrörligheten och Erasmus här.

Go Olle!

Eritrea får 122 miljoner kronor i bistånd från EU. Vilket är fullständigt absurt och förslaget kritiseras idag av EU-parlamentarikern Olle Schmidt i Expressen. Bistånd är kalas och ska vara generöst. Fast bistånd ska inte betalas ut till skurkregimer där medlen bara försvinner, speciellt inte till länder som förtrycker allt bra som EU står för, vilket tyvärr, Dawit Isaac är ett lysande exempel på. Olle har helt rätt i sin kritik av både EU och regeringen. Klarar inte Sverige att driva på själva, får man göra gemensam sak med andra länder.

Idag blir Sverige lite bättre

Om några timmar kommer riksdagen att rösta igenom förslaget om könsneutrala äktenskap och upphäva lagen om registrerat partnerskap. Det är inte en dag för tidigt och det är bara att glädjas över att enigheten är så stor. Det är ett historiskt beslut, för när beslutet tas i riksdagen kommer vi äntligen få en lagstiftning i Sverige som inte gör skillnad på mitt (framtida) äktenskap och min brors. Staten ska vara neutral och utgå från alla människors lika värde. Vilket innebär likhet inför lagen, där ingen ska behandlas annorlunda på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet. Kärlek mellan människor av samma kön eller mellan människor av olika kön ska mötas med samma respekt. Samtidigt finns det fortfarande diskriminering i vårt samhälle som måste motarbetas, vilket bäst sker genom kunskap.

Jag kan inte heller låta bli att kommentera dagens debattare i GT som har avsändare från dagens mest ensamma parti i riksdagen. Där menas att nya vigsellagen är ett hafsverk (kanske ett aprilskämt…) och att övriga allianspartier under flera år tävlat i vilket parti som är mest HBT-vänligt. Suck. Det var en liberal justitieminister som på 40-talet tog förbudet mot ”homosexuella förbindelser” och liberaler som låg bakom bortplockandet av sjukstämpeln på homosexualitet och partnerskapet. Jag vet inte om det är populism eller någon tävlan i att vara bäst. Folkpartiet liberalerna har en stolt historia av att tro på individen och lägga politiska förslag om att var och en av oss ska ha frihet och möjlighet att förverkliga våra drömmar om ett gott liv. Politiken ska riva hinder – inte bestämma hur individer ska leva sina liv.

Studiemedelssystemen måste reformeras

Jag har väntat länge på att den studiesociala kommittén ska släppa sin rapport. I går kom den tillslut, och det var ingen liten lunta den producerat. Kommittén har försökt att ta ett helhetsgrepp på studenternas ekonomiska och sociala situation, och kommer med några bra och några mindre bra förslag. Studenter är ingen homogen grupp utan en samling individer, därför behövs individuella lösningar.

En ökning av studiemedelsnivån är välkommen. Det är svårt att motivera varför vissa ska leva under fattigsdomsgränsen utan möjlighet att ens låna mer pengar. Tyvärr flaggade högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg för att den risiga konjunkturen kan sätta käppar i hjulen för detta projekt, men det återstår att se. Även killen med hårpiska på finansdepartementet har ju varit student en gång i tiden.

Sämre är förslaget att högskolestudenter behöver ta en examen motsvarande tre års studier inom fyra år för att få förlängt studiemedel. Läs gammalt inlägg här. (Dock föreslås att studiemedel ska kunna ges upp till max sju år.) Liberala studenter ställer sig onekligen bakom ambitionen om en ökad genomströmning i högskolan. Svenska studenter har helt enkelt för roligt när de pluggar för det tar längre tid än i andra länder för dem att bli klara, vilket är kostsamt både för dem och för staten. Vi tycker dock inte att den här typen av krav på examen är rätt väg att gå. Om någon vilsen student tror sig få den bästa möjliga utbildningen genom att enbart studera A-kurser är det inte upp till oss, staten eller högskolan att tvinga den till någon annan uppfattning. Samma gäller för den personen som föredrar att skaffa tre examina och som därför kräver längre tid utan att uppnå någon fil kand. inom fyra år. Lösningen på detta är att göra studielånet mer flexibelt så att den enskilde studenten får både större valfrihet och större eget ansvar för sitt studielån.

Modernt studentinflytande väntar

Att studentinflytande implicit har kommit att handla om makt och inte om kvalitet förklarar en stor del av egenskaperna och bristerna hos dagens system. Därför är förslaget från regeringen nu välkommet. Det är en seger för friheten och inte minst för föreningsfriheten i Sverige, som under lång tid har varit satt på undantag. Ett avskaffande kommer också att bidra till att kårerna nu kan lyfta blicken mot framtiden och börja fundera över hur framtidens studentinflytande ska se ut. Den debatten väntar jag redan på. Det skriver jag idag på GT debatt.

Vi behöver inte höjda skatter!

Dagens debattare på DN är ingen rolig läsning. Mona Sahlin och hennes draghäst Thomas Östros menar att riktade skatter till ett värde av fem miljarder kronor är nödvändiga för att ta landet ur krisen. Opinionsraset för S lär fortsätta rasa och jag har inget emot att röran bråkar i media om skatter. Monas partisekreterare såg för övrigt inte speciellt pigg ut i riksdagens matsal idag, det kanske är tungt på jobbet.

Jag har heller inget emot att tydligheten mellan blocken ökar. Alliansens vill använda skatterna för att tanka upp välfärden och skapa tillväxt av nya jobb. Socialdemokraterna vill höja skatten för indirekt köpa jobb. Det blir bara dyrare och landet får en sämre ekonomi. Vi behöver inte kortsiktiga lösningar. Jag hoppas verkligen att man kan lita på att socialdemokraterna ljuger, för annars kan vi snart rea ut Sverige.

För vad vill man inte satsa på (som de egentligen inte har slantar till); a-kassan, barnfamiljer, pensionärer, studenter, kommuner, småföretag, ”trygghetssystemen”, sjukförsäkringen, barngrupperna, äldreomsorgen, riskkapital, högskolan, yrkesutbildning, ”gröna jobb”, miljonprogramområdena, infrastruktur, ROT-avdrag, klimatomställning, ”välfärden” – för att nämna några utgiftsposter som profet Hamilton rabblade upp på partistyrelsen idag.

Wigforss, Ohlin och Myrdal måste vrida på sig.

Bort med SJ-monopolet

Senaste dagarna har jag flängt fram och tillbaks mellan Göteborg och Stockholm. Både via flyg och tåg. För mig spelar det ingen större roll vilket färdmedel det blir, jag trivs med båda. Däremot betyder priset något. Idag är det för mig billigare att flyga till den kungliga huvudstaden från framsidan än var det är att åka tåg. Det är ett problem. När jag flyger får jag dessutom oftast också tidning, frukost eller lunch, det får jag inte på tåget om jag inte åker förstaklass som bara är ännu dyrare.

Därför är det glädjande att regeringen nu öppnar upp för att konkurrensutsätta tågmonopolet i landet, det är bra både för miljön och för våra plånböcker. Konsumentmakt är av bara av godo. Bara konstigt att det inte har skett tidigare. För monopol är inte bra oavsett om det är statligt, kommunalt eller privat. Konkurrens är alltid bra. GT menar idag att ny infrastruktur först behöver kommer på plats, kan hålla med om att det behövs - men det finns inget som hindrar att regeringen snabbt driver igenom detta utmärkta förslag.

Snurrigt värre på Utbildningsnämnden

Idag flög jag hem tidigare än planerat från Stockholm, vilket var beklagligt. Men Utbildningsnämnden satte igång tidigare och jag vill vara på plats. Just nu är jag helt slut i huvudet och ska snart somna in. Fast först behöver jag skriva av mig lite.

För dagens maratonmöte var bland det värsta och konstigaste jag varit med om som förtroendevald politiker. Ni som läst denna blogg tidigare vet vad som väntade; kraftiga organisationsförändringar inom den kommunala gymnasieskolan. Innan nämnden träffade allmänheten var situationen följande;

1. Socialdemokraterna och miljöpartiet vill yrka bifall till förvaltningens förslag, alt 1 (som i korthet innebär att all restaurangutbildning för gymnasielever förläggs till Burgårdens Utbildningscentrum och Munkebäcksgymnasiet (medieprogrammet flyttar in i Ester Mosessons lokaler på Lindholmen som ska renoveras. Se handlingar här).
   
   
2. Vänsterpartiet vill inte att Ester Mosessons gymnasium ska flyttas.
   
   
3. Folkpartiet liberalerna, moderaterna och kristdemokraterna gillar egentligen inte något av alternativen – dock är alt 3 bäst, vilket innebär att Ester Mosessons blir kvar på Lindholmen.

Innan nämnden träffade allmänheten hade vi diskuterat och debatterat igenom förslaget, vi visste alltså vad som skulle ske. Vår ordförande Ann Lundgren (S) berättar därefter för elever, personal, fack, chefer och media vad som komma ska på nämndmötet. Elever från Ester blev självklart glada och en elev frågar lite försiktigt om deras kampanj har givit resultat. (De hade tidigare under dagen kört en demo på avenyn - berätta att ni gör det nästa gång!). Så är inte fallet. Från FP, M, och KD har vi hela tiden menat att Ester ska ligga kvar på Lindholmen och Munkebäck ska bli en del av en annan enhet. Tillbaks till turerna. Större delen av allmänheten och media (GP) går. Nämnden sätter igång. Nu blir det snurrigt, även i mitt huvud.

1. Socialdemokraterna och Miljöpartiet yrkar bifall till alt 1.
   
   
2. Vänstern yrkar bifall till alt 2.
   
   
3. FP,M och instämmande från KD yrkar bifall till alt 3.

Ann Lundgren ställer förslagen till proposition. Kom ihåg att hon redan har meddelat vad resultatet kommer att bli och accepterat att hennes och förvaltningens förslag kommer att falla. Efter en kontraproposition finner hon dock att alt 3 har vunnit genom acklamation. Vad hon däremot inte gör (vilket jag hade gjort) är att votera i frågan och låta nämnden genomföra ett namnupprop. För det märkliga är att hon kanske hade fått en majoritet för sitt förslag genom sin ordföranderöst.

Nu fick vi aldrig veta hur vänstern hade ställt sig till alt 3, för den gode Christian Larsson (V), hade mycket väl kunnat lägga ner sin röst i den andra omgången och låtit ordföranderösten få avgöra beslutet. Jag tycker personligen att det är viktigt i politik att faktiskt få berätta hur man faktiskt har eller ska rösta. Jag skulle ha ställt vänstern mot väggen oavsett utgång.

När nämnden väl fattat beslut enligt alt 3, lämnar Larsson mötet. Resten av mötet låter jag bli att beskriva, kanske blir ett annat inlägg.

Wanja och handlingar…

LO-basen Wanja Lundby Wedin säger till flera medier idag att hon är lurad. Enligt SvD:s analys bluffar hon eller så har hon sovit i 15 år.

Jag tror att det räcker så. Men jag var tvungen att kolla upp det hela. På AMF:s hemsida kan man ladda ner årsredovisningen (sid 75) från 2008. Där står det hela väldigt tydligt i både text och siffror. Wanja måste ha sovit.

Skolriksdagen...

Skolriksdagens första dag var verkligen inspirerade. Konferensen inleddes med att Utbildningsminister Jan Björklund höll ett inledningsanförande för de drygt 1500 deltagarna på Älvsjömässan. Tyvärr var det inte lika många göteborgare på plats som jag hoppats, men man kan ju inte vara överallt. Delegationen från Grums kommun var nästan lika stor som den från Göteborg.

Jan Larsson numera konsult McKinsey & Company, tidigare känd som politisk topptjänsteman hos socialdemokraterna höll ett lysande föredrag om världens bästa skola. Han sa mer eller mindre JA AMEN till Björklunds inledningstal. Samlingen i storgrupp avslutades med Justin Donovan skoldirektör i en medelstor kommun i England talade om uppgiften att inkludera alla barn i skolan. Imorgon väntar möte med Alliansen, sen ska jag tydligen flyga hem tidigare.

Tuffa beslut väntar

På onsdag ska Utbildningsnämnden i Göteborg fatta både tuffa och svåra beslut, det är aldrig enkelt att dra ner verksamhet som politiker - vilket redan har resulterat i en hel del brev från lärare och elever samt en del uppmärksamhet i media. Jag kan bara instämma i mångt och mycket i det som skrivs. Till GP säger Ann Lundgren (S) att förvaltningen har presenterat ett; "väldigt, väldigt bra förslag". Jag håller verkligen inte med min ordförande. Däremot kan jag bara instämma i det som Helene Odenjung (FP) säger i samma artikel.

Imorgon flyger jag till skolriksdagen för att inspireras, tyvärr är det ingen mer från vare sig nämnd eller förvaltning som gör mig sällskap. Tråkigt. På onsdag flyger jag tillbaks och då väntar tuffa beslut. Hoppas att vi får majoritet för våra förslag.

Bryt med Palmes arv

Nyligen kunde man läsa om den kommande autonomiutredningen på DN:s ledarsida (24/3), och det är spännande läsning. Daniel Tarschys utmärkta utredning landar i flera olika möjliga förslag. Han och jag är eniga om vilken som är rätt väg framåt: Man bör skilja högskolan från staten genom att genom "att skapa en ny offentligrättslig form skapas som gör högskolan till en konstitutionellt självständig verksamhet".

Genom att klippa banden mellan staten och högskola kan genuin akademisk frihet uppnås, inte den socialdemokratiska typen av frihet som innebär att våra akademiker behöver vända sig till politiken för att kräva förbättring och ändring.

Det stora problemet ligger självklart i att få våra politiker att genomföra detta. Det hör inte direkt till vanligheterna att en folkvald politker självmant släpper ifrån sig makt, inflytande och tillgångar, trots att det mesta pekar mot att det vore den bästa lösningen.

Ett annat problem ligger i högskolorna och universitetens nuvarande adminstration. Det krävs ett starkt ledarskap och en insats för att få det nya systemet att fungera väl, även på kort sikt. Eftersom vinsten i det nya systemet vore så pass stor har jag förhoppning om att universiteten axlar den ansvarsfulla rollen.

Ett alternativ till den nya offentligrättsliga formen är självständighet, genom att ägandet förs över till stiftelser på samma sätt som skedde med Chalmers och Handelshögskolan i Jönköping i början av 1990-talet. I själva verket finns ingen motsättning mellan alternativen. Att man gör alla lärosäten mer autonoma nu innebär inte att de lärosäten som kan och vill kan knoppas av till privata aktörer längre fram.

Det var genom utbildningsreformen 1968 under Olof Palme som högskolorna gjordes till statliga myndigheter. Att åter ge dem självständighet vore att bryta med Palmes arv, vilket vore ytterst lovvärt.

Fortsatt debatt i Ergo

I det senaste numret av Ergo fortsätter jag att debattera tillsammans med min vice ordförande Krassén med tidningens redaktör som uppenbarligen älskar tvinga studenter. Läs debatten här under debatt.

Borgnäs om Europa

Under helgen är jag i Uppsala och på Universitet Liberal (UL) för att umgås med andra unga liberaler och för att lyssna på spännande föredrag. Just nu lyssnar jag på Kajsa Borgnäs min ordförandekollega i S-studenter. Hon pratar om arbetarrörelsens syn på EU. Inget oväntat och inget nytt. Tycker att det är synd att Sveriges största politiska rörelse inte har mer att komma med kring världens största och framgångsrikaste fredsprojekt. Jag tror på Europa, Kajsa är mycket nja. Hon förklarar "EU är inte en motvikt mot kapitalet", därför finns missnöjet i arbetarrörelsen. Deras kampanj Upp till Europakamp inför valet känns spännande...

Frihet är frihet!

I veckan överlämnades propositionen om kårobligatoriets avskaffande från regeringen till riksdagen. Det är en efterlängtad och i allt väsentligt väl uttänkt reform. Argumenten för avskaffandet av obligatoriet har vi i LS framfört ofta och enträget. Jag vill här lyfta fram en lite förbisedd aspekt av det hela.

I veckan överlämnades propositionen om kårobligatoriets avskaffande från regeringen till riksdagen. Det är en efterlängtad och i allt väsentligt väl uttänkt reform. Argumenten för avskaffandet av obligatoriet har vi i LS framfört ofta och enträget. Jag vill här lyfta fram en lite förbisedd aspekt av det hela.

Kårobligatoriets förenlighet med den föreningsfrihet som stadgas i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) – vilken Sverige är anslutet till sedan 1952 och som står över svensk lag enligt regeringsformen 2 kap. 23 § – har prövats ett flertal gånger. I fallet X v. Sweden (6094/73), från juli 1977, avgjordes om kårobligatoriet skulle prövas gentemot stadgandet om föreningsfrihet, i artikel 11.

Europa kommissionen, då kontrollorgan för konventionen, framhöll att en studentkår är en del av universitetets administration av studenterna, och eftersom föreningsfriheten i artikel 11 inte gäller för offentliga institutioner, gick bestämmelsen inte att applicera på en studentkår. I alla efterföljande fall där frågan tagits upp utifrån EKMR har samma bedömning gjorts.

Vad detta säger är alltså att kåren, tvärtemot vad många obligatorieförespråkare i Sverige hävdar, inte är fristående, utan är en del av universitetet.

Vi som gillar föreningsfrihet kan tycka att det är synd att en prövning gentemot rätten till föreningsfrihet inte kunde ske. Avgörandet aktualiseras dock i och med regeringens liggande proposition. Där förs ansvaret för finansieringen av studentinflytandet över på staten och lärosätena får större ansvar för att välja vilken organisation som bäst representerar studenterna. Kritikerna menar att detta innebär ett minskat "oberoende" hos kårerna. I själva verket, vilket bedömningen utifrån EKMR visar, så har kårerna hela tiden varit att se som en del av universiteten. Och eftersom universiteten är statliga myndigheter så är kårerna också att se som offentliga organ.

Den reform som regeringen nu genomför för alltså studentinflytandet väsentligt mycket närmare den funktion kåren har utifrån ett mänskliga rättighets-perspektiv!

(Mer om detta går att läsa i Liberala studenters rapport Kåren efter kårobligatoriet som vi släppte förra året.)

Vill bomba min A-kassa

Sedan början av februari är jag arbetslös, då anmäldes jag samtidigt till min A-kassa för att få ersättning och började skicka in deras talonger var 14:e dag. Den dag då jag började arbeta på heltid har jag varit medlem i A-kassan. Jag tycker det är fullt rimligt att vara med och betala för en försäkring. Jag tycker också att alla som arbetar ska betala en något större del av försäkringens kostnader och att ersättningen ska trappas ner med tiden. Det tycker jag fortfarande och skulle helst se en obligatorisk försäkring för alla som förvärvsarbetar.

Mina sparade pengar börjar sina, vilket betyder att jag behöver få ut min ersättning i slutet av denna månad. Därför ringde jag nyss upp till Alfa-kassan. Jag fick inget svar, efter lång väntan i telefonkö. För de har nämligen upp till 10 veckors kö, innan man hamnar hos en handläggare. Först efter att en handläggare har tittat på mitt ärende kan jag få besked om jag får några pengar eller ej. Är dock säker på att jag har uppfyllt alla kriterier, även om det inte hjälper just nu. Därefter kan jag få besked om min ersättning, då kommer den även utbetalas retroaktivt. Jag har över en månad kvar i kö, innan jag får besked.

Nu har jag tur. För det är inte kris och katastrof. Men för dem som inte har samma förutsättningar som mig, måste ha ett helvete. Min kris har ännu inte brutit ut. Just nu är jag bara fruktansvärt upprörd, sur och arg. Jag tycker att service och god information borde vara A och O för en verksamhet som denna. Men icke. Den är värdelös. Det borde inte vara så svårt att i dessa tider anställa fler telefonister och handläggare, när de vet med sig att det blir mer att göra. Är vi inne i den värsta lågkonjunkturen på länge, räcker inte 145 anställda.

Vilket annat sunt företag/myndighet hade hanterat situationen annorlunda, om man nu tror på att snabb service är bra både för ”ärendet” och för kassan. För när hanteringen sker fort, skapas också incitament till att jag som ”ärende” dels mår bättre och enklare kan hantera min tillvaro. Det vill säga snabbare komma ut i arbetslivet.

Hade jag inte varit den städade individ jag är – skulle jag nog ha bombat bort min A-kassa för längesen. Nu får jag avreagera mig på bloggen istället och blunda för fakturorna som ligger intill mig. Några dagar till.

Pariserhjulet måste stoppas

Idag tuffar vår lilla kampanj mot medier, storhetsvansinne och stadshjul i centrala Göteborg vidare. På GT debatt kan man idag läsa om några argument för varför vi inte ska ha något hjul, speciellt inte nere vid operan. Självklart behövs det fler medlemmar i vår Facebook-klubb. Välkommen. Det är ingen hemlighet att jag sysslar med politik, men denna kampanj - är INTE något som görs inom den ramen. Det görs som privatperson.

Proppen är överlämnad!

Igår lämnade regeringen över propositionen, Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande. Syftet med förändringarna är att avskaffa kårobligatoriet och införa ett modernt system för studentinflytande. Som jag har väntat!

Studentinflytandet i Sverige måste bli mer individuellt, så att varje student kan känna sig delaktig. Vilket jag tror är en förutsättning för att lyfta intresset bland landets studenter. Sen tror vi också att studentinflytandet måste bli mer lokalt, att decentralisera och individualisera dagens system kommer att göra inflytandet gott. Jag tror att lokala lösningar är det bästa, att på nationellnivå bestämma hur allt ska vara tror jag är helt fel väg att gå. Samtidigt läggs ett större ansvar på studenterna, vilket jag välkomnar. Det är också bra att att universiteten och högskolorna också får ta ett större ansvar, vilket jag tror gynnar alla. Innan sommaren väntas beslut i riksdagen och lagändringarna väntas träda i kraft den 1 juli 2010. Som jag ska fira. Champangen ligger redan på kylning. Vilken frihetsreform.

Kårpamparna fortsätter baktala sin verksamhet

Idag skriver Martin bagge kårpamp emeritus i Blekinge att studentkårer är en av de demokratiska institutioner som har byggt Sverige. När jag pluggat statsvetenskap och modeller för demokrati har kårerna aldrig varit på tentan, tapeten eller i tryck någonstans, det tror jag Bagge är medveten om. Men samtidigt slås kårpampar landet över för sina poster. Jag börjar bli allt mer less på att läsa företrädare för landets kårer som idogt baktalar sin egen verksamhet. Avsaknaden av ledarskap blir allt mer tydlig. Var är tron på verksamheten som bedrivs - varför skulle alla studenter lämna?

Män som hatar kvinnor

Igår såg jag och sambon filmen Män som hatar kvinnor och jag tyckte att den var rysligt bra. Under vintern läste jag om Stieg Larssons deckartrilogi om Blomqvist och Salander, som i filmen spelas av Michael Nyqvist och Noomi Rapace. Böckerna är spännande, upprörande och blodiga, vilket jag tycker man lyckas med i filmen. Man ska ju inte jämföra bok och film, men båda verk har en nerv som gör att man fastnar direkt - samtidigt som det är en viktig påminnelse om allt vidrigt som sker i vårt samhälle, inte minst av män. Har ni inte läst boken eller sett filmen är det dags för att göra det!

SFS håller rådslag om obligatoriet

Sveriges förenade studenter kallar till rådslag om kårobligatoriet, där man bland annat har bjudit in politiker och kårföreträdare från hela landet. Jag hoppas att rådslaget ska handla om kåren efter kårobligatoriet (dvs visionärt och framtidsinriktat) och inte ett fortsatt gnäll om hur deras verksamhet kommer att bryta ihop. Det är ingen förutom i kårvärlden och dess närmsta beskyddare som köper den retoriken. Studenter är inte dumma, kan representera sig själva och fatta kloka beslut. Det är inte barn vi pratar om. Fria kårer med fria medlemmar kommer vitalisera studentinflytandet, nationerna och kårerna.

För övrigt vill jag passa på att gratulera Uppsala studentkår som firade 160 års jubileum igår. Nu väntar ett nytt sekel med fria studenter, framtiden är spännande!

Var är självförtroendet?

Karl Rydå ledarskribent på UNT har idag en lysande ledare. Han lyfter upp den debatt som jag skulle vilja att flera debatterade, för det är faktiskt så att kårerna och dess företrädare (av somliga kallade små påvar eller pampar) saknar ledarskap och självförtroende. Runt om i landet hör jag samma klagande och gnällande; vår verksamhet kommer att försvinna om kårobligatoriet avskaffas. Vad är tilltron till den verksamhet man bedriver?

Stoppa Pariserhjulet i Göteborg!

Jag trodde först att det var ett skämt, när jag fick höra Johanssons planer på att slänga upp ett Pariserhjul nere vid operan. Det tycker jag fortfarande. Att hjulet (som i folkmun efter hets från stadens medier, redan fått goa och glada namn...) redan är på väg trots att bygglov ännu inte finns, visar att Johansson fortfarande tror att han bestämmer över staden. Skulle inte förvåna mig alls om den socialdemokratiska gruppen i Byggnadsnämnden fick höra om projektet genom media och därefter förväntades verkställa oavsett egen åsikt. Det luktar mer maktehov än utveckling av evenemangsstaden och turistnäringen.

Jag kan bara hålla med kritikerna om att ett stort hjul som göteborgare högst skulle åka en gång kommer att förstöra stadsbilden. Jag har åkt ett liknande hjul i London, det var roligt i tio minuter. Projektet känns rätt gammalt och hade varit fräck lagom till millennieskiftet. Det är bättre att stoppa det här projektet, i alla fall utanför Operan. Därför glädjer beskeden från oppositionen mig.

Den som skyndar till Johanssons försvar är GT:s politiska reporter Åke Lundgren som menar att den store politikern har folket med sig och makten emot sig. Det tror inte jag. Han borde ställa frågan vad kalaset kommer att kosta och sedan ställa skattepengarna mot annan verksamhet.

Stoppa Stoppa matchen!

Vänsterfolk av olika färger och kulörer samt nazister står oeniga om mycket, men när det kommer till att kanalisera det internationella engagemanget står Israel alltid först på listan.
Det uppenbara har redan sagts men tåls sägas igen: minns någon när det senast skapades så breda koalitioner för att stoppa en match i Sverige?

Matcher och arrangemang med diverse hel, halv, kvartsdiktaturer, ockupanter har passerat obemärkt förbi under den rödbruna radarn. Men när Israeliska tennisspelare kommer till Malmö är det dags att slå på krigstrumman. Slaget riktas mot Israel men konsekvensen kommer inte att bli eftertänksam reaktion från Israel när man ser den maskerade vänsterextrema massan skandera död åt Israel, ännu en gång. Två skolor kommer att hålla stängt på grund av säkerhetsrisken. Kommunalrådet Reepalu menar att man håller matchen inför tomma läktare på grund av säkerhetsrisken men säger sen offentligt att han helst vill stoppa matchen och det av hänsyn till Malmös muslimska befolkning. Populism och röstfiske är alltså även en ingrediens i den här härvan. Reepalu har redan tagit på sig demonstrationskängorna.

Israel har gjort sig förtjänt av kritik, det är oundvikligt för krigförande länder. Vad protesterna mot tennismatchen visar är att det i ett internationellt perspektiv endast är Israel som gör sig förtjänt av kritik, och det gäller oavsett sammanhang eller oavsett handlande av den Israeliska regimen.

Konkurrensutsätt CSN!

Idag debatterar jag CSN:s framtida roll med Moa Neuman från SFS i Lundagård. Jag tycker att banker kan ta över mycket av den verksamhet som CSN idag bedriver och anser att verksamheten kan konkurrensutsättas. Tillsammans med ett mer individuellt studiemedelssystem skulle det möjliggöra för fler studenter att finansiera sina studier genom arbete och förmånligare lån. Det händer mycket, men finns fortfarande mycket kvar att göra på det högskolepolitiska området. Hoppas att Studiesociala utredningen landar som mig och Liberala studenter i frågan om CSN.

Hellre individualism än fyraårsspärr

Min gamla kollega i Utbildningsnämnden i Göteborg, miljöpartisten Lage Rahm som numera sitter i riksdagen och är ledamot i den studiesociala kommittén, har nyligen meddelat att den eventuellt kommer att föreslå en begränsning av studiemedelstiden i sitt betänkande, som kommer i slutet av mars. Istället för dagens sex år ska normaltiden för studiemedel begränsas till fyra år med möjlighet till dispens för studier upp till sex år. En oerhört viktiga fråga i sammanhanget är vad som krävs för att få dispens efter 4 års studietid. Kommer det räcka med att studenten tagit alla sina högskolepoäng efter fyra år, eller måste den tagit ut en kandidatexamen? Om det kommer ett krav på examen efter fyra år ställer vi oss i Liberala studenter mycket skeptiska till detta; hur blir det då med de studenter som vill byta utbildning halvvägs? Eller de knasbollar, förlåt mitt ordval, som bara vill läsa A-kurser för att få en bredd?

Lösningen stavas inte krav och paternalism utan individualism och eget ansvar. Vill man öka incitamenten för studenterna att ta examen i tid bör man istället lägga om ansvaret för studielånen från CSN till banker. Den enskilde studenten får då såväl ansvar som frihet att lägga upp planeringen av sina studier i större utsträckning i samverkan med sin bank. Ett sådant system finns i till exempel vårt grannland Finland och fungerar bra där.

Ambitionen att få fler studenter att ta examen i tid är i grunden god. Vi anser dock att det här är fel sätt att närma sig problemet. Problemet i svensk student- och högskolepolitik har länge varit att staten detaljstyrt studenternas tillvaro alltför mycket, både genom styrningen av högskolorna och genom studiemedelssystemet. Vi vill se mer av valfrihet, mångfald och flexibilitet för alla studenter, inte hårdare krav på studenterna.

Hur kan frihet vara odemokratiskt?

Blekinge tekniska högskolas kårordförande Joacim Pettersson har sagt till SR P4 att borttagande av tvånget att tillhöra en studentkår är "ett steg mot demokratin" och att "det skadar samhället", vilket gör mig oroad över herr Petterssons demokratisyn. I fritt samhälle ska varje enskild individ själv kunna välja vilka föreningar den ska ingå i, och vilka den ska stå utanför, det är en grundläggande demokratisk princip som varit satt på undantag i nästan 400 år i Sverige i och med kårobligatoriet. När det nu försvinner från och med 1 juli 2010 kommer äntligen landets studenter själva att få välja om de ska ingå i en kår och därmed privat bidra till studiebevakningen eller inte.

Eftersom det är en oerhört viktig del för landets studenter är det rimligt att tro att flertalet kommer att gå med i en kår och stödja den samhälleligt viktiga uppgiften, men skulle inte det ske och bara ett fåtal studenter väljer att gå med i kåren så kommer staten att gå in med medel för att täcka upp detta så att studentinflytandet blir intakt.

Jag kan bara inte fatta hur man kan tycka att detta borttagande av tvång kan skada samhället?

Hur kan frihet för studenter - någonsin vara ett hot mot samhället?

Jag tar gärna en debatt med dig om vad demokrati verkligen är, för du har verkligen ingen uppfattning om det överhuvudtaget.

Skäms herr Joacim!

Kårerna behöver förnyas

Jag hade inte förväntat mig några andra reaktioner från studentkårerna och dess nationella sammanslutning SFS, men måste ändå beklaga mig över hur defensiva de alla är inför framtiden. Det värsta i deras argumentation är bristen på förståelsen av demokratiska principer och vikten av en verklig föreningsfrihet i Sverige.

Min slutsats är att de är rädda för att förlora sin makt och sitt inflytande – samtidigt verkar de tro att sin egen verksamhet inte längre är intressant, när studenter inte längre tvingas vara medlemmar. Om fallet skulle vara så, är det inte mitt, regeringen eller studenternas fel. Det är kårernas ledarskap som inte levererar. Därför tror jag att argumenten låter som dem gör. Bättre att vara ärlig istället.

För varför skulle Leijonborg sänka studentinflytandet som SFS menar? Det här är ju en frihetsreform utav dess like – inte minst för landets studenter, som nu kan få bestämma över sitt inflytande. Min kollega Moa Neuman säger i en kommentar; De flesta kårer kommer inte att klara sig och tyvärr kommer många studenter bli av med sin möjlighet att påverka och utveckla sin utbildning. Hon tror då definitivt inte på sina kårer som är medlemmar i hennes organisation, när hon argumenterar så.

I Karlstad sågar kåren förslaget; Vi kommer att tvingas avveckla en del verksamheter och inte längre kunna garantera sådant som studentinflytande. Då håller man på med sådant som inte behövs om det plötsligt är så att studentinflytandet är det första som man kommer att avveckla.

I Uppsala har man kallat till krismöte, att ledningen där inte sedan länge funderat på hur man kan arbeta vidare efter obligatoriet och istället kallar till presskonferens och berättar; så här kommer vi locka tillbaks alla medlemmar. Istället för att skrika högst av alla och kalla förslaget för en dödsstöt.

Den kåren är en mångmiljonindustri med stort inflytande, lång historia och många samarbetspartners som kommer att finnas kvar. Att vara störst handlar om att leda, det gör inte Klas-Herman Lundgren; Troligtvis får vi säga upp flera anställda, vilket kommer att rubba kontinuiteten, stänga ner receptionen flera dagar i veckan, gå ur Sveriges Förenade Studentkårer, skära ner tidningen Ergo, som plikttroget gått ut till studenterna sedan 1924, sluta med verksamhetsbidrag till studentföreningar, helt ta bort eller kraftigt reducera posterna jämlikhetsansvarig, studentombud och internationellt ansvarig och mycket annat. Liberala studenter klarar allt det där på en halvtid och massor av frivilliga medlemmars intresse. Jag har utmanat honom på debatt, han har ännu inte svarat.

Att Socialdemokraterna och Vänstern anser att Leijonborg tystar studenterna är inte så konstigt, eftersom deras historia är nersvärtad av massanslutningar och egentligen inte vet vad frihet innebär, deras åsikt berör inte mig i någon större utsträckning. Bara tragiskt att se, friheten vinner alltid!

Min nya kollega i SACO studentråd säger; Vi välkomnar att studenterna i fortsättningen ska organiseras på frivillig väg. Ett modernt studentinflytande kräver frivillighet, men det kräver också resurser i form av tid och pengar. Positivt, men något avvaktande. Sista meningen låter som vanligt, mer pengar är ett måste. Så är det inte. Medlemmar betalar för något de tror på och vill ha.

ÄNTLIGEN!

Innan denna mandatperiod är avslutad kommer det att finnas frivilliga kårer i Sverige, där studenterna själva får välja om de vill vara medlemmar eller ej. För en organisation som Liberala studenter är detta något historiskt, för denna tvångsfråga, har vi drivit sedan vår organisation grundades på slutet 40-tal. Äntligen!Idag presenterar Lars Leijonborg (FP) regeringens förslag om att avskaffa kår- och nationsobligatoriet. Jag och många studenter med mig kan bara njuta. Det här är en gigantisk seger efter sekel av frihetskamp. Äntligen får vi en föreningsfrihet i Sverige som är värld namnet, för den har sedan obligatoriet för landets studenter infördes, varit satt på undantag.

Fick en glädjande kommentar idag på Facebook av en oppositionskollega; Idag känns det jäkligt gött att ha en borglig regering. Kan bara hålla med!

Obligatoriets avskaffande är historiskt – en frihetsreform!

- Ett avskaffande av kårobligatoriet är för mig och Liberala studenter en historisk frihetsreform. Sedan vår organisation grundades har vi kämpat för ett avskaffande och ett befriande av landets studenter från kårtvånget, säger Pär Gustafsson, ordförande i Liberala studenter.

- Det här är inte bara en efterlängtad seger för föreningsfriheten i Sverige. Den kommer också innebära att studentinflytandet vid våra högskolesäten kommer att kunna revitaliseras och få en välbehövlig injektion. Nu kan vi börja prata om framtidens studentinflytande, fortsätter Pär Gustafsson.

- Den här kampen är en av anledningarna till att jag engagerade mig politiskt. Principer betyder mycket och har ett stort värde inom politiken, och att regeringen nu lägger fram denna frihetsreform gör mig personligen både rörd och stolt. Den här dagen kommer jag att minnas, avslutar Pär Gustafsson ordförande Liberala studenter.

Blödig förmiddag

Förmiddagen inleddes med mixad stafett i skidskytte VM, som börjar arta sig för svensk del, då svenskarna tog en silvermedalj strax efter Italien som vann (vi har ju redan en guldmedalj genom Helena). Att Björn Ferry inte var med kan man ju bara spekulera i, kanske hade det blivit guld, kanske inte. Men tårarna kom ändå.

Så här skulle jag alltid vilja inleda mina dagar – fast då kommer jag få börja följa VM i motorsåg och kast med liten boll för att hitta tillräckligt med mästerskap för att fylla upp kalendern. Stafetten följdes upp med premiären i längskidornas mästerskap och då började jag snyfta igen när Aino Kaisa Saarinen åkte in gråtandes över mållinjen. Vilket är förståligt då hon tog sin första individuella guldmedalj. Grattis. Nu väntar svenska chanser till medalj redan imorgon när herrarna åker. Jobbigt att vara blödig.

Svår framtid för Utbildningsnämnden

Igår var jag på Utbildningsnämndens andra sammanträde för året. Vi antecknade bland annat vårt bokslut för 2008, som inte är någon rolig läsning. Förvaltningen som omsätter någon miljard gick back med drygt 22 miljoner kronor. Utvecklingen ser inte speciellt ljus ut och på kommande möte väntar nya tuffa beslut (sen får vi se hur det går, då Lokalsekretariatet sätter tusen käppar...). Om jag ska vara ärlig så vill jag faktiskt bomba bort sekretariatet till mars, för så irriterad är jag. Om vi som ledamöter ska kunna ta ansvar och fatta svåra beslut, så måste våra beslut som fattas också verkställas. Som ni förstår går det hela lite trögt. Det behövs verkligen förändring i Göteborg...

UBN behöver göra sig av med tusentals kvadratmeter av lokalyta, vilket betyder att vi måste lägga ner fler skolor och slippa fortsätta att betala hyra för lokaler som vi inte använder. Munkebäcksgymnasiet ska avskaffas vilket en enig nämnd står bakom, vi har även lämnat stora delar av Frölundagymnasiet. Tyvärr kommer det inte att räcka, vi behöver ställa om vår organisation ytterligare. Angeredgymnasiet som har en underskott på ca 25 miljoner fortsätter att blöda, vilket påverkar hela organisationen. Preliminära siffror från gymnasievalet talar sitt tydliga språk, även om jag själv gick på gymnasiet, anser jag nu att det inte finns något som försvarar att vi har kvar en gymnasieskola som konstant går minus och inte lockar några nya elever. Underskotten drabbar alla andra verksamheter. Det är tråkigt men sant, det kan öppnas en högstadieskola där istället för att ta ett exempel. Majoriteten i nämnden måste också börja tala klarspråk över hur de vill att organisationen ska se ut, det är inga enkla beslut – men det underlättar för personal, elever och alla oss andra som vill föra en vettig debatt om framtiden.

Mötet avslutades med att majoriteten (s,mp,v) meddelade nya datum för nämnden, då de ska träffas för att bland annat skriva inriktningsdokument inför budgetarbetet. Jag har inga problem med att de träffas för att skriva ihop några sidor (som de senaste åren kommit månader för sent…), men att ta ut extra arvode och ersättningar för extra möten som förväntas göras på fritiden (eller av anställd politisk personal) tycker jag är både stötande och rent ut sagt för j*****, när förvaltningen har en oerhört svårt ekonomisk situation. Skärpning.

Kåren i Uppsala visar inte vägen...

Att avskaffa kårobligatoriet kommer inte att bli det enklaste, inte minst när det kommer till nationerna och dess långa historia. Men att göra som Uppsala studentkår som omsätter mångmiljoner på obligatoriet och kategoriskt blundar för nya förslag, rimmar väldigt illa. De säger själva att de tror på studentinflytande och demokrati – men är själva en organisation som inte är i närheten av det. Det visar både deras inställning till förändring och intresset för deras interna val talar med all tydlighet.

Idag hyllar kåren bland annat Cecilia Wikström för hennes kamp för obligatoriet, hon har röstat mot ett avskaffande innan. När man är störst tycker jag att man har ett ansvar att leda, det gör inte kårledningen i Uppsala, de försvarar något som hör till det förgångna. Makten kramas mer än verksamheten som bedrivs (vilket är brukligt av ledare som inte lever på egna meriter). Kårer runt om i landet har under en lång period (år…) haft tid att ställa om sin verksamhet för att bedrivas på demokratiska grunder, istället för på tvång. I detta sammanhang blir jag stolt över Liberala studenter som är ett nätverk som bygger på medlemmars intresse och deras ideella engagemang, både från botten till toppen. Frågan är inte enkel, absolut inte, men att argumentera som kårerna gör just nu - gör mig varken upphetsad eller inspirerad. Mest arg.

Skidskytte VM i Sydkorea?

Imorgon inleds årets VM i skidskytte och av någon dum anledning har arrangemanget förlagts till den stora skidskyttenationen Sydkorea. Det finns knappt någon bättre tv-sport och så förlägger man hela skiten till Sydkoreanska blåshålet Pyeongchang! Vem kom på det? Jag är smått irriterad redan nu och än värre blir det när man hör rapporter från plats. Kanske inte alla som ser på detta mästerskap med lika blodigt allvar som jag och mina morföräldrar – som inte missar en världscuptävling (går utmärkt att banda…). Men ändå, det här är viktigt och jag är seriös.

Tänker inte kommentera den ryska dopningen, landets inslagna väg oavsett gren är inte bra.

För att komma till saken. När det är mästerskap – ska arrangemanget vara på topp tillsammans med bra förutsättningar för att idrottarna ska kunna göra det där lilla extra. Då ska man inte lägga det hela på en ort som redan har gått över till vår och där det snarare verkar vara bassäng än vackra alplandskap. Nä, österrikiska och tyska skidskytteveckorna, det är grejer det. De två orterna skulle kunna, likt bandyn (Sverige/Ryssland), arrangera mästerskapet vart annat år. Blir så mycket bättre. Men jag kan ha helt fel. Halv nio börjar sändningarna imorgon och då är jag laddad med paraply.

För övrigt gillar jag inte årets nya regler i Melodifestivalen - vem kom på det? Borde finnas möjlighet i riksdagen att interpellera Christer Björkman! Inte minst med tanke på att det är fler som ser på programmet, än som kommer att rösta i valet till Europaparlamentet i vår.

Konkurrensutsätt kårerna

Det finns många andra sätt att organisera studentinflytandet än genom kårer. Det skriver jag tillsammans med vice ordförande Patrick Krassén i ett svar på Moa Neumans debattartikel i senaste Ergo. Läs!

"Det här är värsta sortens plakatpolitik", ääh nej!

Utredaren Erland Ringborg gjorde ett undermåligt jobb och lade fram en planekonomisk lösning som inte hör hemma i 2000-talets Sverige. Det viktigaste är att kårobligatoriet försvinner, men Ringborgs förslag är problematiskt eftersom det lägger över kostnaden från studenterna till skattebetalarna. Det blir än mer orimligt att någon som inte pluggar ska subventionera andra människors öldrickande. I dagarna kommenterade jag min partikollega (även trea på vår EP-lista) riksdagsledamot Cecilia Wikström med anledning av att hon har flaggat för att hon återigen troligtvis kommer att rösta emot ett avskaffande av kårobligatoriet.

Vi uppmanar alla som värnar om föreningsfriheten att engagera sig i denna viktiga studentfråga. Det är orimligt att det oftast bara är Sveriges Förenade Studentkårer som kommer till tals i studentärenden, eftersom de enbart värnar kårernas egna intressen. Vi i Liberala studenter ser fram emot ett avskaffande av obligatoriet som inte cementerar kårerna som enda möjliga företrädare för studenternas intressen, och att Cecilia Wikström inte ännu en gång sätter Uppsalas kårintressen före föreningsfriheten. Hon svarar på vår kritik med; Det här är värsta sortens plakatpolitik i UNT.

Debatten om kårobligatoriet

Martin Thulin, ordförande för Haga studentkår, slår sig än en gång för bröstet och förklarar hur bra hans studentkår är, i en kontrareplik till mig i GP. Jag är glad att debattera och det är självklart bra att han är nöjd med sitt arbete. Det är jag också med Liberala studenter (men det finns massor att förbättra). Vad Thulin missar är det oförlåtligt låga deltagandet i senaste kårvalet - som inte bara är dåligt i Göteborg, utan runt om i hela landet. Thulin och hans kollegor inom kårvärlden borde ta notis om det låga engagemanget för kårens verksamhet idag och inse att det är orimligt att vilja ha sin finansiering tryggad, oavsett arbetsinsats. Ett horribelt lågt resultat i kårvalet borde vara en väckarklocka för kåraktiva om bristande stöd och legitimitet.

Det är också viktigt att påpeka att studentinflytande faktiskt är möjligt utan ett kårtvång. Liberala studenter förordar bland annat ett införande av en studiebevakningspeng som studenten själv får förfoga över. Genom att öppna för att andra organisationer än kårerna kan företräda studenterna och bevaka deras intressen, och få ersättning genom ett pengsystem likt det för grund- och gymnasieskolan, finns möjligheter för konkurrens, valfrihet och förbättrad kvalitet. Kårerna bedriver en bra verksamhet som många intvingande medlemmar uppskattar – men systemet som allt bygger på har inget stöd. Kårobligatoriet måste avskaffas och jag hade hoppats på att kårvärlden har varit drivande i den frågan, istället för att hålla kvar vid något som både är omodernt och odemokratiskt. Släpp studenterna fria.

Fribeloppet

Fribeloppet i studiemedelssystemet är mycket kritiserat och debatterat. Snart väntar förändring. Jag kommenterar det hela i senaste upplagan av Studentliv.

Bra initiativ för att lösa jämställdhetsproblemen

Det finns idag stora problem när det kommer till jämställdheten på våra högskolor och universitet. Vi män hoppar av våra utbildningar i större utsträckning än vad kvinnor gör och kvinnor står idag för två tredjedelar av alla avlagda examina i Sverige. Den utvecklingen är inte bra, det är inte heller bra att allt för få professorer är kvinnor. Idag skriver folkparti statsråden Sabuni och Leijonborg på GP debatt i ärendet där de två meddelar att det nu ska tillsättas en delegation som ska ta tag i problemen som allt för länge har fått existera. Det tycker jag är bra.

Färdig med 155 avsnitt...

Jag har nu under ett antal månader tittat igenom alla avsnitt och säsonger av Vita huset. Känner nu en enorm och plötslig saknad av Josiah, Leo, Josh, C.J, Toby, Sam och Abigail. Kanske dags att börja om från början? Eller kan inte en kanal på teve som jag har börja visa allt igen...

Studentkårerna måste möta verkligheten!

I en verklighetsfrånvänd debattartikel (30/1) menar flera företrädare från studentkårerna i Göteborg att regeringen måste värna om studentinflytande och skjuta till mer pengar för att trygga det, och dessutom ge kårerna extra lång omställningstid efter att kårobligatoriet avskaffats, det skrev jag igår på GP debatt (texten ligger inte uppe på webben - men finns på min hemsida), vet inte varför Stockholm kom med i min underskrift i min egna morgontidning... Det går att vara ordförande på nationellnivå i Sverige och verka från Göteborg;)

Nu ska jag på partiråd!

Köer, AMS och a-kassa

Sedan början av månaden är jag arbetslös, mitt vikariat på stadshuset i Göteborg, avslutades vid månadsskiftet. Ägnade morgonen åt arbetsförmedlingen - så nu är det officiellt. Deras verksamhet borde kunna bli än mer digital. Något positivt med att arbetslösheten trädde in just nu, är att det under den närmsta tiden kommer att äga rum tre världsmästerskap i alpint, längd och skidskytte. Något jag gärna inte missar, å andra sidan så skulle jag hoppa på första jobb om jag fick något…

Att bli arbetslös är inte det värsta som finns, men det tar tid innan man har lyckats att få alla papper i ordning och få kontakt med sin a-kassa. Jag har varit medlem sedan 2004 oavsett om jag har studerat eller inte och just nu sitter jag i telefonkö (första gången jag har kommit fram på fler försök per dag, sedan förra veckan till själva kön) och hoppas att när jag väl kommer till kundtjänsten (som verkar grymt underdimensionerad) hoppas jag att det mesta ska lösa sig. Sen blir det telefonkö hos CSN – som vill att jag ska börja betala av mina lån. Det värsta jag vet är att stå i en kö, så det här nog rätt bra terapi för mig. Nu har jag bara 25 före mig, 20 har försvunnit sedan jag började skriva.

Uppsala universitets studentkår är ute och cyklar!

Idag skriver mina vänner Henrik Johansson och Ola Grimsholm på UNT:s debattsida om varför kårobligatoriet kränker individen. Inget nytt eller konstigt med det. Att tvingas in i en förening är totalt odemokratiskt och hör inte hemma i Sverige på 2000-talet. Vad som däremot är nytt är att Uppsala studentkår numera stödjer denna motbjudande företeelse.

Igår bifölls en motion vid Uppsala universitets studentkårs fullmäktige som innebär att kåren numera är för ett bibehållet kårobligatorium. Det är visserligen inte ovanligt att organisationer skriker efter extrapengar och särbehandling för just sin verksamhet på bekostnad av andra, men detta är ovanligt magstarkt, eftersom det finns en stark opinion både bland studenter och folk i allmänhet för rätten att välja vilken förening man vill ingå i och vart ens pengar ska gå.

Kårens uppgift ska vara att värna studenternas bästa. Men kårens mandat måste bygga på att studenterna faktiskt är intresserade av det kåren erbjuder. Annars har kåren förlorat sitt berättigande. Kårobligatoriet är som tur är på väg bort nu, men Uppsalas studentkår är en av de sista bastioner som kämpar emot. Man undrar varför. Om nu stödet för kåren är så starkt i Uppsala, varför behöver de då bygga sin verksamhet på tvångsanslutning?

En mer sund inställning från majoriteten i Uppsalas kårfullmäktige vore att förvalta sitt mandat och tänka ut hur man kan förbättra servicen för studenter på så sätt att det blir attraktivt att vara med i kåren även när medlemskapet är frivilligt.

Låt studenter extrajobba fritt

Strax innan årsskiftet kom beskedet som många studenter länge väntat på: taket i fribeloppet höjs till 130 000 kronor om året. Det är den summa som studenter kan tjäna före skatt utan att bli återbetalningsskyldiga för studiemedel hos CSN, det skrev jag på GT debatt när jag var på skidsemester i Österrike. Debattaren kan läsas här.

Ryggskott och kris i tvättstugan…

I tisdags drog jag på mig ett ryggskott. Inte alls kul – men det hela är på bättringsvägen (jag knarkar tabletter) och tur är väl det eftersom skidåkning i alperna väntar för mig och eftersom det är dags för semester behövdes det tvättas innan avresa och att tvätta med ryggskott är inget som rekommenderas. Men måste man, så måste man.

Men däremot var det lite kris i tvättstugan. Någon eller några medlemmar i bostadsrättsföreningen hade tydligen tvättat på en helig söndag eller röd dag under dem senaste helgerna, vilket hade föranlett styrelsen att sätta upp ett plakat på tvättstugan och torkrummen med innebörden; att vi alla ska respektera de trivselregler som finns. Någon eller några har nu reagerat på plakatet och skrivit sina kommentarer bredvid den stora texten. Det hela var faktiskt riktigt roligt, skapade ett leende hos mig och jag kunde bara konstatera att jag höll med i kommentarerna.

Vi ha bra utrustning för att tvätta, tvättstugan ligger i min uppgång – men vi får inte tvätta på söndagar eller på röda dagar, vilket är beklagligt eftersom det är ju under dessa dagar som jag har möjlighet att just tvätta. För jag hinner inte innan jobbet (första passet startar kl 8), inte under (andra passet börjar 12) eller efter (sista passet börjar 16). Vilket oftast ger mig möjligheterna att tvätta på lördagar, om jag har tur så finns min tid kvar när man kommer hem vid 18 eller i värsta fall så får man utnyttja sina föräldrars tvättmaskin. Det är dags att motionera till BRF:s årsmöte.

Blir borta ett tag, men återkommer i vecka 5.

Som man frågar får man svar!

TCO presenterade idag en rapport tillsammans med Sveriges Förenade Studentkårer och Tria, som undersöker studenters inställning till de studiesociala villkoren.

Så som TCO, SFS och Tria har ställt upp frågeställningarna är resultaten i rapporten på inget sätt förvånande. Att nio av tio studenter vill ha högre studiemedel och att de flesta tycker att det är viktigare än ett avskaffat fribelopp är inget underligt - vem skulle inte vilja ha ett höjt bidrag utan krav på motsvarande höjd motprestation? Men rapporten visar också att tre av fyra studenter vill ha höjt tak i fribeloppet, och att nio av tio vill att inkomster under sommarlovet undantas - ståndpunkter som vi i Liberala studenter har drivit sedan länge. Rapportförfattarna väljer tyvärr att lyfta fram opinionen för höjda bidrag istället.

Liberala studenter är också för att låta även banker sköta låneverksamheten till studenter, i konkurrens med CSN. Det handlar då inte om att bankerna helt ska ta över CSN:s roll, men CSN skulle må bra av att konkurrensutsättas. Det skulle också leda till mer valmöjligheter för studenterna, och staten skulle fortfarande stå säkerheten för lånen. Ett liknande system finns i Finland och det anser vi att Sverige bör titta på.

Vill man framstå som seriös måste man kunna ta ett helhetsgrepp på frågan, inte bara vara en kravmaskin för högre bidrag. Vi hoppas att den studiesociala utredningen tar hänsyn till sammanhanget i helhet när den lägger fram sitt förslag.

Kärnkraft istället för rysk gas!

Det har varit ett kallt inledande på det nya året. Kallare blev det när gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina trappas upp ytterligare idag. Länderna anklagar varandra för att ha stoppat exporten av rysk gas till Europa via Ukraina. Bråket som indirekt sker på regeringsnivå har lett till att 17 europeiska länder drabbats av gasbrist. Cirka 80 procent av all rysk gas till EU går nämligen igenom Ukraina.

Behovet av annan energi istället för Kreml styrda Gazproms gas blir allt tydligare. EU:s medlemsländer utrycker allt större oro. Den oron förstår jag och den självklara inriktningen på kommande beslut borde vara satsningar på kärnkraft.

EU och Sverige behöver tillsammans med förnyelsebar energi mer kärnkraft inte bara för att säkra klimathotet utan även mota den ryska staten. Det fortsatta energibehovet är också ut ett säkerhetspolitiskt syfte oerhört viktigt. Att göra sig beroende av en partner som styrs efter Kremls agenda skapar problem och hindrar den inhemska energipolitiken, och kan i förlängningen ha katastrofala konsekvenser.

Bulgarien är ett av de länder som drabbas hårdast. Där hotar nu presidenten att starta upp de osäkra reaktorer som stängdes ner i samband med att landet blev medlem i EU. Deras energiförsörjning hotas nu precis på samma sätt som när landet efter sovjetiskt mönster skulle ställa om till kommunism.

Vårt avlånga land är stort, har tung industri och är glestbefolkat. Dessutom ligger vi geografiskt på norra halvklotet vilket kräver uppvärmning. Till det behövs energi som hela tiden är säker och har konkurrenskraftiga priser. Framtiden kommer att styra in vårt resande mot mer av elanvändning. Till det behövs kraft. Den räddar både klimathotet, den inhemska energiproduktionen och stabiliserar det säkerhetspolitiska läget. Fasa ut gasen och bygg nya kärnkraftreaktorer!

Högre utbildning viktig EU-fråga

Till våren går medlemsländerna i Europeiska unionen till val. Som företrädare för den organisation som först tog ställning för ett svenskt medlemskap i EU känns den kommande valrörelsen oerhört rolig och utmanande, det skriver jag idag på VK debatt. Jag hoppas att det till våren kommer debatteras utbildning i kombination med EU.

Gott slut!

PS. Sen jag gick på semester har jag tagit det lungt, umgåtts med familj, tittat på film och läst en massa böcker - så det har inte blivit något bloggande. Tänker njuta av ledigheten ett tag till.

Väntat provvals resultat

Igår presenterades folkpartiet resultatet av vårt interna provval inför Europaparlamentsvalet och den lista som ska antas i februari här i Göteborg. Jag är nöjd med utgången och väntar nu på att få börja kampanja. Grattis till Marit. Jag hoppas dock att valberedningen gör några justeringar längre ner i listan…

Ord och inga visor - skolan behöver fortsatta reformer

Idag presenterades den senaste undersökningen från TIMSS. Jan Björklund kommenterar undersökningen på Newsmill och han är tydlig; är dags att göra upp med den skolideologi som fördärvat vår skola. Det som nu genomförs av regeringen på skolområdet behövs och därefter kan vi börja fundera på visionen för den framtida skolan. Oppositionen är inte redo att ta över skolpolitiken - det skulle bli ett massinsläpp av flum. Nu måste vi fortsätta att reformera utbildningssystemet i Sverige och det gör fp bäst.

Färre studenter ger mer spets

Minska antalet universitetsplatser och satsa på spetskompetens för att studenter inte ska gå från universitetsexamen till arbetslöshet. Det skriver jag idag på Lundagårds debattsida i en replik till S-stunder i Lund.

Ökad frihet för landets högskolesäten

Akademisk frihet innebär ett vidsträckt utrymme för självständigt bedriven forskning och högre utbildning. Att säkra ett sådant svängrum är långt mer än ett gruppintresse för akademiker och intellektuella. Vetenskapens frihet är en avgörande förutsättning för det kulturella klimatet, för demokratins hälsa, för ekonomins dynamik och för hela samhällets utvecklingsförmåga. Så förklaras behovet av Akademisk frihet i Autonomiutredningen som presenterades idag (även tidigt imorse på DN debatt).

Jag kan bara instämma och välkomnar många av de förslag som presenterades i utredningen. Jag skulle dock gärna se att regeringen inte tillsätter högskolestyrelserna. För tror man på värdet av akademisk frihet borde staten klippa banden helt och hållet. Det skulle kunna lösas med andra kontrollfunktioner.

Genom att universitet och högskolor upphör att vara statliga myndigheter kommer vi att se ett otroligt lyft för den högre utbildningen. Kopplingen mellan studier och näringsliv kommer att stärkas samtidigt som ökat samarbete över gränserna blir möjligt. Förslagen kommer att leda till ökad specialisering och konkurrens mellan landets utbildningar, vilket vi länge har efterfrågat. Inriktningen, som borde kommit långt tidigare, (socialisterna förstår inte värdet av den högre utbildningen) ligger helt i linje med den utveckling vi ser internationellt.

Det är också glädjande att Akademiska Hus nu överförs till landets lärosäten, vilket inte är en dag för tidigt. Alltför länge har Akademiska hus tagit ut fingerade hyror som drabbat landets studenter. Utredningens verkliga vinnare är studenterna som genom förslagen får större inflytande över sin utbildning. Det råder inga tvivel om att reformerna kommer att lyfta den svenska akademin.

Intar kommunisterna regering?

Nej, det händer inte. Men nu har de tre partierna på vänsterkanten beslutat att de ska bilda en kollationsregering om de vinner valet 2010. Sverige kan få en kommunist i regering efter valet och skulle det bli så är det nog dags att flytta härifrån. Tänk er Lars Ohly som finansminister? Hjälp.

Richard Nixon sa; "Väljare röstar av skräck inte av glädje". Att blanda in katter bland hermelinerna gör att hermelinerna flyr. Vänta bara. Socialdemokraterna kommer att rasa och Mona kommer att bli ihågkommen som den ledare som försatte socialisterna för alltid i opposition. Framtiden blir spännande. För övrigt är oppositionen inte redo att leda landet och kan definitivt inte hantera den nuvarande ekonomin. Vi ska inte låta den rödgröna röran förstöra Sverige.

Och lite mer ranking...

som jag debatterar denna gång i Piteå-tidning, där jag svarar min borgliga kollega från FMSF som jag annars så ofta håller med - men inte i debatten om ranking.

Mer debatt om ranking

Nyligen lämnade Högskoleverket över sin utredning Rankning av universitet och högskolor som studentinformation? till regeringen. Från Liberala studenter välkomnar vi ett införande av rankningsystem i Sverige. Ett sådant system skulle vara ett bra och viktigt komplement till den information som lämnas ut från enskilda lärosäten till landets studenter inför deras val av högre utbildning och säte i landet. Det skriver jag idag om i Stockholms universitets studentkårs tidning.

Äntligen ny lärarutbildning!

En ny lärarutbildning är en av de viktigaste reformerna under denna mandatperiod. Dagens lärarutbildningar har kraftiga kvalitetsbrister och det är bra att den vetenskapliga grunden och forskningen nu stärks. Kunskapsinnehållet har fått stå tillbaks för flummet alltför länge.

Utbildningen är den största i högskolesverige och vad som behövs är en långsiktig och hållbar utbildning med en tydlig struktur som är anpassad efter skolsystemet. Samtidigt måste utbildningen bli mer attraktiv. Antalet högskolor med lärarutbildning bör minska med drygt hälften. Då kan utbildningen bättre anpassas efter verklighetens behov och locka de bäst lämpade till att vilja utbilda sig till lärare – för lärarna är skolans viktigaste resurs.

Spännande initiativ av annars tråkiga TCO

Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, har utmanat fyra riksdagsledamöter att under en vecka leva på 596 kronor. De knappt 600 kronorna är den summan som en svensk student har att röra sig med varje vecka för att få ekonomin och livet att gå runt. Facket menar i sitt senaste nyhetsbrev att det är orimligt lite pengar att klara sig på under flera år vilket högre studier innebär. Självklart har riksdagsledamöterna anpassat sitt boende och andra utgifter efter sin vanliga inkomst vilket gör det omöjligt för de att klara av detta, men tanken är ändå spännande. Att synliggöra studenternas povra ekonomiska situation känns behjärtansvärt.

Nyligen presenterade Liberala studenter rapporten "Snabba Cash?", som behandlar det svenska studiemedelssystemet. Vi menar att det behövs en breddad debatt om studiemedel bortom det enkla kravet "Höj studiemedlen!", som så ofta hörs i debatten. När Liberala studenter i helgen hade sitt årsmöte så var frågan uppe för debatt. Vi menar att det krävs en grundläggande studiemedelsnivå för att garantera alla möjligheten att studera vidare inom den högre utbildningen. Studenters varierande ekonomiska omständigheter innebär bland annat att CSN:s rigida struktur inte ger alla en god grundläggande ekonomi. Därför vill vi se en individualisering av studiemedelssystemet, med olika möjligheter till tilläggslån för de studenter som upplever att de behöver större ekonomiska ramar. Samtidigt menar vi att fribeloppstaket, det vill säga den summa en student får tjäna innan studiemedlen begränsas, bör avskaffas helt. I avvaktan på att fribeloppstaket tas bort helt borde regelverket ändras så att endast veckor där studenten utnyttjar studiemedel räknas med. Vidare slog vi fast att CSN ska konkurrensutsättas, för att på sikt avskaffas, vilket kommer att öka studenternas valfrihet och förbättra effektiviteten i studielånsapparaten.

Studenters personliga utveckling, samhällsengagemang, kritiska tänkande och bildning är avgörande för hur Sverige ska klara sig som kunskapsnation. I det sammanhanget spelar studiemedlet en viktig och central roll. Systemet är just nu under prövning och jag hoppas att vi framöver kommer att få ett mer individanpassat studiemedel och till dess en breddad debatt. För det behövs och där är TCO:s initiativ ett bra inspel i debatten. Avslutningsvis så har regeringen lovat att de ska höja bidraget och det passar bra nu – eftersom studenter är duktiga konsumenteter och det är precis vad vår ekonomi just nu behöver. Till skillnad från töntiga och idiotiska "köp inget-dagar".

Ranking är rätt - SFS har fel!

Högskoleverket lämnar idag över sin utredning om s.k. ranking av högskolor och universitet till regeringen. Liberala studenter välkomnar ett införande av ett rankingsystem. Ett rankingsystem underlättar för studenter att se hur lärosäten och utbildningar står sig gentemot varandra. Information och möjligheten att jämföra är ett viktigt verktyg för att välja en utbildning som passar en och kan leda till arbete och karriär efter examen. Liberala studenter har länge förespråkat ett rankingsystem. Naturligtvis är det bra för studenternas tillgång till information om det finns fler aktörer än staten som rankar universitet och högskolor, och vi hoppas också att alternativa rankingar gjorda av olika aktörer utifrån olika aspekter växer fram.

Vi håller inte med de debattörer som motsätter sig ranking som något som skulle "likrikta" högskolorna. Snarare är bristen på möjligheten att jämföra lärosäten något som bidrar till likriktningen. Att som Sveriges Förenade Studenter (SFS) säga "Sverige ska vara en ledande kunskapsnation måste vi snarare ha många olika typer av lärosäten", samtidigt som SFS i sina egna visionsdokument tar avstånd från att andra aktörer än staten ska kunna driva högskolor, tyder på att SFS har en snedvriden uppfattning om vad likriktning handlar om. Liberala studenter välkomnar inte bara ranking av högskolor och universitet, utan även att fler lärosäten drivs av andra aktörer än staten.

"Staten måste rädda Volvo nu"

Rolf Wolff, rektor på handelshögskolan i Göteborg gick igår ut med kravet att Volvo Cars behöver nya ägare, han menar att staten skulle kunna ta över i GT. Att man överhuvudtaget kan överväga att staten ska ta över bolaget är absurt. Precis lika dumt som när Göran Johansson i krisens start ville ta svenskarnas pensionspengar och köpa upp bolaget.

Staten är definitivt inte bättre lämpad att sälja bilar och staten ska inte gå in och försöka rädda något företag i kris, det tror jag företaget gör bäst själva eller med någon annan ägare. Det är dessutom väldigt svårt att göra i den fria marknad vi har inom EU. Det är enkelt att ropa efter enkla lösningar när det blåser snålt. Vad Volvo Cars behöver är produktion inriktad på bilar som faktiskt folk vill ha och har råd att köpa – så enkelt är det.

Sen ska vi vara glada att vi har en regering som för första gången satsar på Göteborg. Mer forskning och infrastruktur är precis det som vi i Göteborg behöver - vilket forskningen och historien visar är bäst att satsa på i lågkonjunkturer. Vad Wolff borde ha kritiserat är den bilfientliga inställning som finns bland ledande sossar och miljöpartister i Göteborg - för det är verkligen inte bra för Göteborg.

Odenjung evakueras

I skrivande stund evakueras min chef Helene Odenjung och hennes sekreterare Rosemarie från sina rum på Gustaf Adolfs torg. Förklaringen är det är massor av fukt i en av väggarna som vetter mot Statskansliet lokaler där de två sitter. De flyttas nu till fp-kansliets andra avdelning här i huset. Kvar i västra vingen blir vi tjänstemän. Det mest tragiska i detta är att Helene under en längre tid har varit krasslig och haft en konstant förkylning. Nu har vi troligtvis svaret på frågan som länge har ställts; fukt och mögel. Nu ska hela väggen bytas ut i detta så annars fina gamla hus.

Varför skulle kondomer vara osmakligt?

Nyligen invigdes sajten umo.se och den ska nu lanserar runt om i landet, bland annat i Göteborg. Texten "Vill du se oss sätta på en kondom" var för magstark enligt GP och Västtrafik ska nu bara köra halva affischkampanjen. Jag upplever inte affischerna som stötande och tycker att kampanjen är välkommen. Kondomer behövs och fler (främst ungdomar) behöver faktiskt sätta på dem. Jag säger upp med alla affischer!

Chalmers gör helt rätt – vill starta lärarutbildning

Chalmers anser att den nuvarande lärarutbildningen i naturvetenskapliga ämnen är alldeles för dålig och att det finns på tok för få lärare som utbildas i de naturvetenskapliga ämnena. Deras analys är helt rätt och jag kan bara instämma och hoppas att de framöver (utredningar pågår) kommer att få starta en lärarutbildning i Göteborg.

Kunskaperna i matematik och naturvetenskap sjunker generellt över hela Sverige och det finns flera olika anledningar till det. Med nuvarande regering sker det reformer på området som kommer att leda till att synen och vikten av naturvetenskapliga ämnen höjs.

Lärare på grundskole- och gymnasienivå måste vara på topp för att kunna motivera och inspirera elever och studenter i dessa ämnen. Det behövs mer förkovring i Göteborg och Sverige – inte mindre. Som högskola vet Chalmers vilka kunskaper som behövs för att klara deras studier, för mig känns det väldigt naturligt att de också tar ett ansvar och lär ut det. Bara jobba på.

Bra liberalt inlägg om IPRED

Madeleine Sjöstedt (fp) kulturborgarråd i Stockholm skriver idag om IPRED-lagstiftningen i Aftonbladet och menar att internet är något av det största som hänt mänskligheten och vi måste förhålla oss till detta på ett öppet och konstruktivt sätt. Utvecklingen är något som måste bejakas och hon menar att utgångspunkten ska inte vara hur man kan förhindra fildelning, utan hur man kan skapa en lagstiftning som både gynnar den kulturexplosion som fildelningen innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intressen. Jag kan bara instämma i debatten och lagförslaget som nu ligger är betydligt hårdare än förslaget från EU. Det behövs förändringar innan det kan antas. Den personliga integriteten får inte sättas på spel.

En halvmiljon Göteborgare!

Känns väldigt skönt att allt fler vill bli Göteborgare, det finns ju inget bättre. Göteborg har inte upplevt en större befolkningstillväxt under ett enskilt kvartal så länge som staden har fört kvartalsstatistik, det vill säga under de senaste 20 åren. Nu är vi lika stora som Köpenhamn och Washington. Det lär bli fler. Jag funderar mest över hur många stockholmare som har flyttat hit (eftersom de skulle få det så mycket bättre...)

Lysande kritik

Aftonstjärnan i Göteborg har fått 1,5 miljoner av Göteborgs stad, trots att föreningaen inte har ansökt om några pengar. Beslutat har fattades i den socialdemokratiska tilläggsbudgeten utan motivering och förfrågan från mottagaren, i detta fall Aftonstjärnan som har en bra verksamhet. Jonas Ransgård, moderat kommunalråd, är starkt kritisk och jag kan bara hålla med honom (lyssna speciellt på vad han säger om att sitta i någons soffa i ett inslag i SVT…). Hans kollega Helena Nyhus (s) framstår helt oförstående och förstår inte kritiken. Jag vet inte vad hon gör själv med sina egna besparningar, men med skattebetalarnas pengar behövs bra motiveringar för att kunna ge bort dessa i bidrag.

Debatten om bloggandet

Senaste veckan har det förts en bra debatt om bloggosfären på GP:s kultursida, där Bo Rothstein bland annat menar att bloggandet har en negativ inverkan på demokratin. Jag håller inte med om det – snarare har bloggandet revolutionerat yttrandefriheten och stärkt demokratin både i Sverige och i världen. Samtidigt kan jag hålla med om samtalstonen inte alltid är den bästa (även jag har trillat dit några gånger) – men man kan ju alltid välja att inte läsa bloggar. Mer om min åsikt i frågan kan läsas i ett debattinlägg från juni på SVT:s debattsida.

Grattis Annelie!

Ikväll blev det klart att Annelie Hultén tar över som kommunstyrelsens ordförande i Göteborg efter årsskiftet, det är bara att lyfta på hatten och gratulera. Lite smekmånad får hon – sen börjar allvaret. För det finns massor av smuts på det socialdemokratiska skyltfönstret (ex Göteborgs är europas mest segregerade stad, köer till äldreboenden och förskolor samt dåliga skolresultat), som inte går att tvätta bort men den politik som idag förs av socialdemokraterna.

Studentinflytande kräver frivilliga studentkårer

Idag svarar jag tillsammans med Henrik Johansson och Ola Grimsholm i en replik på VK debatt, Uppsala studentkårs ordförande att vårt tydliga ställningstagande mot dessa kollektivistiska idéyttringar bygger på tanken att alla föreningar ska leva av egen kraft, ha frivilliga medlemmar anslutna till sig i en fortsatt debatt om kårobligatoriet.

Djungelboken i ny version

Det skrivs historia

Som den valrörelsenörd jag är - är Obamakampanjen något enormt. Det är inte bara historiskt att han blir den första svarta presidenten (han vinner också i stater som har varit medelpunkten för slaveriet), hans sätt att bedriva kampanj är lika stort och kommer att bli vägledande inför kommande år. Kampanjen som pågått i över hundratals dagar har inte gjort något fel. Snacka om vitalisering.
Det här är inte slutet, det är inte heller början på slutet, men troligen slutet på början i den Obamaska eran. Grattis!

Demokratisk framgång i nordöst

Nordöstra USA är utraderat på republikanska representanter i ”huset”, vilket är en stor framgång för demokraterna. Majoritet finns det redan i senaten.

Obama har vunnit

Vakar igen efter hundpromenad och intar nu nattens första kaffekopp. Örgryte är väldigt mörkt och det är inte många grannar som är vakna. Det är nu också klart med vem som vinner. Obama. Bara några timmar tills dess att jag ska gå upp - så jag fortsätter. Nu handlar det snarare om hur mycket han ska vinna med. Valet är ju inte klart, det röstas fortfarande i väst.

Inger jordskredseger än; 25 miljoner röster för Obama och 24 miljoner för McCain.

Vill också vara med...

Är lite sugen på att vara på väckelsemötet i Chicago. Verkar bli mycket folk och många glädjefnatt i den Obamaska parken. Livekamerorna på plats vittnar om många unga, vilket är en av många förklaringar till vilka som har lyft fram Obama. Bilderna stämmer väldigt överrens med vallokalundersökningarna där en stor majoritet bland första gångsväljare har lagt sin röst på den yngre kandidaten.

Lite Goebbels och Speer varning med lampor och allt. Men det här är bra för demokratin och den nya politiska folkrörelsen i USA.

Valvakan rullar på - nu med sällskap

Har fått sällskap i soffan – av Sigge the dog, som nu följer valet tillsammans med mig (lr han har somnat om brevid mig). Såg precis på CNN, som jag följer på datorn, när kanalen lanserade digitala reportrar i sin krigsstudio – som på star wars vis strålades in digitalt. Hur coolt som helst. Snart rullar rösterna in från Ohio, vilket kan avgöra det hela för Obama.

Messat med chefen och mailat med kollegan. Obama har fått flest röster - McCain leder.

Gud, olja och vapen...

...är stora frågor i USA. Den viktigaste frågan bland väljarna har varit ekonomin visar lokalundersökningar. McCain skulle aldrig avbrutit sin kampanj för att åka till huvudstaden - snarare förödande för utgången om jag nu ska spekulera.

Valvakan inledd

Så har jag inlett min egna lilla valvaka. Sambon och hunden har redan somnat. Ligger själv i vår nya soffa (som jag provade att sova i under helgen) och har laddat upp med saker om ej är nyttiga – men bra och nödvändiga för att hålla igång knoppen under natten. Man får passa på. Kommer även behövas imorgon för att jag ska överleva dagen och kvällen.

Efter en snabb titt på mina vänners status (ex "valvakar inatt. I en lägenhet, inte i en Barack" och "varnar för exit-polls. Vänta på de riktiga resultaten") på ansiktsboken, verkar jag inte vara ensam om att vara galen. Det här är ju OS - ffast i grenen demokrati och kampanj.

Obama VS McCain

Världens viktigaste presidentval är äntligen här. Inatt ska jag tillsammans med många andra svenskar bänka mig framför teven för att följa de sista timmarna av denna rekordlånga valrörelse. Det kommer att bli en trött och jobbig morgondag…

Valet är redan historiskt oavsett om det blir Barack Obama eller John McCain. Det är svårt och går knappt att jämföra amerikansk politik med svensk. Det är snarare person än åsikt som spelar roll. Som den valrörelsenörd jag är har jag följt de flesta stora tal som Obama och McCain har hållit. Jag har knarkat strategier, kampanjmetoder och roliga anekdoter.

Obama är en lysande retoriker, en av mina amerikanska vänner berättade i våras om hans möte med den demokratiska kandidaten, som bidrog att han valde bort Hillary och istället stöttar Obama. Han var euforisk och drömde sig tillbaks till Kennedy-eran. För mig som frihandelsvän känns Barack helt fel och republikanen McCain tusentals ljusår bättre. Frihandel gör världen rikare och minskar fattigdomen - världsekonomin behöver ett öppet USA. Samtidigt mår både USA och hela världen mycket bättre med en demokratisk moralpolitik än den republikanska konservatismen.

Samtidigt är vice presidentkandidaten Biden en stor förebild och Palin är en skrämmande inskränkt kvinna som jag absolut inte skulle vilja se som ledare för den fria världen. Jag har svårt att bestämma mig, vem jag faktiskt vill se som president. Nu talar det mesta för att nästa president heter Barack Obama och det tror jag trots allt blir rätt bra för både USA och oss övriga.

För övrigt bloggar jag inatt, måste ju hålla mig vaken!

Fiskaren partade loss på Halloween!

Stalin, Che, döda dj Harriet, partypinglan Edina (med Patsy i sällskap) samt Fiskaren har alla en sak gemensamt – Halloween fest. I fredags var det dags igen – då i skepnaden som en död fiskare (på bild tillsammans med bartendern Igor). Det var tur att jag kom flera timmar innan för att påbörja min förvandling. Resultat blev bra och skrämmande – men mitt ansikte och dess hud mår inte så bra efter lim, massa smink, spindlar, snäckor och blod. Huden har tagit en timeout. Stefan fest var som alltid - toppen! Planerna på nästa års kostym har så saktliga påbörjats.

Radiotjänst reklam

Jag älskar verkligen påminnelsen som just nu rullar från Radiotjänst på SVT, ovan är en variant.