Min gamla kollega i Utbildningsnämnden i Göteborg, miljöpartisten Lage Rahm som numera sitter i riksdagen och är ledamot i den studiesociala kommittén, har nyligen meddelat att den eventuellt kommer att föreslå en begränsning av studiemedelstiden i sitt betänkande, som kommer i slutet av mars. Istället för dagens sex år ska normaltiden för studiemedel begränsas till fyra år med möjlighet till dispens för studier upp till sex år. En oerhört viktiga fråga i sammanhanget är vad som krävs för att få dispens efter 4 års studietid. Kommer det räcka med att studenten tagit alla sina högskolepoäng efter fyra år, eller måste den tagit ut en kandidatexamen? Om det kommer ett krav på examen efter fyra år ställer vi oss i Liberala studenter mycket skeptiska till detta; hur blir det då med de studenter som vill byta utbildning halvvägs? Eller de knasbollar, förlåt mitt ordval, som bara vill läsa A-kurser för att få en bredd?
Lösningen stavas inte krav och paternalism utan individualism och eget ansvar. Vill man öka incitamenten för studenterna att ta examen i tid bör man istället lägga om ansvaret för studielånen från CSN till banker. Den enskilde studenten får då såväl ansvar som frihet att lägga upp planeringen av sina studier i större utsträckning i samverkan med sin bank. Ett sådant system finns i till exempel vårt grannland Finland och fungerar bra där.
Ambitionen att få fler studenter att ta examen i tid är i grunden god. Vi anser dock att det här är fel sätt att närma sig problemet. Problemet i svensk student- och högskolepolitik har länge varit att staten detaljstyrt studenternas tillvaro alltför mycket, både genom styrningen av högskolorna och genom studiemedelssystemet. Vi vill se mer av valfrihet, mångfald och flexibilitet för alla studenter, inte hårdare krav på studenterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar