Att avskaffa kårobligatoriet kommer inte att bli det enklaste, inte minst när det kommer till nationerna och dess långa historia. Men att göra som Uppsala studentkår som omsätter mångmiljoner på obligatoriet och kategoriskt blundar för nya förslag, rimmar väldigt illa. De säger själva att de tror på studentinflytande och demokrati – men är själva en organisation som inte är i närheten av det. Det visar både deras inställning till förändring och intresset för deras interna val talar med all tydlighet.
Idag hyllar kåren bland annat Cecilia Wikström för hennes kamp för obligatoriet, hon har röstat mot ett avskaffande innan. När man är störst tycker jag att man har ett ansvar att leda, det gör inte kårledningen i Uppsala, de försvarar något som hör till det förgångna. Makten kramas mer än verksamheten som bedrivs (vilket är brukligt av ledare som inte lever på egna meriter). Kårer runt om i landet har under en lång period (år…) haft tid att ställa om sin verksamhet för att bedrivas på demokratiska grunder, istället för på tvång. I detta sammanhang blir jag stolt över Liberala studenter som är ett nätverk som bygger på medlemmars intresse och deras ideella engagemang, både från botten till toppen. Frågan är inte enkel, absolut inte, men att argumentera som kårerna gör just nu - gör mig varken upphetsad eller inspirerad. Mest arg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar