Jag gillar inte att hata, men jag hatar verkligen den svenska flyktingpolitik som idag förs i Sverige. Den gör mig illamående och ledsen.
Socialdemokraternas prat om solidaritet är inget annat än tomma ord. Varje år försvinner motsvarande två skolklasser med barn spårlöst i Sverige, trehundra barn sitter i förvar bakom lås och bom och ingen annan stans än i Sverige har man problemet med apatiska flyktingbarn. Vi är trötta på en politik som behandlar barns rättigheter som något man tar hänsyn till när man har råd och lust. Frånsett att dessa barn redan från början bär på traumatiska minnen från det brinnande helvete flyktingarna tvingast fly från måste de leva under en enorm psykisk press, ständigt vara rädda och kanske inte ens kunna gå till skolan av rädsla för att migrationsverket ska skugga dem tillbaka till familjens gömställe. Följderna blir barn som sjuknar in, tappar livslusten, slutar äta och blir apatiska. Ingen annanstans än i Sverige, ”världens bästa på flyktingmottagning”, finns fenomenet med apatiska flyktingbarn.
Suck och stön.
Kära sossar jag ska vinna i det här livet eller nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar