Nittiotalets kvinnofridsreform är den största satsning som gjorts mot mansvåldet i Sverige. I höst har våldet mot kvinnor debatteras med än någonsin och när regeringens egen utredning i frågan, SOU 2004:121 presenterades i måndags på självaste Lucia blev jag mörkrädd, trots ljuset från luciatågen.
Det är en skrämmande verklighet som utredningen visar på. Våld mot kvinnor är i praktiken en lågprioriterad fråga för regeringen. Det finns en tydlig avsaknad på konkreta förslag, samtidigt som bristen på resurser är stor, både fysiska och ekonomiska, vilket gör att myndigheter och kvinnojourer flämtar efter andan...
Idag anmäls endast 20 procent av misshandeln till polis eftersom kvinnor i Sverige inte längre litar på rättsstaten. Det om något är ju ett svar på att systemet inte längre fungerar. Idag är det få poliser som hinner till undsättning. Det behövs specialiståklagare för våld mot kvinnor, bättre samordning mellan polis och åklagare, höjda straff för överträdelse av besöksförbud och fler åtgärds- och behandlingsprogram för kvinnomisshandlare. Vi får hoppas att statsrådet Jens Orback, vaknar upp från sin dvala på Rosenbad 4 på Justitiedepartementet i den kungliga huvudstaden och börjar agera. Helst inte bara verbalt den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar