måndag, januari 31, 2005

Nu får det vara nog - dags för skattestopp.

Imorgon ska min mormor operera sin höft, förra gången hon gjorde det var för 21-årssedan, då låg jag i magen. Sedan fler år tillbaks har mormors höft vart dålig och hon har stått och väntat i operationskön i över två år. I mångt och mycket ett tragiskt resultat av en (sjuk)vård . Ingen ska få vänta i år för att få byta ut sin höft, fixa till sitt knä eller få en starroperation. Sverige har de högsta skatterna men inte den bästa välfärden. Vården av sjuka och omsorgen om gamla i Sverige håller inte längre måttet. Trots det vill vårt regeringsparti sossarna nu höja skatterna ännu mer i Sverige. Det har till och med blivit ett vallöfte.

Jag är helt övertygad om att skattehöjningar inte är lösningen, det skapar bara fler problem. Skattenivåer som de svenska skapar problem. När nivån ska förändras ska den sänkas, inte höjas. Vårt problem är inte att skatterna är för låga, utan att för få arbetar och inte betalar skatt. I lördags gick FPs kommunala riksmöte av stapeln, då presenterad Lars Leijonborg två vallöften; Skattestopp och mer pengar till vården. Skattestoppet innebär en förpliktelse att se till att vi istället för högre skatter får fler skattebetalare.

Nu får det vara nog! Dags för skattestopp.

torsdag, januari 27, 2005

Att vara slampa handlar om klass

Världen är inte alltid lätt att leva i. Det finns många personer som genom åren har belyst detta på ett hedervärt sätt, jag själv sa en gång att ”jag är bitter, trött och jävligt förbannad”. Ett klassist citat som beskriver hur jobbigt livet – allt kan vara ibland. Men nu är det inte så att jag mår speciellt dåligt, jag trivs som fisken i vattnet. Dock kan det alltid vara skönt att kunna falla tillbaks och skrika på folk och just avreagera sig. Jag tror personligen att allt för många medborgare världen över inte gör det, istället går man till jobbet eller plugget i något grått skimmer och hoppas på att den snurrande världen ska bli bättre. Det är dags för avregleringar på våra känslor. Jag diggar verkligen personer som vågar stå upp och vara annorlunda och framförallt visa att dom bara är sig själva.

Ett annat citat som jag hittat ute i cyberrymden är "Att vara slampa handlar inte bara om sex, det handlar om attityd och utseende också”. Kan tänka mig att den grymma kommentaren kom till efter att någon sur och avundsjuk person som liksom inte förstått hur det är att vara en riktig slampa. Det handlar ju om klass. Om man nu förstår vad jag menar med mitt resonemang.

Over and out.

torsdag, januari 13, 2005

Regeringsarbetet efter tsunamin

Efter många om och med vaknade oppositionen till liv efter att julmaten hade lagt sig till sin rätta. Enligt mig allt för sent. Jag kan dock förstå varför oppositionen i Sverige väntade med att kritisera, rädda för att plocka politiska poäng på en naturkatastrof, eller det som Mona Sahlin nyligen kallade för pajkastning. Men att vara folkvald handlar just om att kritisera, granska och konfrontera. Är du sen folkvald och tillhör oppositionen är det ännu viktigare att faktiskt sticka ut hakan och se till att svenska medborgare i kris, får ett så bra bemötande och hjälp som möjligt. Det är ingen pajkastning. Men i det här fallet ställde sig partiledarna Maud, Lars, Fredrik och Lill-Göran i givakt när stadsministern gormade om nationellsamling. Även om det verkligen inte behövdes, eftersom medborgarna redan visade solidaritet värt namnet. Istället blev det medierna som fick ta över det samhällspolitiska ansvaret och ställde sig på barrikaderna.

Katastrofarbetet skulle ha startats när första faxet från svenska ambassaden i Thailand droppade ner på utrikesdepartementet. Men med tanke på att UD anställda uppenbarligen inte känner till att det har någon fax, så är det inte så konstigt heller att dom inte kunde använda telefon. Skulden las först på Laila Freivalds, senaste syndabockarna i den här komedin är ju fotfolket på UD, som i sin tur via facket har klagat på utrikesministern. De allra flesta är pålästa, erfarna och arbetsvilliga. Men för att de ska få chansen att göra en insats krävs en ledning som tar tillvara deras kunskap. Den ledningen finns inte i dag. När en naturkatastrof av den här storleken inträffar är det landets högsta politiker som ska leda arbetet och ta ansvar. Göran Perssons försök att agera landsfader sprack rätt fort. Som liberal och republikan hade jag hellre sätt att min partiledare Lars Leijonborg hade styrt upp den sakliga kritiken istället för att kungen som egentligen inte ska ha någon politisk makt, tog på sig rollen som landsfader och kritiserade. Ingen kan sticka under stolen att herr Bernadotte har gjort sitt arbete på ett lysande sätt.

Sen Göran Persson tillträdde som regeringschef har han centraliserat regeringsarbetet till sig själv, likt kommunalrådet Johansson har gjort här i Göteborg. Det blir rätt naturligt om allt centraliseras till en och samma person att det inget händer om inte personen ifråga gör något, framför allt i egna led. I det här fallet handlar det ju om att krishanteringsförmågan i regeringskansliet måste bli bättre. Fast har regeringskansliet flera Ja-medarbetare som är politiskt tillsatta och står utan plattform blir ju resultat där efter.

Sverige har inget ministerstyre, utan har självständiga myndigheter som ska agera på eget initiativ. Funktionen bör vara sådan att i en katastrof ska proffs agera, politiker är inte proffs och ska inte inta den rollen. Statsministerns ageranden, har lamslagit funktionen. Anledningen till avsaknaden på mod är en historia där regeringschefen utsatt myndigheternas generaldirektörer för repressalier eller avsked om de agerat utan hans vetskap. Så var det aldrig tänkt, myndigheterna ska kunna agera i kriser med en brandkårsmentalitet där de snabbt kommer iväg och kan agera utan att ett regeringsbeslut utav minst fem stadsråd. När de har gjort så, skött sitt jobb så att pengarna rullat iväg så har stadsministern blivit rasande. Persson är inte rätt kapten att styra skutan Sverige, det är dags för avlösning.

måndag, januari 03, 2005

Nu måste vi prata med varandra

Det har redan skrivit spaltmeters om flodvågen och dess offer. Jag hade fram tills nyårsdagen och klockslaget 19.30 bara haft vänner som klarat sig undan vågen. Sen ringde min telefon och jag fick det fruktansvärda beskedet att en av mina vänner gått ur tiden. Katastrofen i Asien är ett nytt helvete på jorden, vi har hört berättelser som har etsat sig fast för alltid på näthinnan. Turisterna lämnar nu regionen för åka hem och jag hoppas verkligen att västlänningarna inklusive mig själv hittar tillbaks. Jag anser att Sverige ska ta ett långsiktigt ansvar i regionen, långt framöver för att verkligen visa vad som menas med solidaritet. Att insamlingsgalorna slog nya rekord, var underbart och vi kan verkligen hoppas på att pengarna kommer fram och gör nytta. Något som också måste tas tillvara på är all den erfarenheten från liknande tragedier, jag tänker på Estonias förlisning och på discobranden i Göteborg

Själv minns jag så väl morgonen den 30 november 1998, då 63 ungdomar omkom i discobranden på Hisningen. En av dom 63 var min stora kärlek som liten och även min granne. Sofias mamma Gunilla, som enligt mig bakar världens goaste kanelbullar, sa nyligen med anledning av naturkatastrofen att ”Vi orkar lyssna, vi orkar prata om det svåra som hänt”. Jag håller verkligen med. Vi måste ta tillvara på dom som verkligen vet vad det här handlar om, för det är nu som det stora arbetet börjar. Jag ska försöka vara en del av det. Nu måste vi prata med varandra och en bra början på det är att ta första resenär på spårvagnen.