fredag, februari 27, 2009
Hellre individualism än fyraårsspärr
Lösningen stavas inte krav och paternalism utan individualism och eget ansvar. Vill man öka incitamenten för studenterna att ta examen i tid bör man istället lägga om ansvaret för studielånen från CSN till banker. Den enskilde studenten får då såväl ansvar som frihet att lägga upp planeringen av sina studier i större utsträckning i samverkan med sin bank. Ett sådant system finns i till exempel vårt grannland Finland och fungerar bra där.
Ambitionen att få fler studenter att ta examen i tid är i grunden god. Vi anser dock att det här är fel sätt att närma sig problemet. Problemet i svensk student- och högskolepolitik har länge varit att staten detaljstyrt studenternas tillvaro alltför mycket, både genom styrningen av högskolorna och genom studiemedelssystemet. Vi vill se mer av valfrihet, mångfald och flexibilitet för alla studenter, inte hårdare krav på studenterna.
Hur kan frihet vara odemokratiskt?
Eftersom det är en oerhört viktig del för landets studenter är det rimligt att tro att flertalet kommer att gå med i en kår och stödja den samhälleligt viktiga uppgiften, men skulle inte det ske och bara ett fåtal studenter väljer att gå med i kåren så kommer staten att gå in med medel för att täcka upp detta så att studentinflytandet blir intakt.
Jag kan bara inte fatta hur man kan tycka att detta borttagande av tvång kan skada samhället?
Hur kan frihet för studenter - någonsin vara ett hot mot samhället?
Jag tar gärna en debatt med dig om vad demokrati verkligen är, för du har verkligen ingen uppfattning om det överhuvudtaget.
Skäms herr Joacim!
onsdag, februari 25, 2009
Kårerna behöver förnyas
Min slutsats är att de är rädda för att förlora sin makt och sitt inflytande – samtidigt verkar de tro att sin egen verksamhet inte längre är intressant, när studenter inte längre tvingas vara medlemmar. Om fallet skulle vara så, är det inte mitt, regeringen eller studenternas fel. Det är kårernas ledarskap som inte levererar. Därför tror jag att argumenten låter som dem gör. Bättre att vara ärlig istället.
För varför skulle Leijonborg sänka studentinflytandet som SFS menar? Det här är ju en frihetsreform utav dess like – inte minst för landets studenter, som nu kan få bestämma över sitt inflytande. Min kollega Moa Neuman säger i en kommentar; De flesta kårer kommer inte att klara sig och tyvärr kommer många studenter bli av med sin möjlighet att påverka och utveckla sin utbildning. Hon tror då definitivt inte på sina kårer som är medlemmar i hennes organisation, när hon argumenterar så.
I Karlstad sågar kåren förslaget; Vi kommer att tvingas avveckla en del verksamheter och inte längre kunna garantera sådant som studentinflytande. Då håller man på med sådant som inte behövs om det plötsligt är så att studentinflytandet är det första som man kommer att avveckla.
I Uppsala har man kallat till krismöte, att ledningen där inte sedan länge funderat på hur man kan arbeta vidare efter obligatoriet och istället kallar till presskonferens och berättar; så här kommer vi locka tillbaks alla medlemmar. Istället för att skrika högst av alla och kalla förslaget för en dödsstöt.
Den kåren är en mångmiljonindustri med stort inflytande, lång historia och många samarbetspartners som kommer att finnas kvar. Att vara störst handlar om att leda, det gör inte Klas-Herman Lundgren; Troligtvis får vi säga upp flera anställda, vilket kommer att rubba kontinuiteten, stänga ner receptionen flera dagar i veckan, gå ur Sveriges Förenade Studentkårer, skära ner tidningen Ergo, som plikttroget gått ut till studenterna sedan 1924, sluta med verksamhetsbidrag till studentföreningar, helt ta bort eller kraftigt reducera posterna jämlikhetsansvarig, studentombud och internationellt ansvarig och mycket annat. Liberala studenter klarar allt det där på en halvtid och massor av frivilliga medlemmars intresse. Jag har utmanat honom på debatt, han har ännu inte svarat.
Att Socialdemokraterna och Vänstern anser att Leijonborg tystar studenterna är inte så konstigt, eftersom deras historia är nersvärtad av massanslutningar och egentligen inte vet vad frihet innebär, deras åsikt berör inte mig i någon större utsträckning. Bara tragiskt att se, friheten vinner alltid!
Min nya kollega i SACO studentråd säger; Vi välkomnar att studenterna i fortsättningen ska organiseras på frivillig väg. Ett modernt studentinflytande kräver frivillighet, men det kräver också resurser i form av tid och pengar. Positivt, men något avvaktande. Sista meningen låter som vanligt, mer pengar är ett måste. Så är det inte. Medlemmar betalar för något de tror på och vill ha.
ÄNTLIGEN!
Fick en glädjande kommentar idag på Facebook av en oppositionskollega; Idag känns det jäkligt gött att ha en borglig regering. Kan bara hålla med!
Obligatoriets avskaffande är historiskt – en frihetsreform!
- Det här är inte bara en efterlängtad seger för föreningsfriheten i Sverige. Den kommer också innebära att studentinflytandet vid våra högskolesäten kommer att kunna revitaliseras och få en välbehövlig injektion. Nu kan vi börja prata om framtidens studentinflytande, fortsätter Pär Gustafsson.
- Den här kampen är en av anledningarna till att jag engagerade mig politiskt. Principer betyder mycket och har ett stort värde inom politiken, och att regeringen nu lägger fram denna frihetsreform gör mig personligen både rörd och stolt. Den här dagen kommer jag att minnas, avslutar Pär Gustafsson ordförande Liberala studenter.
torsdag, februari 19, 2009
Blödig förmiddag
Så här skulle jag alltid vilja inleda mina dagar – fast då kommer jag få börja följa VM i motorsåg och kast med liten boll för att hitta tillräckligt med mästerskap för att fylla upp kalendern. Stafetten följdes upp med premiären i längskidornas mästerskap och då började jag snyfta igen när Aino Kaisa Saarinen åkte in gråtandes över mållinjen. Vilket är förståligt då hon tog sin första individuella guldmedalj. Grattis. Nu väntar svenska chanser till medalj redan imorgon när herrarna åker. Jobbigt att vara blödig.
onsdag, februari 18, 2009
Svår framtid för Utbildningsnämnden
UBN behöver göra sig av med tusentals kvadratmeter av lokalyta, vilket betyder att vi måste lägga ner fler skolor och slippa fortsätta att betala hyra för lokaler som vi inte använder. Munkebäcksgymnasiet ska avskaffas vilket en enig nämnd står bakom, vi har även lämnat stora delar av Frölundagymnasiet. Tyvärr kommer det inte att räcka, vi behöver ställa om vår organisation ytterligare. Angeredgymnasiet som har en underskott på ca 25 miljoner fortsätter att blöda, vilket påverkar hela organisationen. Preliminära siffror från gymnasievalet talar sitt tydliga språk, även om jag själv gick på gymnasiet, anser jag nu att det inte finns något som försvarar att vi har kvar en gymnasieskola som konstant går minus och inte lockar några nya elever. Underskotten drabbar alla andra verksamheter. Det är tråkigt men sant, det kan öppnas en högstadieskola där istället för att ta ett exempel. Majoriteten i nämnden måste också börja tala klarspråk över hur de vill att organisationen ska se ut, det är inga enkla beslut – men det underlättar för personal, elever och alla oss andra som vill föra en vettig debatt om framtiden.
Mötet avslutades med att majoriteten (s,mp,v) meddelade nya datum för nämnden, då de ska träffas för att bland annat skriva inriktningsdokument inför budgetarbetet. Jag har inga problem med att de träffas för att skriva ihop några sidor (som de senaste åren kommit månader för sent…), men att ta ut extra arvode och ersättningar för extra möten som förväntas göras på fritiden (eller av anställd politisk personal) tycker jag är både stötande och rent ut sagt för j*****, när förvaltningen har en oerhört svårt ekonomisk situation. Skärpning.
lördag, februari 14, 2009
Kåren i Uppsala visar inte vägen...
Idag hyllar kåren bland annat Cecilia Wikström för hennes kamp för obligatoriet, hon har röstat mot ett avskaffande innan. När man är störst tycker jag att man har ett ansvar att leda, det gör inte kårledningen i Uppsala, de försvarar något som hör till det förgångna. Makten kramas mer än verksamheten som bedrivs (vilket är brukligt av ledare som inte lever på egna meriter). Kårer runt om i landet har under en lång period (år…) haft tid att ställa om sin verksamhet för att bedrivas på demokratiska grunder, istället för på tvång. I detta sammanhang blir jag stolt över Liberala studenter som är ett nätverk som bygger på medlemmars intresse och deras ideella engagemang, både från botten till toppen. Frågan är inte enkel, absolut inte, men att argumentera som kårerna gör just nu - gör mig varken upphetsad eller inspirerad. Mest arg.
fredag, februari 13, 2009
Skidskytte VM i Sydkorea?
Tänker inte kommentera den ryska dopningen, landets inslagna väg oavsett gren är inte bra.
För att komma till saken. När det är mästerskap – ska arrangemanget vara på topp tillsammans med bra förutsättningar för att idrottarna ska kunna göra det där lilla extra. Då ska man inte lägga det hela på en ort som redan har gått över till vår och där det snarare verkar vara bassäng än vackra alplandskap. Nä, österrikiska och tyska skidskytteveckorna, det är grejer det. De två orterna skulle kunna, likt bandyn (Sverige/Ryssland), arrangera mästerskapet vart annat år. Blir så mycket bättre. Men jag kan ha helt fel. Halv nio börjar sändningarna imorgon och då är jag laddad med paraply.
För övrigt gillar jag inte årets nya regler i Melodifestivalen - vem kom på det? Borde finnas möjlighet i riksdagen att interpellera Christer Björkman! Inte minst med tanke på att det är fler som ser på programmet, än som kommer att rösta i valet till Europaparlamentet i vår.
torsdag, februari 12, 2009
Konkurrensutsätt kårerna
"Det här är värsta sortens plakatpolitik", ääh nej!
Vi uppmanar alla som värnar om föreningsfriheten att engagera sig i denna viktiga studentfråga. Det är orimligt att det oftast bara är Sveriges Förenade Studentkårer som kommer till tals i studentärenden, eftersom de enbart värnar kårernas egna intressen. Vi i Liberala studenter ser fram emot ett avskaffande av obligatoriet som inte cementerar kårerna som enda möjliga företrädare för studenternas intressen, och att Cecilia Wikström inte ännu en gång sätter Uppsalas kårintressen före föreningsfriheten. Hon svarar på vår kritik med; Det här är värsta sortens plakatpolitik i UNT.
tisdag, februari 10, 2009
Debatten om kårobligatoriet
Det är också viktigt att påpeka att studentinflytande faktiskt är möjligt utan ett kårtvång. Liberala studenter förordar bland annat ett införande av en studiebevakningspeng som studenten själv får förfoga över. Genom att öppna för att andra organisationer än kårerna kan företräda studenterna och bevaka deras intressen, och få ersättning genom ett pengsystem likt det för grund- och gymnasieskolan, finns möjligheter för konkurrens, valfrihet och förbättrad kvalitet. Kårerna bedriver en bra verksamhet som många intvingande medlemmar uppskattar – men systemet som allt bygger på har inget stöd. Kårobligatoriet måste avskaffas och jag hade hoppats på att kårvärlden har varit drivande i den frågan, istället för att hålla kvar vid något som både är omodernt och odemokratiskt. Släpp studenterna fria.
måndag, februari 09, 2009
Fribeloppet
Bra initiativ för att lösa jämställdhetsproblemen
lördag, februari 07, 2009
Färdig med 155 avsnitt...
fredag, februari 06, 2009
Studentkårerna måste möta verkligheten!
Nu ska jag på partiråd!
tisdag, februari 03, 2009
Köer, AMS och a-kassa
Att bli arbetslös är inte det värsta som finns, men det tar tid innan man har lyckats att få alla papper i ordning och få kontakt med sin a-kassa. Jag har varit medlem sedan 2004 oavsett om jag har studerat eller inte och just nu sitter jag i telefonkö (första gången jag har kommit fram på fler försök per dag, sedan förra veckan till själva kön) och hoppas att när jag väl kommer till kundtjänsten (som verkar grymt underdimensionerad) hoppas jag att det mesta ska lösa sig. Sen blir det telefonkö hos CSN – som vill att jag ska börja betala av mina lån. Det värsta jag vet är att stå i en kö, så det här nog rätt bra terapi för mig. Nu har jag bara 25 före mig, 20 har försvunnit sedan jag började skriva.