fredag, februari 27, 2009

Hellre individualism än fyraårsspärr

Min gamla kollega i Utbildningsnämnden i Göteborg, miljöpartisten Lage Rahm som numera sitter i riksdagen och är ledamot i den studiesociala kommittén, har nyligen meddelat att den eventuellt kommer att föreslå en begränsning av studiemedelstiden i sitt betänkande, som kommer i slutet av mars. Istället för dagens sex år ska normaltiden för studiemedel begränsas till fyra år med möjlighet till dispens för studier upp till sex år. En oerhört viktiga fråga i sammanhanget är vad som krävs för att få dispens efter 4 års studietid. Kommer det räcka med att studenten tagit alla sina högskolepoäng efter fyra år, eller måste den tagit ut en kandidatexamen? Om det kommer ett krav på examen efter fyra år ställer vi oss i Liberala studenter mycket skeptiska till detta; hur blir det då med de studenter som vill byta utbildning halvvägs? Eller de knasbollar, förlåt mitt ordval, som bara vill läsa A-kurser för att få en bredd?

Lösningen stavas inte krav och paternalism utan individualism och eget ansvar. Vill man öka incitamenten för studenterna att ta examen i tid bör man istället lägga om ansvaret för studielånen från CSN till banker. Den enskilde studenten får då såväl ansvar som frihet att lägga upp planeringen av sina studier i större utsträckning i samverkan med sin bank. Ett sådant system finns i till exempel vårt grannland Finland och fungerar bra där.

Ambitionen att få fler studenter att ta examen i tid är i grunden god. Vi anser dock att det här är fel sätt att närma sig problemet. Problemet i svensk student- och högskolepolitik har länge varit att staten detaljstyrt studenternas tillvaro alltför mycket, både genom styrningen av högskolorna och genom studiemedelssystemet. Vi vill se mer av valfrihet, mångfald och flexibilitet för alla studenter, inte hårdare krav på studenterna.

Hur kan frihet vara odemokratiskt?

Blekinge tekniska högskolas kårordförande Joacim Pettersson har sagt till SR P4 att borttagande av tvånget att tillhöra en studentkår är "ett steg mot demokratin" och att "det skadar samhället", vilket gör mig oroad över herr Petterssons demokratisyn. I fritt samhälle ska varje enskild individ själv kunna välja vilka föreningar den ska ingå i, och vilka den ska stå utanför, det är en grundläggande demokratisk princip som varit satt på undantag i nästan 400 år i Sverige i och med kårobligatoriet. När det nu försvinner från och med 1 juli 2010 kommer äntligen landets studenter själva att få välja om de ska ingå i en kår och därmed privat bidra till studiebevakningen eller inte.

Eftersom det är en oerhört viktig del för landets studenter är det rimligt att tro att flertalet kommer att gå med i en kår och stödja den samhälleligt viktiga uppgiften, men skulle inte det ske och bara ett fåtal studenter väljer att gå med i kåren så kommer staten att gå in med medel för att täcka upp detta så att studentinflytandet blir intakt.

Jag kan bara inte fatta hur man kan tycka att detta borttagande av tvång kan skada samhället?

Hur kan frihet för studenter - någonsin vara ett hot mot samhället?

Jag tar gärna en debatt med dig om vad demokrati verkligen är, för du har verkligen ingen uppfattning om det överhuvudtaget.

Skäms herr Joacim!

onsdag, februari 25, 2009

Kårerna behöver förnyas

Jag hade inte förväntat mig några andra reaktioner från studentkårerna och dess nationella sammanslutning SFS, men måste ändå beklaga mig över hur defensiva de alla är inför framtiden. Det värsta i deras argumentation är bristen på förståelsen av demokratiska principer och vikten av en verklig föreningsfrihet i Sverige.

Min slutsats är att de är rädda för att förlora sin makt och sitt inflytande – samtidigt verkar de tro att sin egen verksamhet inte längre är intressant, när studenter inte längre tvingas vara medlemmar. Om fallet skulle vara så, är det inte mitt, regeringen eller studenternas fel. Det är kårernas ledarskap som inte levererar. Därför tror jag att argumenten låter som dem gör. Bättre att vara ärlig istället.

För varför skulle Leijonborg sänka studentinflytandet som SFS menar? Det här är ju en frihetsreform utav dess like – inte minst för landets studenter, som nu kan få bestämma över sitt inflytande. Min kollega Moa Neuman säger i en kommentar;
De flesta kårer kommer inte att klara sig och tyvärr kommer många studenter bli av med sin möjlighet att påverka och utveckla sin utbildning. Hon tror då definitivt inte på sina kårer som är medlemmar i hennes organisation, när hon argumenterar så.

I Karlstad sågar kåren förslaget;
Vi kommer att tvingas avveckla en del verksamheter och inte längre kunna garantera sådant som studentinflytande. Då håller man på med sådant som inte behövs om det plötsligt är så att studentinflytandet är det första som man kommer att avveckla.

I Uppsala har man kallat till krismöte, att ledningen där inte sedan länge funderat på hur man kan arbeta vidare efter obligatoriet och istället kallar till presskonferens och berättar; så här kommer vi locka tillbaks alla medlemmar. Istället för att skrika högst av alla och kalla förslaget för en dödsstöt.

Den kåren är en mångmiljonindustri med stort inflytande, lång historia och många samarbetspartners som kommer att finnas kvar. Att vara störst handlar om att leda, det gör inte Klas-Herman Lundgren; Troligtvis får vi säga upp flera anställda, vilket kommer att rubba kontinuiteten, stänga ner receptionen flera dagar i veckan, gå ur Sveriges Förenade Studentkårer, skära ner tidningen Ergo, som plikttroget gått ut till studenterna sedan 1924, sluta med verksamhetsbidrag till studentföreningar, helt ta bort eller kraftigt reducera posterna jämlikhetsansvarig, studentombud och internationellt ansvarig och mycket annat. Liberala studenter klarar allt det där på en halvtid och massor av frivilliga medlemmars intresse. Jag har utmanat honom på debatt, han har ännu inte svarat.

Att Socialdemokraterna och Vänstern anser att Leijonborg tystar studenterna är inte så konstigt, eftersom deras historia är nersvärtad av massanslutningar och egentligen inte vet vad frihet innebär, deras åsikt berör inte mig i någon större utsträckning. Bara tragiskt att se, friheten vinner alltid!

Min nya kollega i SACO studentråd säger; Vi välkomnar att studenterna i fortsättningen ska organiseras på frivillig väg. Ett modernt studentinflytande kräver frivillighet, men det kräver också resurser i form av tid och pengar. Positivt, men något avvaktande. Sista meningen låter som vanligt, mer pengar är ett måste. Så är det inte. Medlemmar betalar för något de tror på och vill ha.

ÄNTLIGEN!

Innan denna mandatperiod är avslutad kommer det att finnas frivilliga kårer i Sverige, där studenterna själva får välja om de vill vara medlemmar eller ej. För en organisation som Liberala studenter är detta något historiskt, för denna tvångsfråga, har vi drivit sedan vår organisation grundades på slutet 40-tal. Äntligen!Idag presenterar Lars Leijonborg (FP) regeringens förslag om att avskaffa kår- och nationsobligatoriet. Jag och många studenter med mig kan bara njuta. Det här är en gigantisk seger efter sekel av frihetskamp. Äntligen får vi en föreningsfrihet i Sverige som är värld namnet, för den har sedan obligatoriet för landets studenter infördes, varit satt på undantag.

Fick en glädjande kommentar idag på Facebook av en oppositionskollega; Idag känns det jäkligt gött att ha en borglig regering. Kan bara hålla med!

Obligatoriets avskaffande är historiskt – en frihetsreform!

- Ett avskaffande av kårobligatoriet är för mig och Liberala studenter en historisk frihetsreform. Sedan vår organisation grundades har vi kämpat för ett avskaffande och ett befriande av landets studenter från kårtvånget, säger Pär Gustafsson, ordförande i Liberala studenter.

- Det här är inte bara en efterlängtad seger för föreningsfriheten i Sverige. Den kommer också innebära att studentinflytandet vid våra högskolesäten kommer att kunna revitaliseras och få en välbehövlig injektion. Nu kan vi börja prata om framtidens studentinflytande, fortsätter Pär Gustafsson.

- Den här kampen är en av anledningarna till att jag engagerade mig politiskt. Principer betyder mycket och har ett stort värde inom politiken, och att regeringen nu lägger fram denna frihetsreform gör mig personligen både rörd och stolt. Den här dagen kommer jag att minnas, avslutar Pär Gustafsson ordförande Liberala studenter.

torsdag, februari 19, 2009

Blödig förmiddag

Förmiddagen inleddes med mixad stafett i skidskytte VM, som börjar arta sig för svensk del, då svenskarna tog en silvermedalj strax efter Italien som vann (vi har ju redan en guldmedalj genom Helena). Att Björn Ferry inte var med kan man ju bara spekulera i, kanske hade det blivit guld, kanske inte. Men tårarna kom ändå.

Så här skulle jag alltid vilja inleda mina dagar – fast då kommer jag få börja följa VM i motorsåg och kast med liten boll för att hitta tillräckligt med mästerskap för att fylla upp kalendern. Stafetten följdes upp med premiären i längskidornas mästerskap och då började jag snyfta igen när Aino Kaisa Saarinen åkte in gråtandes över mållinjen. Vilket är förståligt då hon tog sin första individuella guldmedalj. Grattis. Nu väntar svenska chanser till medalj redan imorgon när herrarna åker. Jobbigt att vara blödig.

onsdag, februari 18, 2009

Svår framtid för Utbildningsnämnden

Igår var jag på Utbildningsnämndens andra sammanträde för året. Vi antecknade bland annat vårt bokslut för 2008, som inte är någon rolig läsning. Förvaltningen som omsätter någon miljard gick back med drygt 22 miljoner kronor. Utvecklingen ser inte speciellt ljus ut och på kommande möte väntar nya tuffa beslut (sen får vi se hur det går, då Lokalsekretariatet sätter tusen käppar...). Om jag ska vara ärlig så vill jag faktiskt bomba bort sekretariatet till mars, för så irriterad är jag. Om vi som ledamöter ska kunna ta ansvar och fatta svåra beslut, så måste våra beslut som fattas också verkställas. Som ni förstår går det hela lite trögt. Det behövs verkligen förändring i Göteborg...

UBN behöver göra sig av med tusentals kvadratmeter av lokalyta, vilket betyder att vi måste lägga ner fler skolor och slippa fortsätta att betala hyra för lokaler som vi inte använder. Munkebäcksgymnasiet ska avskaffas vilket en enig nämnd står bakom, vi har även lämnat stora delar av Frölundagymnasiet. Tyvärr kommer det inte att räcka, vi behöver ställa om vår organisation ytterligare. Angeredgymnasiet som har en underskott på ca 25 miljoner fortsätter att blöda, vilket påverkar hela organisationen. Preliminära siffror från gymnasievalet talar sitt tydliga språk, även om jag själv gick på gymnasiet, anser jag nu att det inte finns något som försvarar att vi har kvar en gymnasieskola som konstant går minus och inte lockar några nya elever. Underskotten drabbar alla andra verksamheter. Det är tråkigt men sant, det kan öppnas en högstadieskola där istället för att ta ett exempel. Majoriteten i nämnden måste också börja tala klarspråk över hur de vill att organisationen ska se ut, det är inga enkla beslut – men det underlättar för personal, elever och alla oss andra som vill föra en vettig debatt om framtiden.

Mötet avslutades med att majoriteten (s,mp,v) meddelade nya datum för nämnden, då de ska träffas för att bland annat skriva inriktningsdokument inför budgetarbetet. Jag har inga problem med att de träffas för att skriva ihop några sidor (som de senaste åren kommit månader för sent…), men att ta ut extra arvode och ersättningar för extra möten som förväntas göras på fritiden (eller av anställd politisk personal) tycker jag är både stötande och rent ut sagt för j*****, när förvaltningen har en oerhört svårt ekonomisk situation. Skärpning.

lördag, februari 14, 2009

Kåren i Uppsala visar inte vägen...

Att avskaffa kårobligatoriet kommer inte att bli det enklaste, inte minst när det kommer till nationerna och dess långa historia. Men att göra som Uppsala studentkår som omsätter mångmiljoner på obligatoriet och kategoriskt blundar för nya förslag, rimmar väldigt illa. De säger själva att de tror på studentinflytande och demokrati – men är själva en organisation som inte är i närheten av det. Det visar både deras inställning till förändring och intresset för deras interna val talar med all tydlighet.

Idag hyllar kåren bland annat Cecilia Wikström för hennes kamp för obligatoriet, hon har röstat mot ett avskaffande innan. När man är störst tycker jag att man har ett ansvar att leda, det gör inte kårledningen i Uppsala, de försvarar något som hör till det förgångna. Makten kramas mer än verksamheten som bedrivs (vilket är brukligt av ledare som inte lever på egna meriter). Kårer runt om i landet har under en lång period (år…) haft tid att ställa om sin verksamhet för att bedrivas på demokratiska grunder, istället för på tvång. I detta sammanhang blir jag stolt över Liberala studenter som är ett nätverk som bygger på medlemmars intresse och deras ideella engagemang, både från botten till toppen. Frågan är inte enkel, absolut inte, men att argumentera som kårerna gör just nu - gör mig varken upphetsad eller inspirerad. Mest arg.

fredag, februari 13, 2009

Skidskytte VM i Sydkorea?

Imorgon inleds årets VM i skidskytte och av någon dum anledning har arrangemanget förlagts till den stora skidskyttenationen Sydkorea. Det finns knappt någon bättre tv-sport och så förlägger man hela skiten till Sydkoreanska blåshålet ! Vem kom på det? Jag är smått irriterad redan nu och än värre blir det när man hör rapporter från plats. Kanske inte alla som ser på detta mästerskap med lika blodigt allvar som jag och mina morföräldrar – som inte missar en världscuptävling (går utmärkt att banda…). Men ändå, det här är viktigt och jag är seriös.

Tänker inte kommentera den ryska dopningen, landets inslagna väg oavsett gren är inte bra.

För att komma till saken. När det är mästerskap – ska arrangemanget vara på topp tillsammans med bra förutsättningar för att idrottarna ska kunna göra det där lilla extra. Då ska man inte lägga det hela på en ort som redan har gått över till vår och där det snarare verkar vara bassäng än vackra alplandskap. Nä, österrikiska och tyska skidskytteveckorna, det är grejer det. De två orterna skulle kunna, likt bandyn (Sverige/Ryssland), arrangera mästerskapet vart annat år. Blir så mycket bättre. Men jag kan ha helt fel. Halv nio börjar sändningarna imorgon och då är jag laddad med paraply.

För övrigt gillar jag inte årets nya regler i Melodifestivalen - vem kom på det? Borde finnas möjlighet i riksdagen att interpellera Christer Björkman! Inte minst med tanke på att det är fler som ser på programmet, än som kommer att rösta i valet till Europaparlamentet i vår.

torsdag, februari 12, 2009

Konkurrensutsätt kårerna

Det finns många andra sätt att organisera studentinflytandet än genom kårer. Det skriver jag tillsammans med vice ordförande Patrick Krassén i ett svar på Moa Neumans debattartikel i senaste Ergo. Läs!

"Det här är värsta sortens plakatpolitik", ääh nej!

Utredaren Erland Ringborg gjorde ett undermåligt jobb och lade fram en planekonomisk lösning som inte hör hemma i 2000-talets Sverige. Det viktigaste är att kårobligatoriet försvinner, men Ringborgs förslag är problematiskt eftersom det lägger över kostnaden från studenterna till skattebetalarna. Det blir än mer orimligt att någon som inte pluggar ska subventionera andra människors öldrickande. I dagarna kommenterade jag min partikollega (även trea på vår EP-lista) riksdagsledamot Cecilia Wikström med anledning av att hon har flaggat för att hon återigen troligtvis kommer att rösta emot ett avskaffande av kårobligatoriet.

Vi uppmanar alla som värnar om föreningsfriheten att engagera sig i denna viktiga studentfråga. Det är orimligt att det oftast bara är Sveriges Förenade Studentkårer som kommer till tals i studentärenden, eftersom de enbart värnar kårernas egna intressen. Vi i Liberala studenter ser fram emot ett avskaffande av obligatoriet som inte cementerar kårerna som enda möjliga företrädare för studenternas intressen, och att Cecilia Wikström inte ännu en gång sätter Uppsalas kårintressen före föreningsfriheten. Hon svarar på vår kritik med; Det här är värsta sortens plakatpolitik i UNT.

tisdag, februari 10, 2009

Debatten om kårobligatoriet

Martin Thulin, ordförande för Haga studentkår, slår sig än en gång för bröstet och förklarar hur bra hans studentkår är, i en kontrareplik till mig i GP. Jag är glad att debattera och det är självklart bra att han är nöjd med sitt arbete. Det är jag också med Liberala studenter (men det finns massor att förbättra). Vad Thulin missar är det oförlåtligt låga deltagandet i senaste kårvalet - som inte bara är dåligt i Göteborg, utan runt om i hela landet. Thulin och hans kollegor inom kårvärlden borde ta notis om det låga engagemanget för kårens verksamhet idag och inse att det är orimligt att vilja ha sin finansiering tryggad, oavsett arbetsinsats. Ett horribelt lågt resultat i kårvalet borde vara en väckarklocka för kåraktiva om bristande stöd och legitimitet.

Det är också viktigt att påpeka att studentinflytande faktiskt är möjligt utan ett kårtvång. Liberala studenter förordar bland annat ett införande av en studiebevakningspeng som studenten själv får förfoga över. Genom att öppna för att andra organisationer än kårerna kan företräda studenterna och bevaka deras intressen, och få ersättning genom ett pengsystem likt det för grund- och gymnasieskolan, finns möjligheter för konkurrens, valfrihet och förbättrad kvalitet. Kårerna bedriver en bra verksamhet som många intvingande medlemmar uppskattar – men systemet som allt bygger på har inget stöd. Kårobligatoriet måste avskaffas och jag hade hoppats på att kårvärlden har varit drivande i den frågan, istället för att hålla kvar vid något som både är omodernt och odemokratiskt. Släpp studenterna fria.

måndag, februari 09, 2009

Fribeloppet

Fribeloppet i studiemedelssystemet är mycket kritiserat och debatterat. Snart väntar förändring. Jag kommenterar det hela i senaste upplagan av Studentliv.

Bra initiativ för att lösa jämställdhetsproblemen

Det finns idag stora problem när det kommer till jämställdheten på våra högskolor och universitet. Vi män hoppar av våra utbildningar i större utsträckning än vad kvinnor gör och kvinnor står idag för två tredjedelar av alla avlagda examina i Sverige. Den utvecklingen är inte bra, det är inte heller bra att allt för få professorer är kvinnor. Idag skriver folkparti statsråden Sabuni och Leijonborg på GP debatt i ärendet där de två meddelar att det nu ska tillsättas en delegation som ska ta tag i problemen som allt för länge har fått existera. Det tycker jag är bra.

lördag, februari 07, 2009

Färdig med 155 avsnitt...

Jag har nu under ett antal månader tittat igenom alla avsnitt och säsonger av Vita huset. Känner nu en enorm och plötslig saknad av Josiah, Leo, Josh, C.J, Toby, Sam och Abigail. Kanske dags att börja om från början? Eller kan inte en kanal på teve som jag har börja visa allt igen...

fredag, februari 06, 2009

Studentkårerna måste möta verkligheten!

I en verklighetsfrånvänd debattartikel (30/1) menar flera företrädare från studentkårerna i Göteborg att regeringen måste värna om studentinflytande och skjuta till mer pengar för att trygga det, och dessutom ge kårerna extra lång omställningstid efter att kårobligatoriet avskaffats, det skrev jag igår på GP debatt (texten ligger inte uppe på webben - men finns på min hemsida), vet inte varför Stockholm kom med i min underskrift i min egna morgontidning... Det går att vara ordförande på nationellnivå i Sverige och verka från Göteborg;)

Nu ska jag på partiråd!

tisdag, februari 03, 2009

Köer, AMS och a-kassa

Sedan början av månaden är jag arbetslös, mitt vikariat på stadshuset i Göteborg, avslutades vid månadsskiftet. Ägnade morgonen åt arbetsförmedlingen - så nu är det officiellt. Deras verksamhet borde kunna bli än mer digital. Något positivt med att arbetslösheten trädde in just nu, är att det under den närmsta tiden kommer att äga rum tre världsmästerskap i alpint, längd och skidskytte. Något jag gärna inte missar, å andra sidan så skulle jag hoppa på första jobb om jag fick något…

Att bli arbetslös är inte det värsta som finns, men det tar tid innan man har lyckats att få alla papper i ordning och få kontakt med sin a-kassa. Jag har varit medlem sedan 2004 oavsett om jag har studerat eller inte och just nu sitter jag i telefonkö (första gången jag har kommit fram på fler försök per dag, sedan förra veckan till själva kön) och hoppas att när jag väl kommer till kundtjänsten (som verkar grymt underdimensionerad) hoppas jag att det mesta ska lösa sig. Sen blir det telefonkö hos CSN – som vill att jag ska börja betala av mina lån. Det värsta jag vet är att stå i en kö, så det här nog rätt bra terapi för mig. Nu har jag bara 25 före mig, 20 har försvunnit sedan jag började skriva.