SFS håller rådslag om obligatoriet

Sveriges förenade studenter kallar till rådslag om kårobligatoriet, där man bland annat har bjudit in politiker och kårföreträdare från hela landet. Jag hoppas att rådslaget ska handla om kåren efter kårobligatoriet (dvs visionärt och framtidsinriktat) och inte ett fortsatt gnäll om hur deras verksamhet kommer att bryta ihop. Det är ingen förutom i kårvärlden och dess närmsta beskyddare som köper den retoriken. Studenter är inte dumma, kan representera sig själva och fatta kloka beslut. Det är inte barn vi pratar om. Fria kårer med fria medlemmar kommer vitalisera studentinflytandet, nationerna och kårerna.

För övrigt vill jag passa på att gratulera Uppsala studentkår som firade 160 års jubileum igår. Nu väntar ett nytt sekel med fria studenter, framtiden är spännande!

Kåren i Uppsala visar inte vägen...

Att avskaffa kårobligatoriet kommer inte att bli det enklaste, inte minst när det kommer till nationerna och dess långa historia. Men att göra som Uppsala studentkår som omsätter mångmiljoner på obligatoriet och kategoriskt blundar för nya förslag, rimmar väldigt illa. De säger själva att de tror på studentinflytande och demokrati – men är själva en organisation som inte är i närheten av det. Det visar både deras inställning till förändring och intresset för deras interna val talar med all tydlighet.

Idag hyllar kåren bland annat Cecilia Wikström för hennes kamp för obligatoriet, hon har röstat mot ett avskaffande innan. När man är störst tycker jag att man har ett ansvar att leda, det gör inte kårledningen i Uppsala, de försvarar något som hör till det förgångna. Makten kramas mer än verksamheten som bedrivs (vilket är brukligt av ledare som inte lever på egna meriter). Kårer runt om i landet har under en lång period (år…) haft tid att ställa om sin verksamhet för att bedrivas på demokratiska grunder, istället för på tvång. I detta sammanhang blir jag stolt över Liberala studenter som är ett nätverk som bygger på medlemmars intresse och deras ideella engagemang, både från botten till toppen. Frågan är inte enkel, absolut inte, men att argumentera som kårerna gör just nu - gör mig varken upphetsad eller inspirerad. Mest arg.

Studentkårerna måste möta verkligheten!

I en verklighetsfrånvänd debattartikel (30/1) menar flera företrädare från studentkårerna i Göteborg att regeringen måste värna om studentinflytande och skjuta till mer pengar för att trygga det, och dessutom ge kårerna extra lång omställningstid efter att kårobligatoriet avskaffats, det skrev jag igår på GP debatt (texten ligger inte uppe på webben - men finns på min hemsida), vet inte varför Stockholm kom med i min underskrift i min egna morgontidning... Det går att vara ordförande på nationellnivå i Sverige och verka från Göteborg;)

Nu ska jag på partiråd!

Uppsala universitets studentkår är ute och cyklar!

Idag skriver mina vänner Henrik Johansson och Ola Grimsholm på UNT:s debattsida om varför kårobligatoriet kränker individen. Inget nytt eller konstigt med det. Att tvingas in i en förening är totalt odemokratiskt och hör inte hemma i Sverige på 2000-talet. Vad som däremot är nytt är att Uppsala studentkår numera stödjer denna motbjudande företeelse.

Igår bifölls en motion vid Uppsala universitets studentkårs fullmäktige som innebär att kåren numera är för ett bibehållet kårobligatorium. Det är visserligen inte ovanligt att organisationer skriker efter extrapengar och särbehandling för just sin verksamhet på bekostnad av andra, men detta är ovanligt magstarkt, eftersom det finns en stark opinion både bland studenter och folk i allmänhet för rätten att välja vilken förening man vill ingå i och vart ens pengar ska gå.

Kårens uppgift ska vara att värna studenternas bästa. Men kårens mandat måste bygga på att studenterna faktiskt är intresserade av det kåren erbjuder. Annars har kåren förlorat sitt berättigande. Kårobligatoriet är som tur är på väg bort nu, men Uppsalas studentkår är en av de sista bastioner som kämpar emot. Man undrar varför. Om nu stödet för kåren är så starkt i Uppsala, varför behöver de då bygga sin verksamhet på tvångsanslutning?

En mer sund inställning från majoriteten i Uppsalas kårfullmäktige vore att förvalta sitt mandat och tänka ut hur man kan förbättra servicen för studenter på så sätt att det blir attraktivt att vara med i kåren även när medlemskapet är frivilligt.