tisdag, november 30, 2004

Välkommen Turkiet!

" - Det är ett historiskt beslut både för Turkiet och för Europa", sa landets utrikesminister när beskedet kom att Turkiet ska få börja förhandla om medlemskap i EU.

Självklart spreds det glädje i landet, på samma sätt som det gjordes i Polen, Tjeckien och Estland när dem fick sitt besked. Det blir en enorm framgång för EU om ett demokratiskt och marknadsekonomiskt Turkiet blir medlem. Att ta avstånd från Turkiet bara för att det är ett muslimskt land är oacceptabelt. EU är och kommer aldrig att bli en kristen klubb, utan en union av humanistiska och liberala värderingar. Turkiets framtida medlemskap kommer visa att islam och västvärldens demokrati går att kombinera. Men innan landet kan bli medlemmar i unionen måste trakasserierna och diskrimineringen av den kurdiska minoriteten upphöra och det snarast. Det kurdiska folket har i århundraden förvägrats rätten till sitt språk, kultur och identitet.

Men ett stort grattis till landet som har fler EU-flaggor vajande i vinden än det avlånga landet Sverige!

Publicerad på GP fria ord.

Inte fler register...

Varje dag lämnar jag spår efter mig, via mitt kreditkort, SMS, bloggar, nerslagshål på greenen, mjäll och hemska influensavirus. Vissa spår vill jag helst inte lämna från mig, men det händer ändå. Bland annat finns det massa DNA-Pär som lämnas var jag än befinner mig. Det senaste inom rättväsendet som äntligen kan tas i bruk efter att tekniken kommit ikapp är DNA-tekniken som har öppnat nya möjligheter att lösa brott. Ett resultat av det är att det förs diskussioner om att bygga ett heltäckande DNA-register. Jag gillar inte register och den tradition som Sverige har haft med allt som heter (s)-åsiktsregistrering och så vidare. Redan idag finns grovt kriminellt belastade människor i registret och det räcker för mig. Rättväsendet får gärna använda sig utav det i sitt arbete, hur mycket som helst. Men jag vill ha min personlighet, mitt arv för mig själv och inte i en säker och superhemlig databas i något underjordisktvalv i Norrland. Vi behöver inte mer statligkontroll över oss medborgare - utan en större frihet för individen.

tisdag, november 23, 2004

Sossarnas vidriga flyktingpolitik är som mitt golfspel


Alla vi som spelar golf och det är rätt många i det här avlånga landet, funderar på hur vi ska förbättra svingen, hitta den felfria puttlinjen och bara lyckas slå det där långa raka perfekta golfslaget. Jag borde träna mer, ta lektioner och inse att jag aldrig kommer att bli en ny Palmer. Jag borde starta upp igen och släppa drömmen om Europatouren. Samma sak borde vi i Sverige gör när det kommer till vår flyktingpolitik.

Över en miljard har den långa hanteringen av asylärenden kostat de senaste fyra åren. En fjärdedel av alla asylsökande har fått vänta i mer än ett år på besked. Svensk flyktingpolitik har under socialdemokraternas styre förvandlats till en misär för dem som söker asyl i Sverige. Jag satt igår kväll och drack öl med en av mina vänner och diskuterade just det här ämnet, även han golfare (dock en sådan spelare som faktiskt kan kalla sig golfare…) sa att ”det är ju inte handläggarna på migrationsverket som har blivit sämre” och det är så sant. Handläggarna gör ju bara det som regering och riksdag har bestämt. Vad alla inte känner till är att det S och M som klubbar igenom alla beslut som försämrar situationen för flyktingar. Att regering(s)partiet genomfört många av de förslag som Ny Demokrati drev för att komma in i riksdagen 1991.

Riksdagen har beslutat att lägga ner Utlänningsnämnden. Dock är det ett beslut som regeringen vägrar värkställa. Först var det vår allas Jan O Karlsson som inte ville veta av beslutet. Nu är det Tiger Woods svärmor Barbro Holmberg (bilden) som är ansvarig minister. Men hon är uppenbarligen hellre på Bahamas, myser med miljarderna och åker golfbil än bryr sig om situationen för våra flyktingar.

Arbetarrörelsen jiddrar om solidaritet och skyddsbehov – men rullar tummarna i väntan att komma till nästa utslagsplats. Hela asylprocessen måste genomgå en översyn. Det går inte att, som regeringen gång på gång föreslår, förändra lösryckta delar i asylprocessen. Det är dags att asylprövningen ses över från grunden; en ny instansordning, möjligheten att överklaga beslut och asylsökandes möjlighet att arbeta och så vidare. På samma sätt som jag behöver göra med min golf. Det är dags för liberal solidaritet.

söndag, november 21, 2004

Är du bög får du inte bidra till liv

Publicerad på GT debatt fredagen den 19/11-04.

Blod är en bristvara i Sverige och sökandet efter nya blodgivare är konstant. Min pappa har lämnat blod i åratal och har glas, t-shirtar, muggar och massa andra prylar med bloddroppar. Jag satt själv bredvid pappa när jag var liten och såg på när han lämnade blod. Självklart ville jag också som min pappa lämna blod när jag blev stor. Nu har det inte blivit så inte för att jag är lat, inte för att jag inte vill, men jag får inte. Mitt problem är att jag är 21 år, kille och har pojkvän, och det är där felet ligger. Den dagen jag hade sex för första gången sumpade jag mina chanser. För män som har haft sex med andra män får aldrig ge blod. Detta försvaras med att risken för HIV är större hos homosexuella män. Det kan jag köpa. Men självklart testas alltid blodet innan så att mottagaren inte skadas och för att HIV och andra sjukdomar ska upptäckas.

På geblod.nu kan jag läsa mig till att det inte är min sexuella läggning som bedöms, utan själv handlingen. Så jag får alltså ha pojkvän, men jag får inte ha sex. Det står även att jag kan ta ansvar i att inte lämna blod. Är det någon grupp i samhället som bombarderas mer informationskampanjer om att skydda sig vid samlag, använda kondom och som faktiskt gör det, så är det just homosexuella. Det var första frågan som min mormor ställde till mig när jag kom ut. Vi blir ständigt påminda om riskerna vid samlag, blir heterosexuella det? Tyvärr, men jag tror inte det och kan konstatera att homosexuella inte är tillräckligt bra människor för att bidra med bristvaran som alla rullande blodbussar skriker om.

Denna regel ser jag inte som något annat än enbart kränkande. Mer blod behövs men jag får inte ge det. Vänner till mig lämnar blod trots att de inte får och säger helt enkelt att dom aldrig har haft sex med en man och ger i alla fall, och det går allt som oftast bra. Det är det sista jag skulle göra. Men när vi ändå håller på och diskriminerar kan vi ju be socialstyrelsen att förbjuda norrlänningar att ge blod också? Det vore lika absurt och diskriminerande. Varje år så ger ungefär 340 000 människor blod. Av dessa upptäcker man cirka sex HIV-fall. Det finns i grova siffror cirka 400 000 homo- eller bisexuella män i Sverige, den exakta siffran vet ingen, men det är många, och en hel del av dem vill nog med största sannolikhet bli blodgivare de också.

Så det är dags att vakna upp från 70-talets skräckpropaganda mot bögar och istället se till att fler medborgare räddar liv.

torsdag, november 18, 2004

"Mikael Ljungberg var en sådan idrottsman"


Jag är sporttokig och har alltid varit. När Mikael Ljungberg vann OS-guldet i Sydney grät och skrek jag av lycka framför teven med SR-reporten Dagge skrikandes i mina öron. Sporten är som livet upp och ner. Stenhårdpress från allt och alla när det verkligen gäller, vissa klarar det, vissa inte. Mikael Ljungberg var en sådan idrottsman. Jag minns när han var och besökta min skola i mellanstadiet och pratade om landslaget mot våld. Han var en stor snäll björn och kommer alltid att vara. Jag tror inte att han engagerade sig i samhället utanför mattan bara för att han var en förebild, han brann för frågorna. Han blev populär i Sverige som brottare och det är inte det allra enklaste. Fick Radiosportens Jerringpriset 1997, vann dubbla EM- och VM-guld. Krönte sig som den bästa svenska brottaren någonsin med sitt OS-guld i Australien. Han skulle ha haft bragdguldet efter OS i Sydney. Fler gånger i veckan, senaste året, har jag gått förbi lokalen i Gårda där han och alla andra Öisbrottare tränar, svettas och sliter för att lyckas. Jag kände honom inte, men har ändå som många andra idag känt sorgen. Att någon tar sig liv, trots framgång som Mikael, är tragiskt och ska egentligen inte få hända. Mikael blev 34 år gammal.

onsdag, november 17, 2004

EBO-bidrag

Jag gillar inte bidragberoende, det leder till utanförskap. I Sverige har vi bidrag för allt. Vissa bidrag kan vi slopa helt, vissa inte. Bostadsbidraget för asylsökande, EBO, är ett sådant bidrag som absolut inte får tas bort. Idag får asylsökande som ordnar ett eget boende ett månadsbidrag på 850 kronor för en barnfamilj eller 350 kronor för ensamstående. Nu vill Göran Persson och hans regering ta bort stödet. Samtliga övriga partier i riksdagen säger nej till förslaget. Jag skulle även se att man tillåter asylsökande att arbeta under sin prövning. Skulle S-regeringen få igenom sitt förslag skulle utanförskapet i våra förorter öka ännu mer och cementeras. Sossarna blundar för att trångboddheten i Hjällbo, Gårdsten och Hammarkullen skulle öka drastiskt.

Jag undrar om regeringen vågar besöka Angered, Biskopsgården och Bergsjön, se sina väljare i ögonen och säga allt rakt ut. Sossarnas flyktingpolitik suger något så in i helvete…

torsdag, november 11, 2004

Ny epok inledd?

En palestinsk epok har gått i graven, Yassir Arafat är död. Han fyllde år dagen innan mig, den 24:e augusti och blev tillslut 75 år gammal.

Hur Arafat kommer att beskrivas i historieböckerna är fortfarande en gåta. Kommer det att bli fredspristagaren och frihetskämpen eller terroristen? I december 1994 fick han Nobels fredspris tillsammans med Rabin och utrikesminister Shimon Peres från Israel, efter handskakningarna utanför Vita Huset. Av dagens kommentarer från omvärldens ledare, har en respekterad statsman dött. Omvärlden måste vara redo till stora insatser, det kanske också är dags för en fredsbevarande trupp, för att bryta situationen och åstadkomma en fredsuppgörelse.

Arafat är död, Hussein är borta från makten och Bin Laden springer om kring någonstans i ett djup tberg. Tre arabiska ledare som levt och byggt upp en personkult om sig själva i arabvärlden. Nu behövs det palestinska ledare med brett mandat från alla läger och internationellt samarbete är A och O som kan leda till demokratisering över hela regionen.

Jag vill se en palestinsk stat sida vid sida med Israel, där Israel har rätt att existera som stat inom erkända och säkra gränser. Palestina har rätt till självbestämmande och båda staterna måste erkänna och respektera folkrätten och FN-resolutionerna.

Våld föder våld. Konflikten i mellanöstern kan aldrig lösas med mer våld. För att komma ur våldsspiralen fordras ledare på båda sidorna som kan lyfta sina blickar från det som har hänt och börjar jiddra på hög diplomatisk nivå.

Jag tror på Rawhi Fattuh som ny president, Mahmud Abbas som ordförande i PLO och Farouk Kaddoumi som ledare för Fatah-rörelsen. Kan dessa tre herrar med sina 197 år tillsammans, bli tre nya respekterade herrar i fredsrörelsens vagga - då tror jag att en dörr kan öppnas, ny epok starta, om nu Sharon vill det.

tisdag, november 09, 2004

Gråter Ohly idag?

Jag lider just nu med vänsterpartiets kommunistiska ledare Lars Ohly. Idag är 15 år sedan Berlinmuren och det socialistiska östblocket föll, som vi alla numera vet var Ohly djupt besviken och ledsen över denna tragedi. Samtidigt i Östeuropa spreds glädjen som en löpeld, i östra delarna av den tyska huvudstaden gav sig folk man ur huse med hackor och spett för att rasera muren som stod för stalinistiskt förtryck, maktmissbruk och planekonomi. Här hemma i Sverige satt kommunisten Ohly och var dyster. DDR och kommunisterna försökte desperat tvinga kvar sina medborgare i en tid som stod stilla. 1989 gick det inte längre och vårt grannland i söder kunde enas. 15 år senare styr svenska sossar och vår regering tillsammans med ett parti som uppenbarligen fortfarande tycker att maktmissbruk och förtryck är legitimt i kampen för ett kommunistiskt samhälle. Fast det kanske bara gäller andra länder kamrat Ohly?

måndag, november 08, 2004

Tryggvi, mannen i mitt liv.

Ibland mår jag dåligt, ibland är det ännu värre. I söndags förmiddag lyckades jag inte göra någonting, min värld stod stilla. Inte för att jag var bakis, inte för att jag hade hoppat runt hela natten på dansgolvet eller för att jag fick trängas på nattrafiken hem. Örgryte IS skulle spela den sista kvalmatchen. Att lirarna i mitt hjärta kan sätta sig i en sådan situation, kan jag inte förstå. Årets allsvenska säsong har inte bara varit dålig, den har vart hemsk. Usel. Den påminner en hel del om Moderaternas enorma misslyckande under valet 2002. Men varför ska ett fotbollslag som har en så bra och bred trupp sätta sig i en situationen där man måste kvala? Jag begriper inte det. Det satt hårt åt, men sen dök han upp - mannen i mitt liv. I den andra tilläggsminuten i returmötet med Assyriska från Södertälje slog Tryggvi Gudmundsson till och gjorde 1-0, precis det resultat som behövdes för att ÖIS skulle hålla sig kvar i allsvenskan. Nu känns allt så mycket bättre. Fotboll är ett gift, som kan få en att se livets mörkaste och ljusaste stunder. Nu minns jag plötsligt 1985…och kanske dyker han upp igen, Tryggvi, och frälser oss, vem vet. En sak som är säker är att vi öisare måste leva länge.

onsdag, november 03, 2004

Ahhh... The Land Of The Free....

Klockan börjar närma sig tre på eftermiddagen, mörkret börjar falla över Sten Sturegatan i Göteborg, så även i Ohio. Jag äter efterblivna chips från nattens valvaka av det amerikanska presidentvalet, ett val som ännu inte är avgjort. Fettet från chipsen sprider sig sakta över mitt svarta tangentbord, likt pesten på medeltiden. Tråkigt nog ser det ut att bli fyra nya år med Bush i Vita Huset och amerikanska folket är splittrat. Ohio blir troligtvis ett nytt Florida. Jag håller på demokraterna. Punkt. Sen att Kerry var mer liberal än vad demokrater brukar vara - är ju bara trevligt. Amerikanska valkampanjer är väldigt spännande och något som jag definitivt ska studera närmare. Men inte nu, för mina ögonlock sluter sig sakta som solen går ner över Götet, denna onsdags eftermiddag. Jag kan konstatera att jag har tillbringat 29 timmar i sträck till presidentvalet i USA. Jag kommer att återkomma. Men nu måste jag samla krafter innan ÖIS, mitt ljus i höstmörkret, startar sitt allsvenska kval mot Assyriska. Årets säsong kan sammanfattas med Ohio eller B(ush).

Under natten röstade också våra kamrater i väst om andra saker.
Läs och förundras över landet USA.

Alaska:
Legalisera Marijuana (likställs med alkohol). Fortfarande oklart valresultat.

Arkansas:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Kallifornien:
Justeringar i "Three strikes"-lag (mildring och skarpare definitioner). Avslogs.
Offentlig finansiering av Stamcellsforskning. bifölls.

Collorado:
Fördelning av elektorsröster proportionerligt. Avslogs.

Georgia:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Kentucky:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Michigan:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Missisippi:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Montana:
Medicinsk användning av marijuana. Bifölls.

North Dakota:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Ohio:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Oklahoma:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Oregon:
Medicinsk användning av marijuana. Avslogs.
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Utah:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

måndag, november 01, 2004

Reaktioner version 2.0

Det här börjar bli riktigt kul. En person anser att det är tragiskt att jag drömmer om att vara krönikör och missar hela poängen hur jag ska väva in irrelevant information som gör det enklare för läsaren att skapa en uppfattning. Vet inte om jag har missat något, men jag tvingades inte att skapa en egen blogg för att drömma, snarare för att få skriva och kommentera. Lika bra att börja. God Jul.