Tryggvi, mannen i mitt liv.

Ibland mår jag dåligt, ibland är det ännu värre. I söndags förmiddag lyckades jag inte göra någonting, min värld stod stilla. Inte för att jag var bakis, inte för att jag hade hoppat runt hela natten på dansgolvet eller för att jag fick trängas på nattrafiken hem. Örgryte IS skulle spela den sista kvalmatchen. Att lirarna i mitt hjärta kan sätta sig i en sådan situation, kan jag inte förstå. Årets allsvenska säsong har inte bara varit dålig, den har vart hemsk. Usel. Den påminner en hel del om Moderaternas enorma misslyckande under valet 2002. Men varför ska ett fotbollslag som har en så bra och bred trupp sätta sig i en situationen där man måste kvala? Jag begriper inte det. Det satt hårt åt, men sen dök han upp - mannen i mitt liv. I den andra tilläggsminuten i returmötet med Assyriska från Södertälje slog Tryggvi Gudmundsson till och gjorde 1-0, precis det resultat som behövdes för att ÖIS skulle hålla sig kvar i allsvenskan. Nu känns allt så mycket bättre. Fotboll är ett gift, som kan få en att se livets mörkaste och ljusaste stunder. Nu minns jag plötsligt 1985…och kanske dyker han upp igen, Tryggvi, och frälser oss, vem vet. En sak som är säker är att vi öisare måste leva länge.