Vänsterfolk av olika färger och kulörer samt nazister står oeniga om mycket, men när det kommer till att kanalisera det internationella engagemanget står Israel alltid först på listan.
Det uppenbara har redan sagts men tåls sägas igen: minns någon när det senast skapades så breda koalitioner för att stoppa en match i Sverige?
Matcher och arrangemang med diverse hel, halv, kvartsdiktaturer, ockupanter har passerat obemärkt förbi under den rödbruna radarn. Men när Israeliska tennisspelare kommer till Malmö är det dags att slå på krigstrumman. Slaget riktas mot Israel men konsekvensen kommer inte att bli eftertänksam reaktion från Israel när man ser den maskerade vänsterextrema massan skandera död åt Israel, ännu en gång. Två skolor kommer att hålla stängt på grund av säkerhetsrisken. Kommunalrådet Reepalu menar att man håller matchen inför tomma läktare på grund av säkerhetsrisken men säger sen offentligt att han helst vill stoppa matchen och det av hänsyn till Malmös muslimska befolkning. Populism och röstfiske är alltså även en ingrediens i den här härvan. Reepalu har redan tagit på sig demonstrationskängorna.
Israel har gjort sig förtjänt av kritik, det är oundvikligt för krigförande länder. Vad protesterna mot tennismatchen visar är att det i ett internationellt perspektiv endast är Israel som gör sig förtjänt av kritik, och det gäller oavsett sammanhang eller oavsett handlande av den Israeliska regimen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar