Nyligen kunde man läsa om den kommande autonomiutredningen på DN:s ledarsida (24/3), och det är spännande läsning. Daniel Tarschys utmärkta utredning landar i flera olika möjliga förslag. Han och jag är eniga om vilken som är rätt väg framåt: Man bör skilja högskolan från staten genom att genom "att skapa en ny offentligrättslig form skapas som gör högskolan till en konstitutionellt självständig verksamhet".
Genom att klippa banden mellan staten och högskola kan genuin akademisk frihet uppnås, inte den socialdemokratiska typen av frihet som innebär att våra akademiker behöver vända sig till politiken för att kräva förbättring och ändring.
Det stora problemet ligger självklart i att få våra politiker att genomföra detta. Det hör inte direkt till vanligheterna att en folkvald politker självmant släpper ifrån sig makt, inflytande och tillgångar, trots att det mesta pekar mot att det vore den bästa lösningen.
Ett annat problem ligger i högskolorna och universitetens nuvarande adminstration. Det krävs ett starkt ledarskap och en insats för att få det nya systemet att fungera väl, även på kort sikt. Eftersom vinsten i det nya systemet vore så pass stor har jag förhoppning om att universiteten axlar den ansvarsfulla rollen.
Ett alternativ till den nya offentligrättsliga formen är självständighet, genom att ägandet förs över till stiftelser på samma sätt som skedde med Chalmers och Handelshögskolan i Jönköping i början av 1990-talet. I själva verket finns ingen motsättning mellan alternativen. Att man gör alla lärosäten mer autonoma nu innebär inte att de lärosäten som kan och vill kan knoppas av till privata aktörer längre fram.
Det var genom utbildningsreformen 1968 under Olof Palme som högskolorna gjordes till statliga myndigheter. Att åter ge dem självständighet vore att bryta med Palmes arv, vilket vore ytterst lovvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar