Det tvärpolitiska HBTQ-nätverket i Göteborg och Västra Götalandsregionen bildades för fyra år sedan i samband med den första festivalen och har sedan dess träffats regelbundet för att diskutera hur situationen för HBT-personer kan stärkas. Den tvärpolitiska sammansättningen visar på den breda politiska enighet vi har i Göteborg om målet att stärka allas lika rättigheter. Samsynen är en styrka. Vi har genomfört en framtidsverkstad med olika intressenter och genom den processen har idéer och tankar fötts på hur vi kan utveckla Göteborg till en stad för alla. Under dessa år har HBT-kompetensen i stadens verksamheter stärkts betydligt. Men det återstår fortfarande mycket att göra, det skriver jag i dag på GP debatt tillsammans med mina kollegor i nätverket.
Tidigare i dag hissades också regnbågsflaggan på Gustaf Adolfs torg, där bland andra Helene Odenjung talade.
Om några timmar arrangerar vi i det tvärpolitiska nätverket ett mingel på stadshuset. Dels för att bjuda in göteborgare och andra som är intresserade av att diskutera dessa frågor med förtroendevalda politiker och dels för att skicka en tydlig signal om staden har frågorna på sin agenda. Då är vi öppna för att ta emot nya och spännande idéer. Välkomna!
Fotbollspelaren Anton Hysén berättar i senaste upplagan av tidningen Offside att han är gay och beskedet har hyllats av såväl sportjournalister, gayvärld som politiker. Jag ställer mig gärna i hyllningskören, för jag vet att det inte är det allra enklaste att göra. För mig var processen lång och svår innan jag vågade ta steget och göra samma sak. Även om det aldrig har funnits förutsättningar för mig att bli elitidrottare, så är jag övertygad om att min karriär hade blivit betydligt längre om samtalsklimatet i omklädningsrummet hade varit annorlunda och det funnits förebilder att se upp till. För att kunna prestera på fotbollsplanen, på arbetet eller i skolbänken krävs att man kan vara ärlig mot sig själv och sin omgivning. Att en ung fotbollsspelare väljer att komma ut, är en framgång för herridrotten och speciellt för elitfotbollen. Det var på tiden. Lycka till Anton!
I början av oktober publicerade den lokala tidningen Rolling Stone i Uganda (ska inte förväxlas med sina amerikanska namne som starkt tagit avstånd från publiceringen) 100 bilder på homosexuella med uppmaningen att hänga dem. Trots att upplagan är väldigt liten har budskapet fått stor uppmärksamhet internationellt, vilket Anna Roxvall rapporterar om och reportaget i SvD är mycket läsvärt. Det är dock inte första gången som det händer. Hatet breder ut sig.
Redaktören för tidningen menar inte att det är en uppvigling för privatpersoner att ta till våld utan att staten borde göra det. Personer som lever som homosexuella riskerar långa fängelsestraff och situationen blir allt värre för HBT-personer i Uganda. Samtidigt är det svårt för landets regering att göra verklighet av sin politik fullt ut då landet är i stort behov av omvärldens bistånd. Ministern för etik i landet har sagt att det är onaturligt och att alla homosexuella kontrolleras av staten.
Mänskliga rättigheter är universella. Det ska inte spela någon roll om råkar bo i Kampala, Moskva eller i Göteborg. Det är något som vi alltid måste påpeka och strida för - oberoende av var i världen människor kränks.
För åtta år sedan berättade jag för min familj och vänner att jag var homosexuell. Under flera år hade jag brottats med mina egna tankar och funderingar kring min sexuella läggning. Tillslut orkade jag inte längre att förneka något som var självklart. Beslutet att ta steget ut ur garderoben var det tuffaste jag någonsin fattat, men också det bästa. I dag mår jag bättre än någonsin.
Det är oerhört svårt att sätta ord på känslan och kunna beskriva den rädsla som jag kände inför det mesta i livet – innan jag slutligen berättade för min närmsta omgivning. Att kunna få vara sig själv och kunna vara stolt över det varje vaken minut är en fantastisk känsla. Det tog tid för mig att hitta hem, men den tiden behövde jag. Min familj och vänner har stöttat mig från dag ett.
Självklart är den kärleken något som jag är oerhört glad och stolt över. Men stödet är också en bidragande orsak till varför jag valde att engagera mig politiskt. För det finns fortfarande mycket kvar att göra innan alla individer i vårt samhälle har samma rättigheter och möjligheter, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. I dag har jag valt att klä mig i lila för att säga en självklarhet och visa att det blir bättre.
Prideveckan pågår och idag har Nyamko Sabuni och Birgitta Ohlsson lanserat tio punkter för att stärka HBT-personers rättigheter både i Sverige och i världen. Mycket bra rapport och både Nyamko och Birgitta är klippor på området. När HBT-festivalen ägde rum i Göteborg passade FP på att släppa en rapport med flera förslag för att lyfta Göteborg till regnbågsstad i världsklass - var gärna med och utveckla förslagen på vår blogg.
Nyligen svarade jag på enkät från QX och lyfte då själv t-frågorna. Både när det gäller vården och skyddet för dessa individer finns det fortfarande allt för mycket att förbättra. Det arbetet kommer folkpartiet alltid vara en garant för. Hatbrottslagen ska bli tydligare så att det klart framgår att även transperson är en del av lagstiftningen, vilket är ett krav som RFSL med rätta driver. Det krävs även modernare regler för transsexuella och transpersoner. Folkpartiet vill bland annat slopa kravet på att den som byter kön måste vara steriliserad och inte sparat ägg eller spermier före operation.
Skulle ha varit roligt att vara i Stockholm och vara en del av årets Pride. Men jag och min pojkvän åker till Grekland.
I söndags var det premiär för den första regnbågspromenaden i Göteborg som dessutom avslutade hela HBT-festivalen. Tusentals HBT-personer gick från operan till Götaplatsen och längs gångvägen samlades nyfikna göteborgare. Jag gick tillsammans med ett gäng glada folkpartister bland annat Helene, Inger. På Götaplatsen talade bland annat EU-minister Birgitta Ohlsson. Jag är både glad och stolt samt varm inombords över att ha fått gå med i den första promenaden och det ska jag fortsätta att göra. Även om regnbågsflaggorna nu har halats - så fortsätter debatten och diskussionen om regnbågsstaden Göteborg. Se fler bilder här.
Igår var jag på smygläsning av den nya boken Politik 2.0, konsten att använda sociala medier, som Beijbom books ger ut inom kort. Brit Stakston är huvudförfattare och ett flertal politiker berättar om hur de använder sociala medier. Det ska bli en spännande läsning, har en annan bok som måste läsas klart först. Jag och Annika Beijbom på bild.
Efter smygläsningen gick jag och Helene Odenjung vidare till invigningsfesten för HBT-festivalen som var en kul tillställning på Gothia Towers. Där blev det många och givande samtal med intressanta personer. Bland annat fick jag avhandlat hundrastfrågor med Glenn Hysén som i år är ambassadör för festivalen och ska tala på söndag efter regnbågspromenaden - vi har stött på varandra då och då, när vi har varit ute med våra hundar. Det är kul att han ställer upp för HBT-personer och mänskliga rättigheter. Kommunalrådet Carina Liljesand (KD) höll ett fint tal som stolt mamma.
Idag har jag deltagit i ett panelsamtal som arrangerades av Amnesty med rubriken; HBT- inga självklara rättigheter i Österuropa. Ett femtiotal personer lyssnade och diskussionen om internationell solidaritet med fokus på situationen för homo, bi och transpersoner blev intressant och givande. Det är ingen slump att att länder med demokrati och marknadsekonomi har kommit längre än andra. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, ägande- och näringsfrihet är centrala ingredienser för att skapa ett fritt och öppet samhälle. Mänskliga rättigheter är universella och lika för alla oavsett var man bor eller vem man älskar. Det är förjävligt att det inte är en självklarhet i världen 2010. Därför behövs en fortsatt kamp världen över för mänskliga rättigheter och där behöver HBT-frågorna synliggöras.
Idag har kommunalrådet Helene Odenjung (FP) presenterat rapporten, Göteborg en regnbågsstad i världsklass, vilket hon också skriver om på GP debatt. Rapporten innehåller flera förslag som kan förbättra vardagen för HBT-personer i Göteborg. Förslagen kommer nu att utvecklas vidare på FP:s idéutvecklingsblogg tillsammans med alla som är intresserade. Bland annat så innehåller rapporten ett avsnitt om äldre HBT-personer, vilket är något som jag tillsammans med Stefan Landberg skriver om idag på GT debatt.
Sedan några dagar tillbaka vajar flera regnbågsflaggor runt om i Göteborg och utanför stadshuset, där jag har min arbetsplats, hänger fyra stolta flaggor. Nästa vecka är det återigen dags för HBT-festivalen – som i år har spänt musklerna lite extra. Allt avslutas med en promenad från GöteborgsOperan till Götaplatsen. Det värmer.
Däremot är det inte lika roligt att följa situationen för HBT-personer i grannlandet på andra sidan Östersjön. Idag kom nyheten att Litauens riksåklagare har dragit tillbaka demonstrationstillståndet för Baltic Pride. Det finns att lära från Göteborg och San Francisco.
EU-minister Birgitta Ohlsson ska invigningstala på plats och säger till TT att: Den svenska regeringens position är glasklar: HBT-personers mänskliga rättigheter får inte kränkas inom EU. Unionen ska vara en vakthund för mänskliga rättigheter.
Jag citerar ur mitt tal från Liberala studenters årsmöte förra året:
Gloria Gaynors discoklassiker, I am what I am, borde spelas dygnet runt utanför litauiska parlamentet till dess att de förstår att det är fullständigt vidrigt att stifta lagar som bryter mot respekten för alla människors lika värde.
Europa behöver då som nu, liberaler som Birgitta Ohlsson, som går i spetsen för kampen mot totalitära rörelser och auktoritära strömningar. Liberaler har och kommer alltid bekämpa alla former av förtryck, diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. För övrigt ska jag delta i ett panelsamtal om HBT-personers rättigheter i Östeuropa under HBT-festivalen (den 13 maj).
Den svenska smittskyddslagstiftningen är en av de hårdaste i världen och har flertalet gånger kritiserats internationellt. Lagstiftningen bygger på tvång och kontroll i stället för frihet och respekt. I mitt liberala samhälle är tvång och kontroll något förlegat. Trots att hiv inte överförs vid sociala kontakter skapar lagen en osäkerhet eftersom en drabbad person kan bli tvångsisolerad på obestämd tid. Tvångsåtgärderna är långt ifrån rimliga. Det skriver jag idag på GT debatt.
Katolska kyrkans sexskandal har nog undgått få personer. I ett försök att inte låta skandalerna komma närmare påven, hävdade hans närmsta man, kardinal Tarciscio Bertone, nyligen att det finns en koppling mellan att vara homosexuell och att begå pedofilbrott. Sen försökte Vatikanstaten mildra uttalandet.
Pedofiler söker sexuell kontakt med barn och flera katolska präster har haft sex med minderåriga barn, såväl i Sverige som runt om i världen. Det är i de allra flesta länder ett brott. Att hantera frågan som katolska kyrkan och påven gjort är fullständigt oacceptabelt. Bara blotta misstanken ska anmälas. Att begå brott mot unga pojkar och flickor är ett ärende för rättsväsendet inte för präster som försöker rädda sina vänner och sitt anseende. Kyrkan måste göra upp med detta en gång för alla - för det här är tyvärr inte nytt.
Katolska kyrkans organisation är enorm och den har under lång tid motarbetat HBT-personers mänskliga rättigheter och att försöka skylla sexuella övergrepp på barn på homosexuella är ingenting annat än skamligt. Bertone borde skämmas. Seved, Homo politicus, Adam, David Snällman och Sebastian skriver också om skandalerna.
KD på Gotland har motionerat om piffa upp sexualundervisningen i skolan med inslag av familj, ansvar, etik, avhållsamhet och vikten av att ha en senare sexdebut rapporterar Gotlands Allehanda, Dagen och Politikerbloggen.
Yngve Andersson säger till GA:
"Heterosexualitet verkar inte vara det normala längre, det pratas om alla varianter. Jag dömer inte folk, de får göra vad de vill. Men biologiskt sett är homosexualitet inte funktionellt."
Jag kan gissa mig till vad Yngve försöker säga - men inte säger. Han kan inte ha läst en enda sex-och samlevnadbok eller besökt en lektion i ämnet. För KD på Gotland har rätt i att undervisningen behöver förbättras - men det handlar inte om etik och avhållsamhet. Rätten till sin kropp är högst personlig och vad individer gör med den ska inte politiker bry sig om.
Sex och samlevnad ska finnas på skolschemat samtidigt får dagens lärarstuderande knappt lära sig det i sin utbildning. Det är i skolan som det förebyggande arbetet måste börja. Råd om säkrare sex måste vara realistiska, ickemoraliserande och bygga på en positiv syn på sexualitet. Inte komma med någon idioti om att homosexualitet inte är funktionellt - för jag är ett av många bevis på att det inte stämmer.
Lippi må vara en bra fotbollstränare. Men han är inget föredöme eller en bra ledare. Landslagsbossen meddelade att öppet homosexuella spelare inte är välkomna att spela i italienska landslaget. Jag vet inte om han bara är hög på all pomada och utseendefixerade italienska hunkar eller om han bara är korkad. Det vimlar av HBT-personer inom idrotten och att det inte finns så många öppna stjärnor beror på att det finns idioter som Lippi. Jag är övertygad om att allt för många idrottare har slutat i förtid, för att man inte orkar eller klarar av att leva liv man inte vill.
Enligt internationella fotbollsförbundet (FIFA) ordförande Joseph Blatter står den internationella fotbollen för; FIFA must be a model of fair play, tolerance, sportsmanship and transparency. Uppenbarligen inte i Italien. Fy skäms Lippi.
"I want to be a regular person, lead a normal life, walk around the city, drink coffee on the street. But because of who I am, I can't. There is no way out."
Idag offentliggjorde Human Rights Watch rapporten, "They Want Us Exterminated". I rapporten avslöjas att hundratals män (bara i år) har blivit kidnappade, torterade och mördade i Irak, på grund utav sin sexuella läggning eller för deras så kallade omanliga beteende. Varav flera fall är hedersrelaterat. Det är en skrämmande läsning och något som det internationella samfundet inte kan acceptera eller tolerera. Mahdimilisen som ligger bakom förföljelsen menar att de ska råda bot på "third sex" and the "feminization" of Iraq men, rapporterar flera medieridag.
Sverige har kommit långt i sitt lagstiftningsarbete och är för många HBT-personer från mellanöstern en fristad. Arbetet med internationell solidaritet får aldrig sluta, utan måste ständigt fortsätta där individens frihet kränks. Genèvekonventionen måste uppdateras med ett tillägg som ger förföljelse på grund av sexuell läggning eller könsidentitet samma status som politisk eller religiös förföljelse. Omvärlden kan inte se på när individer torteras till döds på de mest vidriga tillvägagångssätt. Det svenska ordförandeskapet i EU borde agera kraftfullt.
Den svenska och andra regeringar måste stoppa alla avvisningar till Irak av personer som sökt asyl på grund av sexuell läggning och könstillhörighet. Skriv på uppropet här.
Om några timmar kommer riksdagen att rösta igenom förslaget om könsneutrala äktenskap och upphäva lagen om registrerat partnerskap. Det är inte en dag för tidigt och det är bara att glädjas över att enigheten är så stor. Det är ett historiskt beslut, för när beslutet tas i riksdagen kommer vi äntligen få en lagstiftning i Sverige som inte gör skillnad på mitt (framtida) äktenskap och min brors. Staten ska vara neutral och utgå från alla människors lika värde. Vilket innebär likhet inför lagen, där ingen ska behandlas annorlunda på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet. Kärlek mellan människor av samma kön eller mellan människor av olika kön ska mötas med samma respekt. Samtidigt finns det fortfarande diskriminering i vårt samhälle som måste motarbetas, vilket bäst sker genom kunskap.
Jag kan inte heller låta bli att kommentera dagens debattare i GT som har avsändare från dagens mest ensamma parti i riksdagen. Där menas att nya vigsellagen är ett hafsverk (kanske ett aprilskämt…) och att övriga allianspartier under flera år tävlat i vilket parti som är mest HBT-vänligt. Suck. Det var en liberal justitieminister som på 40-talet tog förbudet mot ”homosexuella förbindelser” och liberaler som låg bakom bortplockandet av sjukstämpeln på homosexualitet och partnerskapet. Jag vet inte om det är populism eller någon tävlan i att vara bäst. Folkpartiet liberalerna har en stolt historia av att tro på individen och lägga politiska förslag om att var och en av oss ska ha frihet och möjlighet att förverkliga våra drömmar om ett gott liv. Politiken ska riva hinder – inte bestämma hur individer ska leva sina liv.
Det tvärpolitiska HBTQ-nätverket i Göteborg och Västra Götalandsregionen bildades för fyra år sedan i samband med den första festivalen och har sedan dess träffats regelbundet för att diskutera hur situationen för HBT-personer kan stärkas. Den tvärpolitiska sammansättningen visar på den breda politiska enighet vi har i Göteborg om målet att stärka allas lika rättigheter. Samsynen är en styrka. Vi har genomfört en framtidsverkstad med olika intressenter och genom den processen har idéer och tankar fötts på hur vi kan utveckla Göteborg till en stad för alla. Under dessa år har HBT-kompetensen i stadens verksamheter stärkts betydligt. Men det återstår fortfarande mycket att göra, det skriver jag i dag på GP debatt tillsammans med mina kollegor i nätverket.
