För åtta år sedan berättade jag för min familj och vänner att jag var homosexuell. Under flera år hade jag brottats med mina egna tankar och funderingar kring min sexuella läggning. Tillslut orkade jag inte längre att förneka något som var självklart. Beslutet att ta steget ut ur garderoben var det tuffaste jag någonsin fattat, men också det bästa. I dag mår jag bättre än någonsin.Det är oerhört svårt att sätta ord på känslan och kunna beskriva den rädsla som jag kände inför det mesta i livet – innan jag slutligen berättade för min närmsta omgivning. Att kunna få vara sig själv och kunna vara stolt över det varje vaken minut är en fantastisk känsla. Det tog tid för mig att hitta hem, men den tiden behövde jag. Min familj och vänner har stöttat mig från dag ett.
Självklart är den kärleken något som jag är oerhört glad och stolt över. Men stödet är också en bidragande orsak till varför jag valde att engagera mig politiskt. För det finns fortfarande mycket kvar att göra innan alla individer i vårt samhälle har samma rättigheter och möjligheter, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. I dag har jag valt att klä mig i lila för att säga en självklarhet och visa att det blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar