Den svenska smittskyddslagstiftningen är en av de hårdaste i världen och har flertalet gånger kritiserats internationellt. Lagstiftningen bygger på tvång och kontroll i stället för frihet och respekt. I mitt liberala samhälle är tvång och kontroll något förlegat. Trots att hiv inte överförs vid sociala kontakter skapar lagen en osäkerhet eftersom en drabbad person kan bli tvångsisolerad på obestämd tid. Tvångsåtgärderna är långt ifrån rimliga. Det skriver jag idag på GT debatt.Bilden kommer från Smittskyddsinstitutet.
5 kommentarer:
Det värmer i hjärtat att läsa din artikel i GT. Du visar stor förståelse för oss som lever med Hiv. Tack, du får min röst!
"Under 2009 blev 486 personer smittade med hiv i Sverige". Så inleder du ditt debattinlägg i GT men det stämmer inte. Under året UPPTÄCKTES 486 personer med hiv. De flesta är utlänningar som redan hade hiv när de kom till Sverige. Dessutom har även en hel del av dem som bott i Sverige länge, smittats vid resor utomlands. En mycket liten del av de heterosexuellt smittade blev smittade i Sverige. Motsatsen gäller för män som har sex med män, där vi ser en stor spridning inom Sverige och i Norden.
Annars håller jag med om att smittskyddslagen ur flera aspekter är kontraproduktiv, motverkar sitt syfte och borde göras om.
Rätt benämning är kanske "anmäldes"...
Statistiken finns här:
http://www.smittskyddsinstitutet.se/statistik/hivinfektion/
Nej!
Ändra inte denna lag!
Det personliga ansvaret
måste prioriteras i
lagstiftningen.
Skicka en kommentar