Bidragsfuskandet som media har avslöjat bland annat inom Ung vänster och inom SSU är så allvarliga att det krävs oberoende granskning, inga interna undersökningar som resulterar i att man borstar bort skandalerna under sin egna dörrmatta. Att ungdomsminister Lena Hallengren själv skulle förändra ett system som hon till fullo själv, dels som förbundssekreterare och dels som distriktsordförande för SSU Kalmar utnyttjat. Det behövs förändring, men sossarna lär fortsätta hålla varandra plikttroget bakom ryggen.
Liberalerna har länge krävt att stödet till ungdomsorganisationer borde ges utifrån hur många mandat de politiska partierna får i riksdagsvalet, inte hur många medlemmar organisationerna har. Det nuvarande bidragssystemet har genom åren skapat en grogrund för fusk och mygel med medlemsiffror. Ju fler medlemmar detso mer bidrag. Vi ska vara oehört glada över att vi inte har åsiktsregistrering i Sverige, dock har det fört med sig att medlemssiffrorna inte går att kontrollera. Så att komma åt fuskandet som kommunisternas och sossarnas ungdomsförbund håller på med, är att införa solidaristk medlemsbaserade bidrag.
torsdag, mars 17, 2005
onsdag, mars 09, 2005
Det råkade jobba polacker där
Nyligen satte facket upp röda blockadlappar på Tallhyddans restaurang i Nolhagaparken i Alingsås. Varför? Det råkade jobba polacker där.
När ska Byggnads sluta leka protektionister och faktiskt förstå att de förstör markanden. Vad vi liberaler vet så föll Sovjetväldet för ett bra tag sedan, att EU har utvidgats och skapat nya regler för markanden. Något som Sverige och facken måste ta till sig. Men så länge som LO och Byggnads pumpar in miljoner från sina medlemmar i Sossarnas valkampanjer, så kommer en EU-fientlig politik att drivas.
Byggnads smutskampanjer om sina arbetarkolleger från Centraleuropa fortsätter och solidariteten med omvärlden lyser med sin frånvaro. Vi lever i ett fritt land, där det är upp till varje företagare att teckna kollektivavtal. Det ska inte finnas någon skyldighet för utländska företag att tillämpa svenska lönenivåer. Att tillåta olika minimilönenivåer för svenska och utländska företag betraktar vi liberaler som ren och skär diskriminering. EUs regelverk är till för att följas.
EUs tjänstedirektiv lyser dock starkt på Byggnads mörka himmel och är bra för en ökad handel av tjänster och är något bra för svenska företag och framför allt för oss konsumenter.
Självklart kommer direktivet att påverka priset på tjänster, men konkurrens och fri handel fungerar på det sättet, oavsett vad Byggnads tycker. Att detta skulle leda till social dumping är inget annat än att spotta på våra europeiska grannar. Marknadsekonomin är det enda system som delar makten mellan producenter och konsumenter. Maktbalansen är ständigt hotad av att olika intressen försöker gynna sig själva på marknadens bekostnad, något som Byggnads gärna gör så fort som någon börja snickare med utländsk bakgrund börjar försörja sig. Vi liberaler slogs för arbetsrätten redan 1884, långt innan Byggnads var påtänkt och står fortfarande bakom reformen, men tjafs om detaljerad lagstiftning bara till besvär för våra företag både i Sverige och ute i det stora hemska EU.
När ska Byggnads sluta leka protektionister och faktiskt förstå att de förstör markanden. Vad vi liberaler vet så föll Sovjetväldet för ett bra tag sedan, att EU har utvidgats och skapat nya regler för markanden. Något som Sverige och facken måste ta till sig. Men så länge som LO och Byggnads pumpar in miljoner från sina medlemmar i Sossarnas valkampanjer, så kommer en EU-fientlig politik att drivas.
Byggnads smutskampanjer om sina arbetarkolleger från Centraleuropa fortsätter och solidariteten med omvärlden lyser med sin frånvaro. Vi lever i ett fritt land, där det är upp till varje företagare att teckna kollektivavtal. Det ska inte finnas någon skyldighet för utländska företag att tillämpa svenska lönenivåer. Att tillåta olika minimilönenivåer för svenska och utländska företag betraktar vi liberaler som ren och skär diskriminering. EUs regelverk är till för att följas.
EUs tjänstedirektiv lyser dock starkt på Byggnads mörka himmel och är bra för en ökad handel av tjänster och är något bra för svenska företag och framför allt för oss konsumenter.
Självklart kommer direktivet att påverka priset på tjänster, men konkurrens och fri handel fungerar på det sättet, oavsett vad Byggnads tycker. Att detta skulle leda till social dumping är inget annat än att spotta på våra europeiska grannar. Marknadsekonomin är det enda system som delar makten mellan producenter och konsumenter. Maktbalansen är ständigt hotad av att olika intressen försöker gynna sig själva på marknadens bekostnad, något som Byggnads gärna gör så fort som någon börja snickare med utländsk bakgrund börjar försörja sig. Vi liberaler slogs för arbetsrätten redan 1884, långt innan Byggnads var påtänkt och står fortfarande bakom reformen, men tjafs om detaljerad lagstiftning bara till besvär för våra företag både i Sverige och ute i det stora hemska EU.
Retorik
”Det är dags att ta ansvar och visa beslutsamhet i det som är en ödesfråga för Sverige. Regeringens passivitet inför de integrationsproblem vi har är upprörande. Det behövs nya idéer för en fungerande integrationspolitik och en ny regering för Sverige som visar handlingskraft i stället för tomt prat” - Mauricio Rojas.
Jo jag håller verkligen med om det, men snälla Mauricio, istället för att prata om problemen – hur ska liberalerna lösa det? Jag älskar retorik, härskartekniker, och politiskt spel. Men det gäller att börja i rätt ända – det kan du ha lite svårt för ibland…
måndag, februari 28, 2005
Sponsrar CIA ungliberalerna?
Häromdagen fick jag ett gammalt nummer av Lokalpressens utgåva i Frölunda i handen. En riktigt rolig läsning. Där skrev Daniel Uppström på debattsidan bland annat att CIA finansierar ung liberalernas verksamhet. Hur kan man få något sådant för sig?
Seriöst så vet jag inte vilken värld Daniel Uppström lever i, men att påstå att Folkpartiet Liberalerna skulle vara en extrem organisation i svensk politik är både löjligt och absurt. Liberalerna har alltid stått på barrikaderna och kämpat för solidaritet, frihet och jämlikhet. Jag vill minnas att redan i början av 1900-talet drev liberalerna igenom folkpensionen, medling i arbetstvister, bättre arbetarskydd samt ökat stöd till olycks- och sjukkassor. Vi drev igenom parlamentarismen, allmän och lika rösträtt för kvinnor och män, dessutom införde vi åttatimmars arbetsdag. Senast vi hade makten genomförde vi handikapp- och pensionsreformer, ökad frihet för radio och TV samt en valfrihetsrevolution inom välfärdstjänsterna. Är detta extremt?
Kanske i dina ögon, men vi liberaler har alltid slagits för frihet och rättvisa inte bara inom våra egna gränser utan över hela världen. Daniel påstår i sin insändare att Liberala ungdomsförbundet skulle ta emot ekonomiska medel från amerikanska CIA, det kanske är det största skämtet jag någonsin har hört och inget jag behöver kommentera. Att statliga och kommunala medel används till perversa böjelser för massmördare och diktatorer som Josef Stalin, Kim Jong Il och Fidel Castro är däremot extremt.
torsdag, februari 24, 2005
Vad har hänt med Svenska folket? Jag bara undrar.
Vad har hänt med Svenska folket? Jag bara undrar.
Du trodde min kärlek var här för gott
Vad du än trodde så trodde du fel
Att jag skulle vara nöjd med min lott
Vad du än trodde så trodde du fel
Jag vill få njuta själv när jag vill
Och jag vill älska i många år till
Den här gången så trodde du fel
När jag går ur det här blir jag hel
Att Arja Saijonmaa blev sist i senaste delfinalen i svenska melodifestivalen med en sådan grym låt är ett stort skämt och ett bevis på att svenskar antingen inte kan rösta eller inte kan schlager. Arja är mångfalden, liberalismen, öppenheten och framförallt får hon alla blommor att blomstra.
Visa Arja hatare säger att han är sååå 1987. Jag kan verkligen inte hålla med om det. Hon är inte överskattad och lever inte på sina gamla meriter. Hon har inte bara en hit, hon har många. Förutom just 1987 bidrag ”Högt över havet” så är ”Jag vill leva i Europa” en klassiker som hör hemma i historieböckerna. Hon är inte bara känd i norden, utan över hela Europa. Jag kan bara säga som min vän Olaary; ”Sextioett bast med de benen...ja, jag kommer att vara urlycklig om jag har sådana när jag är femtio...” Hur kunde svenska folket. Suck.
NEJ till sänkning av straffmyndighetsåldern
”Det bästa brottsförebyggande arbetet vi kan göra är att stoppa nyrekryteringen till kriminaliteten. Då behöver vi tydliga och snabba insatser när unga människor begår brott. Att sänka straffmyndighetsåldern är ett av flera nödvändiga steg.” Det sa Johan Pehrson, Sveriges kommande justitieminister när han presenterade Folkpartiets nya förslag till rättspolitik. Han får mer än gärna bli ny minister, men tänk gärna till lite...:)
Självklart måste alltid kriminalitet bekämpas med kraft och staten måste alltid ligga före i utvecklingen. Men att sänka straffmyndighetsåldern är att gå för långt. Det finns inga belägg för att sänkt straffålder leder till minskad kriminalitet, snarare skapas det bara fler unga och balla martyrer. Däremot håller jag med om att vi bör återskapa en riktig närpolis istället för S-regeringens fjärrpoliser.
Sen har jag bara en fundering till angående det nya förslaget; ”Polisen ska kunna använda sig av kräkmedel vid misstanke om narkotikabrott.” Okej, vad händer då?
Självklart måste alltid kriminalitet bekämpas med kraft och staten måste alltid ligga före i utvecklingen. Men att sänka straffmyndighetsåldern är att gå för långt. Det finns inga belägg för att sänkt straffålder leder till minskad kriminalitet, snarare skapas det bara fler unga och balla martyrer. Däremot håller jag med om att vi bör återskapa en riktig närpolis istället för S-regeringens fjärrpoliser.
Sen har jag bara en fundering till angående det nya förslaget; ”Polisen ska kunna använda sig av kräkmedel vid misstanke om narkotikabrott.” Okej, vad händer då?
fredag, februari 18, 2005
Picea abies (L.) H. Karst
Gran är ett av de få vildväxande barrträden i Sverige. Kronan har en smalt konisk form och huvudstammen är rak, de övre grenarna är uppåtriktade och de nedre grenarna är ofta hängande. Barren sitter enstaka direkt på grenarna och har en långsmal infästning i motsats till ädelgranar (Abies), vars barr fäster med en cirkelrund skiva. Barren blir omkring åtta till tio år gamla, men senare års försurning anses förkorta livslängden i utsatta områden. Granen finns likt Socialdemokratin över hela Sverige, förutom i södra delar. Dock finns sossarna där. Under granar växer oftast ingenting, där härskar mest mörker. Göran Johansson (S) ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg är en stor och mäktig gran och under honom växer det inget bara mossa. Det är nu dags att avverka rödagranar i landet, för tyvärr tog inte orkanen Gudrun dom också…
måndag, februari 14, 2005
EU är unikt och kalasbra
Europeiska Unionen är ett unik internationell samarbete, ingen annan organisation har kommit så långt när det gäller att med fredliga medel integrera stater och finna effektiva former för samarbete. För att kunna fortsätta fullgöra sitt uppdrag att lösa gemensamma problem, inte minst befästandet av fred, demokrati och frihandel, måste dock EU reformeras. Det var EU som med öppna armar hjälpte Östeuropa när kommunistdiktaturerna föll. När gamla Östeuropa förenades 1 maj för första gången på fredlig väg förra året, firade vi liberaler, vad gjorde Ung Vänster?
För att EU skall bli den effektiva och fungerande union som vi liberaler eftersträvar krävs tydligare regler och mer insyn. EU behöver en konstitution, en europeisk författning präglad av tydligare ansvarsfördelning mellan EU och medlemsstaterna. Där fler majoritetsbeslut och mer makt åt Europaparlamentet är centralt. Att Ung Vänster inte vill ha ett öppnare och tydligare EU är tydligt. Det enda ung kommunisterna vill, är att kasta grus i maskineriet.
EU behöver mer kraft och mindre byråkrati - förslaget till konstitution föreslår färre och tydligare uppgifter, men också större handlingskraft och insyn för medborgarna. Jag kan rekommendera alla komunister att läsa förslaget till ny konstitution, så att ni vet vad ni debatterar och skriker åt.
På söndag går spanjorerna och röstar Ja och det tycker jag är bra.
måndag, januari 31, 2005
Nu får det vara nog - dags för skattestopp.
Imorgon ska min mormor operera sin höft, förra gången hon gjorde det var för 21-årssedan, då låg jag i magen. Sedan fler år tillbaks har mormors höft vart dålig och hon har stått och väntat i operationskön i över två år. I mångt och mycket ett tragiskt resultat av en (sjuk)vård . Ingen ska få vänta i år för att få byta ut sin höft, fixa till sitt knä eller få en starroperation. Sverige har de högsta skatterna men inte den bästa välfärden. Vården av sjuka och omsorgen om gamla i Sverige håller inte längre måttet. Trots det vill vårt regeringsparti sossarna nu höja skatterna ännu mer i Sverige. Det har till och med blivit ett vallöfte.
Jag är helt övertygad om att skattehöjningar inte är lösningen, det skapar bara fler problem. Skattenivåer som de svenska skapar problem. När nivån ska förändras ska den sänkas, inte höjas. Vårt problem är inte att skatterna är för låga, utan att för få arbetar och inte betalar skatt. I lördags gick FPs kommunala riksmöte av stapeln, då presenterad Lars Leijonborg två vallöften; Skattestopp och mer pengar till vården. Skattestoppet innebär en förpliktelse att se till att vi istället för högre skatter får fler skattebetalare.
Nu får det vara nog! Dags för skattestopp.
Jag är helt övertygad om att skattehöjningar inte är lösningen, det skapar bara fler problem. Skattenivåer som de svenska skapar problem. När nivån ska förändras ska den sänkas, inte höjas. Vårt problem är inte att skatterna är för låga, utan att för få arbetar och inte betalar skatt. I lördags gick FPs kommunala riksmöte av stapeln, då presenterad Lars Leijonborg två vallöften; Skattestopp och mer pengar till vården. Skattestoppet innebär en förpliktelse att se till att vi istället för högre skatter får fler skattebetalare.
Nu får det vara nog! Dags för skattestopp.
torsdag, januari 27, 2005
Att vara slampa handlar om klass
Världen är inte alltid lätt att leva i. Det finns många personer som genom åren har belyst detta på ett hedervärt sätt, jag själv sa en gång att ”jag är bitter, trött och jävligt förbannad”. Ett klassist citat som beskriver hur jobbigt livet – allt kan vara ibland. Men nu är det inte så att jag mår speciellt dåligt, jag trivs som fisken i vattnet. Dock kan det alltid vara skönt att kunna falla tillbaks och skrika på folk och just avreagera sig. Jag tror personligen att allt för många medborgare världen över inte gör det, istället går man till jobbet eller plugget i något grått skimmer och hoppas på att den snurrande världen ska bli bättre. Det är dags för avregleringar på våra känslor. Jag diggar verkligen personer som vågar stå upp och vara annorlunda och framförallt visa att dom bara är sig själva.
Ett annat citat som jag hittat ute i cyberrymden är "Att vara slampa handlar inte bara om sex, det handlar om attityd och utseende också”. Kan tänka mig att den grymma kommentaren kom till efter att någon sur och avundsjuk person som liksom inte förstått hur det är att vara en riktig slampa. Det handlar ju om klass. Om man nu förstår vad jag menar med mitt resonemang.
Over and out.
Ett annat citat som jag hittat ute i cyberrymden är "Att vara slampa handlar inte bara om sex, det handlar om attityd och utseende också”. Kan tänka mig att den grymma kommentaren kom till efter att någon sur och avundsjuk person som liksom inte förstått hur det är att vara en riktig slampa. Det handlar ju om klass. Om man nu förstår vad jag menar med mitt resonemang.
Over and out.
torsdag, januari 13, 2005
Regeringsarbetet efter tsunamin
Efter många om och med vaknade oppositionen till liv efter att julmaten hade lagt sig till sin rätta. Enligt mig allt för sent. Jag kan dock förstå varför oppositionen i Sverige väntade med att kritisera, rädda för att plocka politiska poäng på en naturkatastrof, eller det som Mona Sahlin nyligen kallade för pajkastning. Men att vara folkvald handlar just om att kritisera, granska och konfrontera. Är du sen folkvald och tillhör oppositionen är det ännu viktigare att faktiskt sticka ut hakan och se till att svenska medborgare i kris, får ett så bra bemötande och hjälp som möjligt. Det är ingen pajkastning. Men i det här fallet ställde sig partiledarna Maud, Lars, Fredrik och Lill-Göran i givakt när stadsministern gormade om nationellsamling. Även om det verkligen inte behövdes, eftersom medborgarna redan visade solidaritet värt namnet. Istället blev det medierna som fick ta över det samhällspolitiska ansvaret och ställde sig på barrikaderna.
Katastrofarbetet skulle ha startats när första faxet från svenska ambassaden i Thailand droppade ner på utrikesdepartementet. Men med tanke på att UD anställda uppenbarligen inte känner till att det har någon fax, så är det inte så konstigt heller att dom inte kunde använda telefon. Skulden las först på Laila Freivalds, senaste syndabockarna i den här komedin är ju fotfolket på UD, som i sin tur via facket har klagat på utrikesministern. De allra flesta är pålästa, erfarna och arbetsvilliga. Men för att de ska få chansen att göra en insats krävs en ledning som tar tillvara deras kunskap. Den ledningen finns inte i dag. När en naturkatastrof av den här storleken inträffar är det landets högsta politiker som ska leda arbetet och ta ansvar. Göran Perssons försök att agera landsfader sprack rätt fort. Som liberal och republikan hade jag hellre sätt att min partiledare Lars Leijonborg hade styrt upp den sakliga kritiken istället för att kungen som egentligen inte ska ha någon politisk makt, tog på sig rollen som landsfader och kritiserade. Ingen kan sticka under stolen att herr Bernadotte har gjort sitt arbete på ett lysande sätt.
Sen Göran Persson tillträdde som regeringschef har han centraliserat regeringsarbetet till sig själv, likt kommunalrådet Johansson har gjort här i Göteborg. Det blir rätt naturligt om allt centraliseras till en och samma person att det inget händer om inte personen ifråga gör något, framför allt i egna led. I det här fallet handlar det ju om att krishanteringsförmågan i regeringskansliet måste bli bättre. Fast har regeringskansliet flera Ja-medarbetare som är politiskt tillsatta och står utan plattform blir ju resultat där efter.
Sverige har inget ministerstyre, utan har självständiga myndigheter som ska agera på eget initiativ. Funktionen bör vara sådan att i en katastrof ska proffs agera, politiker är inte proffs och ska inte inta den rollen. Statsministerns ageranden, har lamslagit funktionen. Anledningen till avsaknaden på mod är en historia där regeringschefen utsatt myndigheternas generaldirektörer för repressalier eller avsked om de agerat utan hans vetskap. Så var det aldrig tänkt, myndigheterna ska kunna agera i kriser med en brandkårsmentalitet där de snabbt kommer iväg och kan agera utan att ett regeringsbeslut utav minst fem stadsråd. När de har gjort så, skött sitt jobb så att pengarna rullat iväg så har stadsministern blivit rasande. Persson är inte rätt kapten att styra skutan Sverige, det är dags för avlösning.
Katastrofarbetet skulle ha startats när första faxet från svenska ambassaden i Thailand droppade ner på utrikesdepartementet. Men med tanke på att UD anställda uppenbarligen inte känner till att det har någon fax, så är det inte så konstigt heller att dom inte kunde använda telefon. Skulden las först på Laila Freivalds, senaste syndabockarna i den här komedin är ju fotfolket på UD, som i sin tur via facket har klagat på utrikesministern. De allra flesta är pålästa, erfarna och arbetsvilliga. Men för att de ska få chansen att göra en insats krävs en ledning som tar tillvara deras kunskap. Den ledningen finns inte i dag. När en naturkatastrof av den här storleken inträffar är det landets högsta politiker som ska leda arbetet och ta ansvar. Göran Perssons försök att agera landsfader sprack rätt fort. Som liberal och republikan hade jag hellre sätt att min partiledare Lars Leijonborg hade styrt upp den sakliga kritiken istället för att kungen som egentligen inte ska ha någon politisk makt, tog på sig rollen som landsfader och kritiserade. Ingen kan sticka under stolen att herr Bernadotte har gjort sitt arbete på ett lysande sätt.
Sen Göran Persson tillträdde som regeringschef har han centraliserat regeringsarbetet till sig själv, likt kommunalrådet Johansson har gjort här i Göteborg. Det blir rätt naturligt om allt centraliseras till en och samma person att det inget händer om inte personen ifråga gör något, framför allt i egna led. I det här fallet handlar det ju om att krishanteringsförmågan i regeringskansliet måste bli bättre. Fast har regeringskansliet flera Ja-medarbetare som är politiskt tillsatta och står utan plattform blir ju resultat där efter.
Sverige har inget ministerstyre, utan har självständiga myndigheter som ska agera på eget initiativ. Funktionen bör vara sådan att i en katastrof ska proffs agera, politiker är inte proffs och ska inte inta den rollen. Statsministerns ageranden, har lamslagit funktionen. Anledningen till avsaknaden på mod är en historia där regeringschefen utsatt myndigheternas generaldirektörer för repressalier eller avsked om de agerat utan hans vetskap. Så var det aldrig tänkt, myndigheterna ska kunna agera i kriser med en brandkårsmentalitet där de snabbt kommer iväg och kan agera utan att ett regeringsbeslut utav minst fem stadsråd. När de har gjort så, skött sitt jobb så att pengarna rullat iväg så har stadsministern blivit rasande. Persson är inte rätt kapten att styra skutan Sverige, det är dags för avlösning.
måndag, januari 03, 2005
Nu måste vi prata med varandra
Det har redan skrivit spaltmeters om flodvågen och dess offer. Jag hade fram tills nyårsdagen och klockslaget 19.30 bara haft vänner som klarat sig undan vågen. Sen ringde min telefon och jag fick det fruktansvärda beskedet att en av mina vänner gått ur tiden. Katastrofen i Asien är ett nytt helvete på jorden, vi har hört berättelser som har etsat sig fast för alltid på näthinnan. Turisterna lämnar nu regionen för åka hem och jag hoppas verkligen att västlänningarna inklusive mig själv hittar tillbaks. Jag anser att Sverige ska ta ett långsiktigt ansvar i regionen, långt framöver för att verkligen visa vad som menas med solidaritet. Att insamlingsgalorna slog nya rekord, var underbart och vi kan verkligen hoppas på att pengarna kommer fram och gör nytta. Något som också måste tas tillvara på är all den erfarenheten från liknande tragedier, jag tänker på Estonias förlisning och på discobranden i Göteborg
Själv minns jag så väl morgonen den 30 november 1998, då 63 ungdomar omkom i discobranden på Hisningen. En av dom 63 var min stora kärlek som liten och även min granne. Sofias mamma Gunilla, som enligt mig bakar världens goaste kanelbullar, sa nyligen med anledning av naturkatastrofen att ”Vi orkar lyssna, vi orkar prata om det svåra som hänt”. Jag håller verkligen med. Vi måste ta tillvara på dom som verkligen vet vad det här handlar om, för det är nu som det stora arbetet börjar. Jag ska försöka vara en del av det. Nu måste vi prata med varandra och en bra början på det är att ta första resenär på spårvagnen.
Själv minns jag så väl morgonen den 30 november 1998, då 63 ungdomar omkom i discobranden på Hisningen. En av dom 63 var min stora kärlek som liten och även min granne. Sofias mamma Gunilla, som enligt mig bakar världens goaste kanelbullar, sa nyligen med anledning av naturkatastrofen att ”Vi orkar lyssna, vi orkar prata om det svåra som hänt”. Jag håller verkligen med. Vi måste ta tillvara på dom som verkligen vet vad det här handlar om, för det är nu som det stora arbetet börjar. Jag ska försöka vara en del av det. Nu måste vi prata med varandra och en bra början på det är att ta första resenär på spårvagnen.
tisdag, december 28, 2004
Så kan ju året 2004 sammanfattas...
Nej, det gjorde inte ont speciellt länge. När röstningen var avklarad stod Lena Philipsson som segrare i schlager-SM och sällan har vi väl sett maken till revansch.
Men det har nog aldrig gjort mer ont i mitt liberala hjärta när statsministern och andra viktiga politiker, även inom mitt parti började prata övergångsregler, lagom till att Europa för första gången skulle enas på fredlig väg, på 1 maj.
I sagan blir grodan en prins. I verkligheten är det ofta tvärtom. Kung Carl Gustaf reste till sin kompis, diktatorn av Brunei, och berättade sedan om hur bra folket verkar ha det i diktaturen. Fast vi börjar bli vana vid kungliga klantigheter nu. Konstigt nästan att han inte inledde sitt tacktal med ”Kära Örebruneiare!” Aldrig i modern tid ha kungahuset varit så ifrågasatt.
Världen blev inte säkrare under året. Tio terrorbomber exploderade med bara några sekunders mellanrum på en järnvägsstation i Madrid den 11 mars. 191 dog, över 2000 skadades...
Göran Persson stannade hemma från begravningen och umgicks med kossor och FP vill skapa ett Europas FBI.
Inte sedan Bert Karlsson klampade in i riksdagen med Ny demokrati i strumplästen har det funnits en mera otippad valsegrare än Junilistans Nils Lundgren. Före EMU-valet var han en okänd 68-årig före detta chefsekonom på Nordbanken. Efteråt stod han med armarna i skyn och en flygbiljett till Bryssel. Folkpartiet fick en ny parlamentariker och Marit Paulsen lämnade EU-politiken med flaggan i topp.
Landets styre gick på kryckor under några sommarveckor. Statsminister Göran Persson behövde operera höften i juni och var plötsligt landets mest omskrivne representant för en haltande vårdapparat och bort från den viktiga EU-valrörelsen.
...två månader tidigare hade landsfadern gift sig med sin Anitra i Nyköping, vilket knappast orsakade mindre rubriker, något som hennes arbetsplats Systembolaget, även skapade under året och vi liberaler (kanske någon annan också) fick lära oss att det var bättre att ragga brudar utan sprit.
Söndagen den 22 augusti, tre dagar innan min födelsedag, stod Sverige stilla.Christian Olsson behöver bara ett hopp för att fixa sitt trestegsguldet. För Stefan Holm blir det en betydligt jobbigare resa. Efter två rivningar på 2,34 är den obestridlige världsettan, han som vunnit 18 av 18 tävlingar, nere på femteplats, och livsdrömmen på väg att krossas. Ni vet hur det gick: Han flyger över, tar av bara farten 2,36 – och får sitt OS-guld. Och dagen innan hade Klüft, drottningen av sju tagit hem sitt guld. Det gick fyrtio år innan ett svenskt herrpar tog OS-guld i kanot igen. I Aten vann Markus Oscarsson och Henrik Nilsson finalen i K2 1 000 meter på olympiska kanotstadion på en fredagsmorgon och jag var överlycklig.
På Hall tog Tony Olsson & Co en 22-årig kvinnlig vakt som gisslan, rusade med dragna plastgevär ut i den väntande Saaben – och försvann ut i den svenska sommarnatten. 2004 var året då våra fängelser tycktes ha svängdörrar.
Centerledaren Maud Olofsson bjöd in sina borgerliga kolleger Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt och Lars Lejonborg att bada tunna i hennes trädgård i Högfors. Doppet startade vägen mot ett maktskifte.se.
Janne Josefsson på statliga teven var framme igen med sin mikrofon och kamera och fick VPK att skaka. Den siste kommunisten heter Lars Ohly. När alla andra gjorde avbön stod han ensam kvar i en röd solnedgång. Fast ännu pinsammare blev det när det avslöjades att han inte alls hade spelat sitt livs match mot Nacka Skoglund. Ohly visade sig nämligen bara ha varit elva år när matchen spelades.
Moderate riksdagsmannen Per Bill körde barnvagn efter en vinprovning – och fann sig plötsligt nerbrottad av en kvinnlig vakt. Efteråt bad politikern gråtande om ursäkt, men hävdade att han inte alls var redlöst berusad, bara stressad, så vi kan vara vi politiker.
Nej, världen blir knappast mer tolerant, mer liberal under 2004. Aborter och homoäktenskap var George Bush huvudfrågor, så starka att de till och med överskuggade Irakkirget och hotet från Usama bin Ladin...
...det hjälpte inte att utmanaren John Kerry samlade Springsteen & Co och för att försöka rocka röven av republikanerna. Världens mäktigaste bushman satt kvar i Vita Huset.
Under hösten firade socialdemokraterna tio år vid makten. Landet förtjänar bättre, tyckte Lars Leijonborg och medborgarna i Ukraina fick oss alla att bära orangeakläder, eller var det lufs pridetåg – ääh jag minns inte.
29 oktober flögs den 75-årige palestinske ledaren Arafat till Paris och 11 november var han död, kontroversiell in i det sista. Dödskampen blev en såpopera, regisserad av den 34 år yngre frun. Även jordfästningen i Ramallah förvandlades till en bisarr show. Vila i frid, Yassir? Knappast. Och hur var det egentligen, hur mycket fick Statsministen egentligen se av hans begravning.
2004 var det året som RKU blev av med sina ekonomiska bidrag från staten, IDOL juryn skakade landet, Utanförskapet i Sverige fick ett ansikte, våldet mot kvinnor och monopolet på alkohol diskuterades. Gudrun Schyman blev politiskvilde i riksdagen och ville inför mansskatt, kvinnligt parti – blir det nästa station för henne? Nya finansministern Pär Luder, förlåt Nuder, vållade rabalder när han jämförde 40-talisterna med ett köttberg och hans föregångare tog regeringsplanet från fotbolls EM och lät skattebetalarna stå för kostnaderna på tusentals kronor, flyger inte lågprisbolag på Portugal?
Peter Eriksson miljövännernas förkämpe nummer ett, krävde under året införandet av en straffskatt för alla dem som kör smutsiga statsjeepar. Själv kör han runt utanför Kalix i sin Hynduai Santa Fé, hmm vad är det för bil?
Försvaret bantades tillslut i riksdagen och AMF 4 försvann från Göteborg. Orback blev förknippad med hästar och asylsökande i Sverige fick det värre.
Året slutade dock i katastrof, flodvågen i Asien krossade många människors liv, något som världen aldrig kan förutspå eller slippa. Mina tankar går till mina vänner som jag ännu inte har fått kontakt med i Asien, och alla dem som lidit offer för vår planets krafter...
Så kan ju året 2004 sammanfattas...
Men det har nog aldrig gjort mer ont i mitt liberala hjärta när statsministern och andra viktiga politiker, även inom mitt parti började prata övergångsregler, lagom till att Europa för första gången skulle enas på fredlig väg, på 1 maj.
I sagan blir grodan en prins. I verkligheten är det ofta tvärtom. Kung Carl Gustaf reste till sin kompis, diktatorn av Brunei, och berättade sedan om hur bra folket verkar ha det i diktaturen. Fast vi börjar bli vana vid kungliga klantigheter nu. Konstigt nästan att han inte inledde sitt tacktal med ”Kära Örebruneiare!” Aldrig i modern tid ha kungahuset varit så ifrågasatt.
Världen blev inte säkrare under året. Tio terrorbomber exploderade med bara några sekunders mellanrum på en järnvägsstation i Madrid den 11 mars. 191 dog, över 2000 skadades...
Göran Persson stannade hemma från begravningen och umgicks med kossor och FP vill skapa ett Europas FBI.
Inte sedan Bert Karlsson klampade in i riksdagen med Ny demokrati i strumplästen har det funnits en mera otippad valsegrare än Junilistans Nils Lundgren. Före EMU-valet var han en okänd 68-årig före detta chefsekonom på Nordbanken. Efteråt stod han med armarna i skyn och en flygbiljett till Bryssel. Folkpartiet fick en ny parlamentariker och Marit Paulsen lämnade EU-politiken med flaggan i topp.
Landets styre gick på kryckor under några sommarveckor. Statsminister Göran Persson behövde operera höften i juni och var plötsligt landets mest omskrivne representant för en haltande vårdapparat och bort från den viktiga EU-valrörelsen.
...två månader tidigare hade landsfadern gift sig med sin Anitra i Nyköping, vilket knappast orsakade mindre rubriker, något som hennes arbetsplats Systembolaget, även skapade under året och vi liberaler (kanske någon annan också) fick lära oss att det var bättre att ragga brudar utan sprit.
Söndagen den 22 augusti, tre dagar innan min födelsedag, stod Sverige stilla.Christian Olsson behöver bara ett hopp för att fixa sitt trestegsguldet. För Stefan Holm blir det en betydligt jobbigare resa. Efter två rivningar på 2,34 är den obestridlige världsettan, han som vunnit 18 av 18 tävlingar, nere på femteplats, och livsdrömmen på väg att krossas. Ni vet hur det gick: Han flyger över, tar av bara farten 2,36 – och får sitt OS-guld. Och dagen innan hade Klüft, drottningen av sju tagit hem sitt guld. Det gick fyrtio år innan ett svenskt herrpar tog OS-guld i kanot igen. I Aten vann Markus Oscarsson och Henrik Nilsson finalen i K2 1 000 meter på olympiska kanotstadion på en fredagsmorgon och jag var överlycklig.
På Hall tog Tony Olsson & Co en 22-årig kvinnlig vakt som gisslan, rusade med dragna plastgevär ut i den väntande Saaben – och försvann ut i den svenska sommarnatten. 2004 var året då våra fängelser tycktes ha svängdörrar.
Centerledaren Maud Olofsson bjöd in sina borgerliga kolleger Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt och Lars Lejonborg att bada tunna i hennes trädgård i Högfors. Doppet startade vägen mot ett maktskifte.se.
Janne Josefsson på statliga teven var framme igen med sin mikrofon och kamera och fick VPK att skaka. Den siste kommunisten heter Lars Ohly. När alla andra gjorde avbön stod han ensam kvar i en röd solnedgång. Fast ännu pinsammare blev det när det avslöjades att han inte alls hade spelat sitt livs match mot Nacka Skoglund. Ohly visade sig nämligen bara ha varit elva år när matchen spelades.
Moderate riksdagsmannen Per Bill körde barnvagn efter en vinprovning – och fann sig plötsligt nerbrottad av en kvinnlig vakt. Efteråt bad politikern gråtande om ursäkt, men hävdade att han inte alls var redlöst berusad, bara stressad, så vi kan vara vi politiker.
Nej, världen blir knappast mer tolerant, mer liberal under 2004. Aborter och homoäktenskap var George Bush huvudfrågor, så starka att de till och med överskuggade Irakkirget och hotet från Usama bin Ladin...
...det hjälpte inte att utmanaren John Kerry samlade Springsteen & Co och för att försöka rocka röven av republikanerna. Världens mäktigaste bushman satt kvar i Vita Huset.
Under hösten firade socialdemokraterna tio år vid makten. Landet förtjänar bättre, tyckte Lars Leijonborg och medborgarna i Ukraina fick oss alla att bära orangeakläder, eller var det lufs pridetåg – ääh jag minns inte.
29 oktober flögs den 75-årige palestinske ledaren Arafat till Paris och 11 november var han död, kontroversiell in i det sista. Dödskampen blev en såpopera, regisserad av den 34 år yngre frun. Även jordfästningen i Ramallah förvandlades till en bisarr show. Vila i frid, Yassir? Knappast. Och hur var det egentligen, hur mycket fick Statsministen egentligen se av hans begravning.
2004 var det året som RKU blev av med sina ekonomiska bidrag från staten, IDOL juryn skakade landet, Utanförskapet i Sverige fick ett ansikte, våldet mot kvinnor och monopolet på alkohol diskuterades. Gudrun Schyman blev politiskvilde i riksdagen och ville inför mansskatt, kvinnligt parti – blir det nästa station för henne? Nya finansministern Pär Luder, förlåt Nuder, vållade rabalder när han jämförde 40-talisterna med ett köttberg och hans föregångare tog regeringsplanet från fotbolls EM och lät skattebetalarna stå för kostnaderna på tusentals kronor, flyger inte lågprisbolag på Portugal?
Peter Eriksson miljövännernas förkämpe nummer ett, krävde under året införandet av en straffskatt för alla dem som kör smutsiga statsjeepar. Själv kör han runt utanför Kalix i sin Hynduai Santa Fé, hmm vad är det för bil?
Försvaret bantades tillslut i riksdagen och AMF 4 försvann från Göteborg. Orback blev förknippad med hästar och asylsökande i Sverige fick det värre.
Året slutade dock i katastrof, flodvågen i Asien krossade många människors liv, något som världen aldrig kan förutspå eller slippa. Mina tankar går till mina vänner som jag ännu inte har fått kontakt med i Asien, och alla dem som lidit offer för vår planets krafter...
Så kan ju året 2004 sammanfattas...
fredag, december 24, 2004
God jul i flera delar....
Julen del 5
Julmaten är nu uppäten och då blev dags för sång och musik - dvs säktens allsång. Efter några sånger bröt morfar tystnaden. " - Om jag ska vara ärlig hatar jag dessa julsånger, speciellt den där white christmas... julen är ju ändå aldrig vit." Musiken tysynade och det blev dags för efterrätt...
Julen del 4, eller släkten anländer...
In väller dem - släkten. Två av mina kusiner är allergiska mot pälsdjur. Mormor och morfar har haft hundar sen början av 1800-talet. Jag kör hem min moster, så hon får hämta medecin till sina barn, lite mer julklappar och inte bara det hon hittade sin gitarr!
Nu kanske julen kan börja. Först glögg och sång, även om ingen vill sjunga.
Julen del 3,
Min pappa har en julslips som låter som en mobiltelefon varje gång man nuddar den. Jag vet inte om jag klarar att höra pappas julmyskläder hela kvällen. suck. På dagarna går han i snygga kostymer, varför kan han aldrig bry sig när han är hemma? Mamma är sist på med kläderna varje år. Kanske inte är så konstigt, hon syr ju ihop den varje år. Just nu svär hon över att hon inte hittar något bra, får nog rycka in.
Julen del 2,
Nu är jag här igen. Var tvungen att skriva av mig. Jag var och handlade potatis, apelsiner och en kvällstidning i den lokala affären. När jag kom till torget satt det en man och drack öl på en bänk, jag stannade och pratade lite med honom. Visste inte att området där mina föräldrar bodde hade alkisar. Men han var trevlig och vi önskade varann en god jul. Jag la även märke till att han hade en blåtand, i sitt högra öra. Trodde bara att det var prylbögar som hade det, men vad jag hade fel. När jag väl kom in i affären hade personalen tomteluvor på huvudet och spelade julmusik, kan ju inte bli bättre… Min nya vän från torget kom också in och hjälpe mig att plocka potatis. Sen blev jag bara tvungen att läsa på löpsedlarna, vilket jag gör varje morgon. I en av våra kvällstidningar slog man på stort. Arne Weise talade ut. Han ville stoppa Ernst årets julvärd från att jobba själv i tv-huset. Arne Weise har ett förslag till programledningen på den statliga teven ”- Låt två personer, gärna en ung kvinna och en äldre man, skönheten och odjuret, skrattar han till tidningen.” Han borde väl veta. I år ska jag inte missa Kirchsteiger. Bara namnet ger mig rysningar.
Julen del 1,
(24/12: Göteborg är mulet, några grader plus, Hej mittvinterland, nu är julen här...)
Så var vi där, Julafton, en klassisk dag då man slänger iväg pengar för att göra varann glada.
Det gjorde min pappa och slog på stort till min mamma. Gulligt. Själv har jag i år hållt i pengarna och köpt med omtanke. I år lyckas svenskarna få iväg 40 miljader på klappar i olika former. Det ska tydligen vara nytt rekord. jaha, jippi - vi lyckades i år igen!
Det blir nog bra det också. Firar jul med släkten som vaniligt, även om mina päron har gått och köpt en plastgran, suck, känns så fel - även om den skulle passa hos mig med. Skulle ha köpt med mig lite granbarr och skogslukt. Då hade det vart en riktigt gran. Men va faan, här serveras god mat och dryck, trevligt sällskap och julklappar..., min lägenhet har bara tre jultomtar och en massa disk. I morse lyckades jag gå upp och äta gröt tidigt. Är stolt.
Vad jag egentligen skulle göra var att önska mina läsare en God jul!
// Pär,
som inatt inte missar Orientexpressen och redan fått en jättebra julklapp. hehe.
Julmaten är nu uppäten och då blev dags för sång och musik - dvs säktens allsång. Efter några sånger bröt morfar tystnaden. " - Om jag ska vara ärlig hatar jag dessa julsånger, speciellt den där white christmas... julen är ju ändå aldrig vit." Musiken tysynade och det blev dags för efterrätt...
Julen del 4, eller släkten anländer...
In väller dem - släkten. Två av mina kusiner är allergiska mot pälsdjur. Mormor och morfar har haft hundar sen början av 1800-talet. Jag kör hem min moster, så hon får hämta medecin till sina barn, lite mer julklappar och inte bara det hon hittade sin gitarr!
Nu kanske julen kan börja. Först glögg och sång, även om ingen vill sjunga.
Julen del 3,
Min pappa har en julslips som låter som en mobiltelefon varje gång man nuddar den. Jag vet inte om jag klarar att höra pappas julmyskläder hela kvällen. suck. På dagarna går han i snygga kostymer, varför kan han aldrig bry sig när han är hemma? Mamma är sist på med kläderna varje år. Kanske inte är så konstigt, hon syr ju ihop den varje år. Just nu svär hon över att hon inte hittar något bra, får nog rycka in.
Julen del 2,
Nu är jag här igen. Var tvungen att skriva av mig. Jag var och handlade potatis, apelsiner och en kvällstidning i den lokala affären. När jag kom till torget satt det en man och drack öl på en bänk, jag stannade och pratade lite med honom. Visste inte att området där mina föräldrar bodde hade alkisar. Men han var trevlig och vi önskade varann en god jul. Jag la även märke till att han hade en blåtand, i sitt högra öra. Trodde bara att det var prylbögar som hade det, men vad jag hade fel. När jag väl kom in i affären hade personalen tomteluvor på huvudet och spelade julmusik, kan ju inte bli bättre… Min nya vän från torget kom också in och hjälpe mig att plocka potatis. Sen blev jag bara tvungen att läsa på löpsedlarna, vilket jag gör varje morgon. I en av våra kvällstidningar slog man på stort. Arne Weise talade ut. Han ville stoppa Ernst årets julvärd från att jobba själv i tv-huset. Arne Weise har ett förslag till programledningen på den statliga teven ”- Låt två personer, gärna en ung kvinna och en äldre man, skönheten och odjuret, skrattar han till tidningen.” Han borde väl veta. I år ska jag inte missa Kirchsteiger. Bara namnet ger mig rysningar.
Julen del 1,
(24/12: Göteborg är mulet, några grader plus, Hej mittvinterland, nu är julen här...)
Så var vi där, Julafton, en klassisk dag då man slänger iväg pengar för att göra varann glada.
Det gjorde min pappa och slog på stort till min mamma. Gulligt. Själv har jag i år hållt i pengarna och köpt med omtanke. I år lyckas svenskarna få iväg 40 miljader på klappar i olika former. Det ska tydligen vara nytt rekord. jaha, jippi - vi lyckades i år igen!
Det blir nog bra det också. Firar jul med släkten som vaniligt, även om mina päron har gått och köpt en plastgran, suck, känns så fel - även om den skulle passa hos mig med. Skulle ha köpt med mig lite granbarr och skogslukt. Då hade det vart en riktigt gran. Men va faan, här serveras god mat och dryck, trevligt sällskap och julklappar..., min lägenhet har bara tre jultomtar och en massa disk. I morse lyckades jag gå upp och äta gröt tidigt. Är stolt.
Vad jag egentligen skulle göra var att önska mina läsare en God jul!
// Pär,
som inatt inte missar Orientexpressen och redan fått en jättebra julklapp. hehe.
måndag, december 20, 2004
Kunskap + skolan = sant?
Jag var duktig i skolan och gick ut med bra betyg i nästan alla ämnen. Ett av de ämnen där jag inte lyckades lika bra var i matte. Ett ämne som jag aldrig har haft lätt med, från första klass till min sista på gymnasiet. Mitt problem var att jag inte fick den hjälpen jag behövde. Jag kom i kapp mina kompisar när de gick vidare till nästa nivå och det var aldrig roligt att få jobba i en ständig uppförsbacke. Mitt resultat blev att jag slutade bry mig om allt vad matte hette, istället för att satsa ännu mer. På senare tid har jag även fått det bekräftat att det inte bara är jag som har svårt för ämnet.
Svensk skolpolitik är i djup, (för att inte säga kraterdjup) kris. Svenska elevers kunskaper i matematik har försämrats kraftigt sedan 1995 och ligger nu under snittet för västländerna. En 16-årig rysk skolpojke från den sibiriska tundran har bättre kolla än vad jag har, vad säger det?
En enkel slutsats är att varma lokaler, bra bambamat, snälla lärare och nya läroböcker inte är lösningen. Jag tror att vi måste vara ärliga mot dagens elever och säga att det är kunskapsnivån som är viktigast – inte mysfaktorn.
Det behövs en stor omläggning av svensk skolpolitik, där en skolkommission bör tillsättas för att komma till rätta med problemen som svensk skola har idag. Vi behöver tydliga kunskapskrav, nationella prov, tidigare betyg, återupprätta studiedisciplinen och se till att läraryrkets auktoritet blir bättre. En mycket god vän till mig studerar till lärare i Malmö, och att få ta del av hur hans utbildning ser ut är inget annat än skrämmande. Det kanske inte är så konstigt att Sveriges unga får sämre och sämre kunskaper.
För att hjälpa elever som har svårt med mattematiken, skulle jag gärna se att vi nivågrupperar barn efter deras kunskap. Om detta hade gjorts när jag var yngre hade jag fått mer stöd och bättre stimulans. Samtidigt behöver vi också återinföra allmän och särskild kurs inom matematiken. Så att alla elever oavsett kunskap kan utvecklas, på sina vilkor.
söndag, december 19, 2004
Var fan ligger Arvidsjaur?
Att regeringens försvarspropp gick igenom var inte bra för Sverige. Att Göteborg, Sveriges andra största stad ska stå utan något som helst militärt försvar är tagiskt och kommer inom kort påverka säkerheten i exempelvis hamnen. Jag följde nästan hela försvarsdebatten via riksdagens webbteve, det var en spännande debatt som tyvärr kom att handla om Arvidsjaur. Varför blev det så? Ett enkelt svar är att regeringen köpte kommunisternas röster och fick igenom sitt undermåliga förslag, som flera vänsterpartister öppet stödde. Tillslut efter att piskan vint över dem små röda partisterna var det bara två hjältar som gick på borglighetens förslag.
Vad vet vi då om denna lilla ort i norrbotten, 70 mil från Stockholm och tio mil söder om polcirkeln, med sina 6950 invånare…
Arvidsjaur utsågs 1993 till årets kulturkommun. Kulturen består av just förbandet K4, Moskosel där man kan ta del av Rallarnas liv när järnvägen byggdes och något man inte får missa vid ett besök är Lappstaden, med kåtor och härbren från slutet av 1700-talet. Sen har Arvidsjaur något som man uppenbarligen satsar hårt på och det är en direkt flygförbindelse som den 3 januari startar upp och kommer att gå från Paris till Arvidsjaur. Äntligen kan de baguette ätande, vindrickarna från Frankrike flyga direkt upp till vintern och tomten som alla barn nu väntar på. Det kan ju inte bli bättre.
Så grattis Arvidsjaur, nu har ni hamnat på kartan och jag hoppas verkligen att sossarnas frieri för att rädda sin försvarspropp inte drabbar er, för jag har absolut inget emot att militär utbildning skall bedrivas i Arvidsjaur. Tvärtom. Men om regeringen behåller fler förband måste den betala för det. Att lägga ytterligare förband i knäna på försvarsmakten utan att anvisa finansiering inser de flesta är omöjligt i den nuvarande situationen. Just nu är det tydligt att riksdagen bedriver regionalpolitik med försvarsanslaget och inget annat.
Vad vet vi då om denna lilla ort i norrbotten, 70 mil från Stockholm och tio mil söder om polcirkeln, med sina 6950 invånare…
Arvidsjaur utsågs 1993 till årets kulturkommun. Kulturen består av just förbandet K4, Moskosel där man kan ta del av Rallarnas liv när järnvägen byggdes och något man inte får missa vid ett besök är Lappstaden, med kåtor och härbren från slutet av 1700-talet. Sen har Arvidsjaur något som man uppenbarligen satsar hårt på och det är en direkt flygförbindelse som den 3 januari startar upp och kommer att gå från Paris till Arvidsjaur. Äntligen kan de baguette ätande, vindrickarna från Frankrike flyga direkt upp till vintern och tomten som alla barn nu väntar på. Det kan ju inte bli bättre.
Så grattis Arvidsjaur, nu har ni hamnat på kartan och jag hoppas verkligen att sossarnas frieri för att rädda sin försvarspropp inte drabbar er, för jag har absolut inget emot att militär utbildning skall bedrivas i Arvidsjaur. Tvärtom. Men om regeringen behåller fler förband måste den betala för det. Att lägga ytterligare förband i knäna på försvarsmakten utan att anvisa finansiering inser de flesta är omöjligt i den nuvarande situationen. Just nu är det tydligt att riksdagen bedriver regionalpolitik med försvarsanslaget och inget annat.
onsdag, december 15, 2004
Jag blev mörkrädd på Lucia
Nittiotalets kvinnofridsreform är den största satsning som gjorts mot mansvåldet i Sverige. I höst har våldet mot kvinnor debatteras med än någonsin och när regeringens egen utredning i frågan, SOU 2004:121 presenterades i måndags på självaste Lucia blev jag mörkrädd, trots ljuset från luciatågen.
Det är en skrämmande verklighet som utredningen visar på. Våld mot kvinnor är i praktiken en lågprioriterad fråga för regeringen. Det finns en tydlig avsaknad på konkreta förslag, samtidigt som bristen på resurser är stor, både fysiska och ekonomiska, vilket gör att myndigheter och kvinnojourer flämtar efter andan...
Idag anmäls endast 20 procent av misshandeln till polis eftersom kvinnor i Sverige inte längre litar på rättsstaten. Det om något är ju ett svar på att systemet inte längre fungerar. Idag är det få poliser som hinner till undsättning. Det behövs specialiståklagare för våld mot kvinnor, bättre samordning mellan polis och åklagare, höjda straff för överträdelse av besöksförbud och fler åtgärds- och behandlingsprogram för kvinnomisshandlare. Vi får hoppas att statsrådet Jens Orback, vaknar upp från sin dvala på Rosenbad 4 på Justitiedepartementet i den kungliga huvudstaden och börjar agera. Helst inte bara verbalt den här gången.
Det är en skrämmande verklighet som utredningen visar på. Våld mot kvinnor är i praktiken en lågprioriterad fråga för regeringen. Det finns en tydlig avsaknad på konkreta förslag, samtidigt som bristen på resurser är stor, både fysiska och ekonomiska, vilket gör att myndigheter och kvinnojourer flämtar efter andan...
Idag anmäls endast 20 procent av misshandeln till polis eftersom kvinnor i Sverige inte längre litar på rättsstaten. Det om något är ju ett svar på att systemet inte längre fungerar. Idag är det få poliser som hinner till undsättning. Det behövs specialiståklagare för våld mot kvinnor, bättre samordning mellan polis och åklagare, höjda straff för överträdelse av besöksförbud och fler åtgärds- och behandlingsprogram för kvinnomisshandlare. Vi får hoppas att statsrådet Jens Orback, vaknar upp från sin dvala på Rosenbad 4 på Justitiedepartementet i den kungliga huvudstaden och börjar agera. Helst inte bara verbalt den här gången.
måndag, december 13, 2004
OHLY VAR EN STALINDRÄNG
En alternativ luciasång...
OHLY VAR EN STALINDRÄNG
(staffan var en stalledräng)
Ohly var en Stalindräng
Han hade ingen hjärna
Han ville ta din sista peng
Allt för den röda stjärna
Ingen ånger synes än
När ska Lasse Ohly börja tänka?
Gudrun drack tills hon blev grön
Hon har nu ingen lever
Skattar inte på sin lön
Men vill det inte medge
Ingen Gudrun finnes kvar
Vad blir det av stackars lilla vänstern?
OHLY VAR EN STALINDRÄNG
(staffan var en stalledräng)
Ohly var en Stalindräng
Han hade ingen hjärna
Han ville ta din sista peng
Allt för den röda stjärna
Ingen ånger synes än
När ska Lasse Ohly börja tänka?
Gudrun drack tills hon blev grön
Hon har nu ingen lever
Skattar inte på sin lön
Men vill det inte medge
Ingen Gudrun finnes kvar
Vad blir det av stackars lilla vänstern?
onsdag, december 08, 2004
Jag vill ha en humanare flyktingpolitik i julklapp, tomten.
Publicerad på GT Debatt den 12 december, 2004.
Avdelning 16 på Migrationsverket förvarsenhet i Kållered är sista utposten i Utlänningsnämndens arbete. Där sitter frihetsberövade invandrare i väntan på att bli hemskickade. De har flytt av många olika skäl, såsom krig, naturkatastrofer, förföljelse av sexuell läggning, politisk åsikter eller religiös tillhörighet.
Jag har i mitt politiska arbete besökt förvarsenheten flera gånger, nu senast har jag besökt Nusret Useini han flydde som 20-åring undan kriget och militären i Makedonien. Nusret har levt i Sverige i 14 år och är som vilken annan svensk. Han jobbar på bageri, är med i facket, fotbollstränare, betalar skatt, har lån på banken, svenskt körkort, gift och han en son på två år, som båda är svenska medborgare.
Jag satt senast i fredags och fikade med just hans fru, bror och svärfar i våra lokaler i Göteborg. Alla var trötta, bleka och nerstämda, över att Nusrets beslut att bli utvisad nu på måndag. Vi pratade asylprocessen, migrationsministern, nationella gränser, krig, gud, värdet av människan och om fotboll.
Senaste nätterna har jag med vänner letat paragrafer i svenska lagen för att kunna visa för myndigheterna att utvisningen i detta fall är så oerhört fel. Som vanliga medborgare kan vi inte göra mycket förutom att hoppas på förändring, skämmas på regeringens vägnar och påverka myndigheterna att häva beslutet. Vi har alla läst och hört om fall där flyktingar som gömmer sig berättar ut om deras situation och vi kan gå i graven för att svensk flyktingpolitik är hemsk och inhuman. Vi har träffat allt för många familjer för att veta att det inte är några engångshändelser.
Sverige beviljade år 2000 totalt 45 164 permanenta uppehållstillstånd. Av dessa fick 9 045 personer stanna på grund av flyktingskäl, andra av skyddsbehov och humanitära skäl. Resterande fick uppehållstillstånd på grund av att anhöriga är bosatta i Sverige. Det låter kanske solidariskt i mångas öron, men faktum är att Sverige, enligt FN, flertalet gånger återsänt människor som knappt, eller inte alls, överlevt efter återvändandet. Många flyktingar som nekats uppehållstillstånd i Sverige har dessutom valt att begå självmord än att lämna vårt land. Hur kan vi då fortsätta att avisa flyktingar?
Att ge skydd åt människor som tvingas fly för sitt liv eller undan förföljelse är en medmänsklig skyldighet. Som liberal kan jag inte tigande se på hur västvärlden och Sverige sviker sitt medmänskliga ansvar. Runt om i världen lever hundratals miljoner människor runt om i världen i svår fattigdom. Många tvingas att fly. FN:s flyktingorgan, UNHCR, räknar med att det i dag finns över 20 miljoner flyktingar i världen och antalet ökar.
Vi liberaler vill se att alla asylansökningar ska prövas individuellt och i rättssäkra former. Utlänningslagstiftningen måste förändras så att barnens bästa sätts i främsta rummet och utlänningsnämnden måste läggas ner. Dagens asylprocess måste göras mer rättssäker, och snarast göras om till en process i förvaltningsdomstol. Dagens orimligt långa handläggningstider river upp och förstör människor och måste radikalt förkortats.
Snart firar vi jul och hoppas att Nusret får göra det också - med sin familj, i sitt hemland Sverige.
Avdelning 16 på Migrationsverket förvarsenhet i Kållered är sista utposten i Utlänningsnämndens arbete. Där sitter frihetsberövade invandrare i väntan på att bli hemskickade. De har flytt av många olika skäl, såsom krig, naturkatastrofer, förföljelse av sexuell läggning, politisk åsikter eller religiös tillhörighet.
Jag har i mitt politiska arbete besökt förvarsenheten flera gånger, nu senast har jag besökt Nusret Useini han flydde som 20-åring undan kriget och militären i Makedonien. Nusret har levt i Sverige i 14 år och är som vilken annan svensk. Han jobbar på bageri, är med i facket, fotbollstränare, betalar skatt, har lån på banken, svenskt körkort, gift och han en son på två år, som båda är svenska medborgare.
Jag satt senast i fredags och fikade med just hans fru, bror och svärfar i våra lokaler i Göteborg. Alla var trötta, bleka och nerstämda, över att Nusrets beslut att bli utvisad nu på måndag. Vi pratade asylprocessen, migrationsministern, nationella gränser, krig, gud, värdet av människan och om fotboll.
Senaste nätterna har jag med vänner letat paragrafer i svenska lagen för att kunna visa för myndigheterna att utvisningen i detta fall är så oerhört fel. Som vanliga medborgare kan vi inte göra mycket förutom att hoppas på förändring, skämmas på regeringens vägnar och påverka myndigheterna att häva beslutet. Vi har alla läst och hört om fall där flyktingar som gömmer sig berättar ut om deras situation och vi kan gå i graven för att svensk flyktingpolitik är hemsk och inhuman. Vi har träffat allt för många familjer för att veta att det inte är några engångshändelser.
Sverige beviljade år 2000 totalt 45 164 permanenta uppehållstillstånd. Av dessa fick 9 045 personer stanna på grund av flyktingskäl, andra av skyddsbehov och humanitära skäl. Resterande fick uppehållstillstånd på grund av att anhöriga är bosatta i Sverige. Det låter kanske solidariskt i mångas öron, men faktum är att Sverige, enligt FN, flertalet gånger återsänt människor som knappt, eller inte alls, överlevt efter återvändandet. Många flyktingar som nekats uppehållstillstånd i Sverige har dessutom valt att begå självmord än att lämna vårt land. Hur kan vi då fortsätta att avisa flyktingar?
Att ge skydd åt människor som tvingas fly för sitt liv eller undan förföljelse är en medmänsklig skyldighet. Som liberal kan jag inte tigande se på hur västvärlden och Sverige sviker sitt medmänskliga ansvar. Runt om i världen lever hundratals miljoner människor runt om i världen i svår fattigdom. Många tvingas att fly. FN:s flyktingorgan, UNHCR, räknar med att det i dag finns över 20 miljoner flyktingar i världen och antalet ökar.
Vi liberaler vill se att alla asylansökningar ska prövas individuellt och i rättssäkra former. Utlänningslagstiftningen måste förändras så att barnens bästa sätts i främsta rummet och utlänningsnämnden måste läggas ner. Dagens asylprocess måste göras mer rättssäker, och snarast göras om till en process i förvaltningsdomstol. Dagens orimligt långa handläggningstider river upp och förstör människor och måste radikalt förkortats.
Snart firar vi jul och hoppas att Nusret får göra det också - med sin familj, i sitt hemland Sverige.
fredag, december 03, 2004
"Jag ska vinna i det här livet eller nästa"
Jag gillar inte att hata, men jag hatar verkligen den svenska flyktingpolitik som idag förs i Sverige. Den gör mig illamående och ledsen.
Socialdemokraternas prat om solidaritet är inget annat än tomma ord. Varje år försvinner motsvarande två skolklasser med barn spårlöst i Sverige, trehundra barn sitter i förvar bakom lås och bom och ingen annan stans än i Sverige har man problemet med apatiska flyktingbarn. Vi är trötta på en politik som behandlar barns rättigheter som något man tar hänsyn till när man har råd och lust. Frånsett att dessa barn redan från början bär på traumatiska minnen från det brinnande helvete flyktingarna tvingast fly från måste de leva under en enorm psykisk press, ständigt vara rädda och kanske inte ens kunna gå till skolan av rädsla för att migrationsverket ska skugga dem tillbaka till familjens gömställe. Följderna blir barn som sjuknar in, tappar livslusten, slutar äta och blir apatiska. Ingen annanstans än i Sverige, ”världens bästa på flyktingmottagning”, finns fenomenet med apatiska flyktingbarn.
Suck och stön.
Kära sossar jag ska vinna i det här livet eller nästa.
Socialdemokraternas prat om solidaritet är inget annat än tomma ord. Varje år försvinner motsvarande två skolklasser med barn spårlöst i Sverige, trehundra barn sitter i förvar bakom lås och bom och ingen annan stans än i Sverige har man problemet med apatiska flyktingbarn. Vi är trötta på en politik som behandlar barns rättigheter som något man tar hänsyn till när man har råd och lust. Frånsett att dessa barn redan från början bär på traumatiska minnen från det brinnande helvete flyktingarna tvingast fly från måste de leva under en enorm psykisk press, ständigt vara rädda och kanske inte ens kunna gå till skolan av rädsla för att migrationsverket ska skugga dem tillbaka till familjens gömställe. Följderna blir barn som sjuknar in, tappar livslusten, slutar äta och blir apatiska. Ingen annanstans än i Sverige, ”världens bästa på flyktingmottagning”, finns fenomenet med apatiska flyktingbarn.
Suck och stön.
Kära sossar jag ska vinna i det här livet eller nästa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)