Kan böcker vara ett mått på ledighet? Jag tror det. Under den senaste veckan har jag och Roberth varit på Rhodos och njutit av sol, bad och god mat. Datorn lämnades hemma tillsammans med jobbtelefonen – trots att det fanns gratis trådlös uppkoppling på hotellet. Istället har jag njutit av min sista semestervecka. När jag är ledig brukar jag hinna läsa en del och det hann jag med på Rhodos. Närmare bestämt fem böcker.
Jag började med Peter Örns nya bok Ledare som jag köpte på Landvetter och läste klart första dagen på stranden. Peter delar med sig av sina erfarenheter som ledare både inom FPU och som partisekreterare åt Bengt Westerberg med även kring svårigheterna som VD på Sveriges Radio för att ta några exempel. Jag har alltid sätt upp till Peter och kan säga att boken kan mersmak. En klok, lättsam och intressant bok.
Vidare läste jag, Den globale entreprenören, skriven av grundaren till Virgin Group, Richard Branson. Han delar också med sig av alla sina turer som entreprenör och ägare i sin kamp för att göra det enklare och bättre för konsumenter världen över. Under läsningen sprang idéerna iväg både stort och smått för vad man skulle kunna hitta på i framtiden.
Efter det slängde jag mig över Lee Childs senaste bok, Inget att förlora, som är ännu en deckare i serien om den fd militärpolisen Jack Reacher – denna gång har bestämt sig för att resa diagonalt över USA. Han stannar upp mellan hålorna Hope och Despair i Colorado där saker och ting inte är som det ska. Inte den bästa och inte den sämsta av Child.
Min fjärde och sista bok som jag hade med mig var Pontus Mattssons reportagebok, Sverigedemokraterna – in på bara skinnet. SR journalisten Mattsson senaste upplaga på pocket är en gedigen, naken och bra läsning om man vill få bättre koll på Sverigedemokraternas historia och främlingsfientliga åsikter inför höstens val. Bland annat lyfter han upp Mikael Jansons (SD), ledamot av kommunfullmäktige i Göteborg, olika turer i partiet samt hans hyllningar av Jean-Marie Le Pen i Frankrike.
När mina böcker väl var lästa, så fick jag ta del av Roberths. En av dem var Carin Hjulströms debutroman, Finns inte på kartan, som hon bland annat fick Studieförbundets Vuxenskolans litteraturpris för. Romanen handlar om den 23-åriga journaliststudenten i Göteborg Frida Fors som får göra sin praktik på Smålandsbladets lokalredaktion i superhålan Bruseryd. Läsningen är en charmig och rolig berättelse om livet på liten ort i den småländska glesbygden. Rekommenderas.
Nu är semestern slut och jag är tillbaka på jobbet. Nu finns det bara en sak i fokus – valrörelsen.
3 kommentarer:
wow livet lekar på gräddhyllan och intrycken därifrån är precis vad som skapar en politikers erfarenhet, eller kanske inte?
Inget personligt Pär, men jag tycker det är tillräckligt med broilers i Svensk politik redan, så varför inte vänta 10-15 år innan du laddar på och då med mer pondus kan vara politiker?
Vet inte om en sista-minuten charter till Rhodos kan räknas som gräddhylla eller ett gäng pocketböcker. Men det får stå för dig.
Visst finns det broilers i politiken men jag räknar mig inte till en av dem och det lär nog dröja innan jag blir heltidspolitiker - om jag nu blir det...
Hej, jag har haft Peter Örn som chef och sämre chef har jag aldrig haft. Varför denna beundran för honom ?
Skicka en kommentar