I dagens GP kan man läsa om den delade staden Göteborg. Under 16 år har socialdemokraterna haft ansvaret för den utveckling som pågår och tyvärr har det inte blivit bättre. Nyckeln till att bryta utanförskapet är en integrationspolitik med fokus på språk och arbete. Många som har kommit till Göteborg har fått jobb och kommit in i samhället. Samtidigt är det viktigt att konstatera att alldeles för många också tillåtits att misslyckas. Drömmen om att bygga sig ett nytt liv i Göteborg har för många blivit en verklighet av passivitet och utanförskap.
Jag är själv född och uppvuxen i Rannebergen och har på nära håll kunnat se konsekvenserna av utanförskapet. Jag hade tur. Utanförskap och segregation är personliga tragedier. Det tar i genomsnitt mer än sju år för en person som har beviljats uppehållstillstånd att få arbete i Sverige, än längre för kvinnor. Detta är förödande för individen och innebär betydande samhällsekonomiska förluster på alla nivåer. Jag pratar gärna om allt positivit som händer varje dag i våra utanförskapsområden - men det får inte hindra oss från att faktiskt lyfta det som behöver förändras.
Socialdemokraterna lovar på nytt att segregationen ska brytas i Göteborg. Vi är många som har hört det där innan. Vi måste börja om och vi behöver förändring. Vad som behövs är en politik med arbete i stället för bidrag och eget ansvar i stället för omhändertagande. Vi måste satsa på skolan istället för att prioritera andra frågor som socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet valt att göra år efter år. Det är där framtiden börjar. Vi behöver bygga om delar av vår stad och vi måste lämna bidragslinjen bakom oss och fokusera på arbete och språk.
PS. Styrkortet för integration har FP efterfrågat länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar