Efter två väldigt långa år i Superettan är nu väntan över. ÖIS är tillbaks i allsvenskan. Jag var idag precis som jag var förra gången lirarnas lag gick upp i högsta serien på matchen med min far.
Matchen började lysande när Allbäck nickade in 1-0 efter någon minut. 4000 öisare jublade. Trycket blev för stort på läktarplats vilket förde med sig att staketet rasade på stå läktaren, vi bakom mål märkte först inte vad som hände – innan poliser och sjukvårdare rusade in på plan, följda av ambulanser. Efter över en timmes väntan kunde matchen börja igen. Ingen bra säkerhet på arenan.
I andra halvlek släppte spelet för ÖIS då både Mackan och Källan gjorde 2-0 respektive 3-0. Så snygga mål. Till och med Dick Last fick komma in de sista minuterna och avsluta sin spelande karriär – då kom tårarna, både på honom och mig (säkert flera till).
Få saker kan göra en så glad som när Örgryte vinner, det är världens lyckorus. Det är verkligen en hatkärlek. Nu är det bara hoppas att man får njuta av kommande års serie. Imorgon blir det ÖIS-tröja på jobbet.
Skönt att vara tillbaks i allasvenskan – vi får hoppas att Allbäck, denna messias, följer med till kommande säsong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar