Jag minns det som igår och det är jag långt ifrån ensam om att göra. Igår gick jag tillsammans med min mamma och pojkvän i fackeltåget från GA-torg till Backaplan för att både hedra ungdomarna och minnas natten för 10 år sedan – när 63 göteborgare lämnade oss.
Min mamma väckte mig tidigt på morgonen och berättade vad som hade hänt under natten, då var jag 15 år och hade höstlov. Jag minns fortfarande idag vad jag gjorde under den dagen på höstlovet.
Min granne och barndomsvän Sofia omkom. Vi hade inte umgåtts på flera år, förutom att vi hade hejat på varandra på vår högstadieskola eftersom hennes klassrum låg mitt emot. Sofias stora samling av my little pony dockor hade lockat precis som hennes mamma Gunillas hembakade bullar på andra sidan sandlådan, flera år tidigare.
Även om vi aldrig kan förstå eller heller förlåta det som hände – fanns det då för tio år sedan i Göteborg , precis som igår en känsla av värme och gemensam glädje av att vara tillsammans och inte vara ensamma. När Nesa igår höll tal till sina barn, kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar och sörjde som alla andra på plats med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar