Enligt medieuppgifter nu på morgonen har Göteborgsprofilen Ingrid Segerstedt Wiberg lämnat oss, 98 år gammal. Ingrid representerade folkpartiet liberalerna i riksdagen under åren 1958-1973 först i andra kammaren och därefter i första kammaren för Göteborgs valkrets. Hon var bland annat ledamot av konstitutionsutskottet under ett decenium. Hon lämnade partiet 1999 i samband med att partiet tog ställning för Nato - men hittade tillbaka till partiet igen. Hon motionerade så sent som till landsmötet i Göteborg 2005 tillsammans med partikollegan och vännen Bertil Hansson (fd kommunalråd och kyrkominister) i flyktingfrågan. Det var också den frågan som hon brann mest för - hon ville ständigt förbättra flyktingars situation oavsett var i världen dem befann sig. Hon började att arbeta som flyktingkurator redan 1945. Hon drev också social- och utbildningspolitiska frågor med stor framgång tillsammans med sitt stora patos för internationella frågor.
Ingrid var en sann stridbar liberal kämpe för mänskliga rättigheter, för fred och mot rassism. Hon var också, precis som sin far, en ledande skribent och publicist. Hennes livslånga kamp för frihet och demokrati har en evig plats i historien. Hon arbetade bland annat på GT, GP och för tidsskriften Världshorisont. Ingrid lämnar ett stort tomrum efter sig och Göteborgsliberalismen har förlorat en ikon och vi saknar dig redan. Hoppas att du har det bra var du nu än är.
Fler bloggar om Ingrid: Birgitta, Daniel, Joakim, Gunnar,
DN, AB, SVD, GP, GP2,
5 kommentarer:
Efter militariseringen av folkpartiet så finns det inte så många socialliberaler kvar.
Det är liksom ett utdöende släkte.
Socialliberalismen har ersatts av vapen- och kravliberalismen, där magkänslan är viktigare än forskning.
Därför är det väldigt beklagligt att Ingrid har gått ur tiden, för det är få svenska liberaler idag som tycker att samtal och omtänksamhet är viktigare än piska och vapen.
En av sveriges största människor har gått ur tiden vilket är väldigt tråkigt.
Har under många år nämnt Ingrid som en av de personer som jag beundrar absolut mest.
En beundransvärd människa oc en av de sista värdiga socialliberalerna.
Hon visade civilkurage när hon gick ur fp under militariseringen och NATO-medlemskapet.
Folkpartiet skulle behöva politiker som henne som står upp för socialliberala ideal istället för militarisering.
Militärhistorikern Jan Linder, skriver – i boken ”Svår Neutralitet” om pressens restriktioner i krigstid. ”Här framhärdade nu Torgny Segerstedt som chefsredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT), Thure Nerman med veckotidningen ”Trots allt” med flera andra, som inte förstod att den tyska inringningen medförde att samlingsregeringens förhandlings- och manövreringsutrymme var utomordentligt begränsat. Det är åren 1940- 1943 som beslag gjordes vid c:a 300 tillfällen av tidningar, böcker och flygblad. GHT, som då hade färre än 50.000 prenumeranter, beslagtogs endast vid åtta tillfällen. Egentligen var beslagen ett ”kraftfullt slag i luften”, prenumeranterna fick sin tidning, det var lösnummerköparna som blev utan. Ofattbart förstod ej tyskarna det förhållandet. Torgny Segerstedt var en oberäknelig man och blev med tiden desperat. Hans kritiker hade inte glömt att han på 1920-talet hyllade Mussolini och framförde åsikter som inte fanns i den demokratiska trosbekännelsen. Men det har förmodligen GHT dåtida och sentida hyllningskörer glömt.
Skicka en kommentar