Välkommen Turkiet!

" - Det är ett historiskt beslut både för Turkiet och för Europa", sa landets utrikesminister när beskedet kom att Turkiet ska få börja förhandla om medlemskap i EU.

Självklart spreds det glädje i landet, på samma sätt som det gjordes i Polen, Tjeckien och Estland när dem fick sitt besked. Det blir en enorm framgång för EU om ett demokratiskt och marknadsekonomiskt Turkiet blir medlem. Att ta avstånd från Turkiet bara för att det är ett muslimskt land är oacceptabelt. EU är och kommer aldrig att bli en kristen klubb, utan en union av humanistiska och liberala värderingar. Turkiets framtida medlemskap kommer visa att islam och västvärldens demokrati går att kombinera. Men innan landet kan bli medlemmar i unionen måste trakasserierna och diskrimineringen av den kurdiska minoriteten upphöra och det snarast. Det kurdiska folket har i århundraden förvägrats rätten till sitt språk, kultur och identitet.

Men ett stort grattis till landet som har fler EU-flaggor vajande i vinden än det avlånga landet Sverige!

Publicerad på GP fria ord.

Inte fler register...

Varje dag lämnar jag spår efter mig, via mitt kreditkort, SMS, bloggar, nerslagshål på greenen, mjäll och hemska influensavirus. Vissa spår vill jag helst inte lämna från mig, men det händer ändå. Bland annat finns det massa DNA-Pär som lämnas var jag än befinner mig. Det senaste inom rättväsendet som äntligen kan tas i bruk efter att tekniken kommit ikapp är DNA-tekniken som har öppnat nya möjligheter att lösa brott. Ett resultat av det är att det förs diskussioner om att bygga ett heltäckande DNA-register. Jag gillar inte register och den tradition som Sverige har haft med allt som heter (s)-åsiktsregistrering och så vidare. Redan idag finns grovt kriminellt belastade människor i registret och det räcker för mig. Rättväsendet får gärna använda sig utav det i sitt arbete, hur mycket som helst. Men jag vill ha min personlighet, mitt arv för mig själv och inte i en säker och superhemlig databas i något underjordisktvalv i Norrland. Vi behöver inte mer statligkontroll över oss medborgare - utan en större frihet för individen.

Sossarnas vidriga flyktingpolitik är som mitt golfspel

Alla vi som spelar golf och det är rätt många i det här avlånga landet, funderar på hur vi ska förbättra svingen, hitta den felfria puttlinjen och bara lyckas slå det där långa raka perfekta golfslaget. Jag borde träna mer, ta lektioner och inse att jag aldrig kommer att bli en ny Palmer. Jag borde starta upp igen och släppa drömmen om Europatouren. Samma sak borde vi i Sverige gör när det kommer till vår flyktingpolitik.

Över en miljard har den långa hanteringen av asylärenden kostat de senaste fyra åren. En fjärdedel av alla asylsökande har fått vänta i mer än ett år på besked. Svensk flyktingpolitik har under socialdemokraternas styre förvandlats till en misär för dem som söker asyl i Sverige. Jag satt igår kväll och drack öl med en av mina vänner och diskuterade just det här ämnet, även han golfare (dock en sådan spelare som faktiskt kan kalla sig golfare…) sa att ”det är ju inte handläggarna på migrationsverket som har blivit sämre” och det är så sant. Handläggarna gör ju bara det som regering och riksdag har bestämt. Vad alla inte känner till är att det S och M som klubbar igenom alla beslut som försämrar situationen för flyktingar. Att regering(s)partiet genomfört många av de förslag som Ny Demokrati drev för att komma in i riksdagen 1991.

Riksdagen har beslutat att lägga ner Utlänningsnämnden. Dock är det ett beslut som regeringen vägrar värkställa. Först var det vår allas Jan O Karlsson som inte ville veta av beslutet. Nu är det Tiger Woods svärmor Barbro Holmberg (bilden) som är ansvarig minister. Men hon är uppenbarligen hellre på Bahamas, myser med miljarderna och åker golfbil än bryr sig om situationen för våra flyktingar.

Arbetarrörelsen jiddrar om solidaritet och skyddsbehov – men rullar tummarna i väntan att komma till nästa utslagsplats. Hela asylprocessen måste genomgå en översyn. Det går inte att, som regeringen gång på gång föreslår, förändra lösryckta delar i asylprocessen. Det är dags att asylprövningen ses över från grunden; en ny instansordning, möjligheten att överklaga beslut och asylsökandes möjlighet att arbeta och så vidare. På samma sätt som jag behöver göra med min golf. Det är dags för liberal solidaritet.

Är du bög får du inte bidra till liv

Publicerad på GT debatt fredagen den 19/11-04.

Blod är en bristvara i Sverige och sökandet efter nya blodgivare är konstant. Min pappa har lämnat blod i åratal och har glas, t-shirtar, muggar och massa andra prylar med bloddroppar. Jag satt själv bredvid pappa när jag var liten och såg på när han lämnade blod. Självklart ville jag också som min pappa lämna blod när jag blev stor. Nu har det inte blivit så inte för att jag är lat, inte för att jag inte vill, men jag får inte. Mitt problem är att jag är 21 år, kille och har pojkvän, och det är där felet ligger. Den dagen jag hade sex för första gången sumpade jag mina chanser. För män som har haft sex med andra män får aldrig ge blod. Detta försvaras med att risken för HIV är större hos homosexuella män. Det kan jag köpa. Men självklart testas alltid blodet innan så att mottagaren inte skadas och för att HIV och andra sjukdomar ska upptäckas.

På geblod.nu kan jag läsa mig till att det inte är min sexuella läggning som bedöms, utan själv handlingen. Så jag får alltså ha pojkvän, men jag får inte ha sex. Det står även att jag kan ta ansvar i att inte lämna blod. Är det någon grupp i samhället som bombarderas mer informationskampanjer om att skydda sig vid samlag, använda kondom och som faktiskt gör det, så är det just homosexuella. Det var första frågan som min mormor ställde till mig när jag kom ut. Vi blir ständigt påminda om riskerna vid samlag, blir heterosexuella det? Tyvärr, men jag tror inte det och kan konstatera att homosexuella inte är tillräckligt bra människor för att bidra med bristvaran som alla rullande blodbussar skriker om.

Denna regel ser jag inte som något annat än enbart kränkande. Mer blod behövs men jag får inte ge det. Vänner till mig lämnar blod trots att de inte får och säger helt enkelt att dom aldrig har haft sex med en man och ger i alla fall, och det går allt som oftast bra. Det är det sista jag skulle göra. Men när vi ändå håller på och diskriminerar kan vi ju be socialstyrelsen att förbjuda norrlänningar att ge blod också? Det vore lika absurt och diskriminerande. Varje år så ger ungefär 340 000 människor blod. Av dessa upptäcker man cirka sex HIV-fall. Det finns i grova siffror cirka 400 000 homo- eller bisexuella män i Sverige, den exakta siffran vet ingen, men det är många, och en hel del av dem vill nog med största sannolikhet bli blodgivare de också.

Så det är dags att vakna upp från 70-talets skräckpropaganda mot bögar och istället se till att fler medborgare räddar liv.

"Mikael Ljungberg var en sådan idrottsman"

Jag är sporttokig och har alltid varit. När Mikael Ljungberg vann OS-guldet i Sydney grät och skrek jag av lycka framför teven med SR-reporten Dagge skrikandes i mina öron. Sporten är som livet upp och ner. Stenhårdpress från allt och alla när det verkligen gäller, vissa klarar det, vissa inte. Mikael Ljungberg var en sådan idrottsman. Jag minns när han var och besökta min skola i mellanstadiet och pratade om landslaget mot våld. Han var en stor snäll björn och kommer alltid att vara. Jag tror inte att han engagerade sig i samhället utanför mattan bara för att han var en förebild, han brann för frågorna. Han blev populär i Sverige som brottare och det är inte det allra enklaste. Fick Radiosportens Jerringpriset 1997, vann dubbla EM- och VM-guld. Krönte sig som den bästa svenska brottaren någonsin med sitt OS-guld i Australien. Han skulle ha haft bragdguldet efter OS i Sydney. Fler gånger i veckan, senaste året, har jag gått förbi lokalen i Gårda där han och alla andra Öisbrottare tränar, svettas och sliter för att lyckas. Jag kände honom inte, men har ändå som många andra idag känt sorgen. Att någon tar sig liv, trots framgång som Mikael, är tragiskt och ska egentligen inte få hända. Mikael blev 34 år gammal.

EBO-bidrag

Jag gillar inte bidragberoende, det leder till utanförskap. I Sverige har vi bidrag för allt. Vissa bidrag kan vi slopa helt, vissa inte. Bostadsbidraget för asylsökande, EBO, är ett sådant bidrag som absolut inte får tas bort. Idag får asylsökande som ordnar ett eget boende ett månadsbidrag på 850 kronor för en barnfamilj eller 350 kronor för ensamstående. Nu vill Göran Persson och hans regering ta bort stödet. Samtliga övriga partier i riksdagen säger nej till förslaget. Jag skulle även se att man tillåter asylsökande att arbeta under sin prövning. Skulle S-regeringen få igenom sitt förslag skulle utanförskapet i våra förorter öka ännu mer och cementeras. Sossarna blundar för att trångboddheten i Hjällbo, Gårdsten och Hammarkullen skulle öka drastiskt.

Jag undrar om regeringen vågar besöka Angered, Biskopsgården och Bergsjön, se sina väljare i ögonen och säga allt rakt ut. Sossarnas flyktingpolitik suger något så in i helvete…

Ny epok inledd?

En palestinsk epok har gått i graven, Yassir Arafat är död. Han fyllde år dagen innan mig, den 24:e augusti och blev tillslut 75 år gammal.

Hur Arafat kommer att beskrivas i historieböckerna är fortfarande en gåta. Kommer det att bli fredspristagaren och frihetskämpen eller terroristen? I december 1994 fick han Nobels fredspris tillsammans med Rabin och utrikesminister Shimon Peres från Israel, efter handskakningarna utanför Vita Huset. Av dagens kommentarer från omvärldens ledare, har en respekterad statsman dött. Omvärlden måste vara redo till stora insatser, det kanske också är dags för en fredsbevarande trupp, för att bryta situationen och åstadkomma en fredsuppgörelse.

Arafat är död, Hussein är borta från makten och Bin Laden springer om kring någonstans i ett djup tberg. Tre arabiska ledare som levt och byggt upp en personkult om sig själva i arabvärlden. Nu behövs det palestinska ledare med brett mandat från alla läger och internationellt samarbete är A och O som kan leda till demokratisering över hela regionen.

Jag vill se en palestinsk stat sida vid sida med Israel, där Israel har rätt att existera som stat inom erkända och säkra gränser. Palestina har rätt till självbestämmande och båda staterna måste erkänna och respektera folkrätten och FN-resolutionerna.

Våld föder våld. Konflikten i mellanöstern kan aldrig lösas med mer våld. För att komma ur våldsspiralen fordras ledare på båda sidorna som kan lyfta sina blickar från det som har hänt och börjar jiddra på hög diplomatisk nivå.

Jag tror på Rawhi Fattuh som ny president, Mahmud Abbas som ordförande i PLO och Farouk Kaddoumi som ledare för Fatah-rörelsen. Kan dessa tre herrar med sina 197 år tillsammans, bli tre nya respekterade herrar i fredsrörelsens vagga - då tror jag att en dörr kan öppnas, ny epok starta, om nu Sharon vill det.

Gråter Ohly idag?

Jag lider just nu med vänsterpartiets kommunistiska ledare Lars Ohly. Idag är 15 år sedan Berlinmuren och det socialistiska östblocket föll, som vi alla numera vet var Ohly djupt besviken och ledsen över denna tragedi. Samtidigt i Östeuropa spreds glädjen som en löpeld, i östra delarna av den tyska huvudstaden gav sig folk man ur huse med hackor och spett för att rasera muren som stod för stalinistiskt förtryck, maktmissbruk och planekonomi. Här hemma i Sverige satt kommunisten Ohly och var dyster. DDR och kommunisterna försökte desperat tvinga kvar sina medborgare i en tid som stod stilla. 1989 gick det inte längre och vårt grannland i söder kunde enas. 15 år senare styr svenska sossar och vår regering tillsammans med ett parti som uppenbarligen fortfarande tycker att maktmissbruk och förtryck är legitimt i kampen för ett kommunistiskt samhälle. Fast det kanske bara gäller andra länder kamrat Ohly?

Tryggvi, mannen i mitt liv.

Ibland mår jag dåligt, ibland är det ännu värre. I söndags förmiddag lyckades jag inte göra någonting, min värld stod stilla. Inte för att jag var bakis, inte för att jag hade hoppat runt hela natten på dansgolvet eller för att jag fick trängas på nattrafiken hem. Örgryte IS skulle spela den sista kvalmatchen. Att lirarna i mitt hjärta kan sätta sig i en sådan situation, kan jag inte förstå. Årets allsvenska säsong har inte bara varit dålig, den har vart hemsk. Usel. Den påminner en hel del om Moderaternas enorma misslyckande under valet 2002. Men varför ska ett fotbollslag som har en så bra och bred trupp sätta sig i en situationen där man måste kvala? Jag begriper inte det. Det satt hårt åt, men sen dök han upp - mannen i mitt liv. I den andra tilläggsminuten i returmötet med Assyriska från Södertälje slog Tryggvi Gudmundsson till och gjorde 1-0, precis det resultat som behövdes för att ÖIS skulle hålla sig kvar i allsvenskan. Nu känns allt så mycket bättre. Fotboll är ett gift, som kan få en att se livets mörkaste och ljusaste stunder. Nu minns jag plötsligt 1985…och kanske dyker han upp igen, Tryggvi, och frälser oss, vem vet. En sak som är säker är att vi öisare måste leva länge.

Ahhh... The Land Of The Free....

Klockan börjar närma sig tre på eftermiddagen, mörkret börjar falla över Sten Sturegatan i Göteborg, så även i Ohio. Jag äter efterblivna chips från nattens valvaka av det amerikanska presidentvalet, ett val som ännu inte är avgjort. Fettet från chipsen sprider sig sakta över mitt svarta tangentbord, likt pesten på medeltiden. Tråkigt nog ser det ut att bli fyra nya år med Bush i Vita Huset och amerikanska folket är splittrat. Ohio blir troligtvis ett nytt Florida. Jag håller på demokraterna. Punkt. Sen att Kerry var mer liberal än vad demokrater brukar vara - är ju bara trevligt. Amerikanska valkampanjer är väldigt spännande och något som jag definitivt ska studera närmare. Men inte nu, för mina ögonlock sluter sig sakta som solen går ner över Götet, denna onsdags eftermiddag. Jag kan konstatera att jag har tillbringat 29 timmar i sträck till presidentvalet i USA. Jag kommer att återkomma. Men nu måste jag samla krafter innan ÖIS, mitt ljus i höstmörkret, startar sitt allsvenska kval mot Assyriska. Årets säsong kan sammanfattas med Ohio eller B(ush).

Under natten röstade också våra kamrater i väst om andra saker.
Läs och förundras över landet USA.

Alaska:
Legalisera Marijuana (likställs med alkohol). Fortfarande oklart valresultat.

Arkansas:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Kallifornien:
Justeringar i "Three strikes"-lag (mildring och skarpare definitioner). Avslogs.
Offentlig finansiering av Stamcellsforskning. bifölls.

Collorado:
Fördelning av elektorsröster proportionerligt. Avslogs.

Georgia:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Kentucky:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Michigan:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Missisippi:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Montana:
Medicinsk användning av marijuana. Bifölls.

North Dakota:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Ohio:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Oklahoma:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Oregon:
Medicinsk användning av marijuana. Avslogs.
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Utah:
Förbud mot samkönade äktenskap. Bifölls.

Reaktioner version 2.0

Det här börjar bli riktigt kul. En person anser att det är tragiskt att jag drömmer om att vara krönikör och missar hela poängen hur jag ska väva in irrelevant information som gör det enklare för läsaren att skapa en uppfattning. Vet inte om jag har missat något, men jag tvingades inte att skapa en egen blogg för att drömma, snarare för att få skriva och kommentera. Lika bra att börja. God Jul.

Reaktioner på mitt skrivande...

Alltid kul att få reaktioner på det jag skriver. En av rubrikerna var ”Snälla Pär byt parti!”.
Personen som skrev brevet kan vi kalla för Kalle. Kalle anser att mitt ego flödar och att jag vill förstöra innerstadsluften i Göteborg. Det vill jag absolut inte. Däremot är jag övertygad om att när det byggs för framtiden i Göteborg, måste vi täta mer. Det vill säga att vi bygger mer på mindre yta. Byggandet måste också präglas av alternativ med äldreboende, student-, hyreslägenheter och bostadsrätter i samma område. Bostadsområden ska vara levande under alla timmarna på dygnet. Idag är det näst intill omöjligt att få ett förstahandskontrakt inom rimlig tid i storstads- och tillväxtregionerna. Bristen på bostäder har drivit upp priserna på småhus och bostadsrätter. Medan det är bostadsbrist i storstadsregioner rivs bostadshus i andra delar av landet.

Liberala åtgärder:
Men vi behöver bygga mer. Det måste byggas 40 000 nya lägenheter årligen. Det vill vi åstadkomma genom lägre boskatter och bättre konkurrens. Släpp in fler utländska byggaktörer släpps in i Sverige. Bort med handelshinder, så att handeln med byggmaterial kommer igång. Kartellsamarbete måste kriminaliseras. Friare bostadsmarknad: Låt de som önskar ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Inrätta ägarlägenheter. Friare hyressättning. Det är rimligt att en centralt placerad lägenhet har högre hyra än en mindre centralt placerad lägenhet.
Minska kommunernas roll som fastighetsägare. Enklare regler och mindre krångel vid bostadsbyggande. Friare regler exempelvis när det gäller standardkrav leder till fler och billigare bostäder.


Kalle skriver också ”Något som en storrökare som dig knappast bryr sig om då du helst andas in gift”, visst jag har rökt, men slutade för några veckor sedan. Ni märker att Kalle känner mig och därför blir privat. Han tycker att fler ska bo i förorten, jag håller med honom, jag gjorde det i 18 år och kommer alltid att ha Angered i mitt hjärta.
”När det finns lediga lägenheter som det faktiskt gör i förorterna bör ungdomen hålla tyst och utnyttja dem. Sälj ut bostadsbolagen som ägs av kommunen och låt marknadsekonomin lösa bekymren. Men bara för att det är marknadsekonomi så måste politikerna klara sig från egoist frestelser, mygel och mutor genom det kan de sätta stopp för att förstöra historia.” Klockrent, jag håller verkligen med. Marknadsekonomi är A och O. Ingen bostadskö, lika för alla på marknadens villkor. Problemet som jag ser med dagens bostadsmarknad i Stockholm som i Göteborg är att det är dem centrala områdena som är subventionerade. I förorterna, exempelvis i Rannebergen får man betala ca 4000 spänn för en tvåa. Marknadspris? Knappast. Numera har jag en hyra för min lägenhet på 1300 kronor, och då bor jag inte i Biskopsgården, Bergsjön eller Kortedala .

Kalle tycker ännu en gång att jag är en egoist, inte är mogen som politiker, är med i fel parti och att det kommer att gå illa för mig. Sen kommer ett exempel på en bra politiker. ”En duktig politiker såsom Vaclav Havel inser att en homofråga inte är tillräckligt viktig att driva.” Havel är en av Europas riktiga moderna frihetskämpar och ska ha rikligt med beröm för vad han har gjort för Tjeckien och hela Centraleuropa som president i ölens hemland. Bara tanken på att få en kall pilsner serverad i gamla stan kvarter i Prag ger mig rysningar. Tänk dessutom ny jagat vilt. Mums.

Tillbaks till homofrågan. Jag tycker att det är en principiell viktigt fråga, speciellt för mig som liberal. Självklart ska alla medborgare i det här avlånga landet vara lika inför lagen. Ingen tvekan, sen att Kalle inte anser det, är ju tråkigt. Snacka med B(ush) eller Kerry någon kväll, det har ju samma åsikt i frågan. Varför jag vill ha ett könsneutralt äktenskap i Sverige, handlar inte om att flatorna eller läderbögarna ska tvinga sig in i kyrkan, synagogan eller moskén. Det handlar inte om det, utan om allt det där man inte ska behöva fundera på, som hetropar får med sig på direkten. Jag kunde inte påverka kyrkan som medlem, utan lämnade.

Ibland krävs det kalle, att man funderar – det tror inte jag att du gjorde. Men tack för synpunkterna.

FP bråkar om kullar medans (S)ocialiserar sig på toppen

Inom Folkpartiet Göteborg har ny intern konfliktfråga blossat upp. Det handlar inte om makt, dildos eller spritfester. Även om det hade skapat lite fart i organisationen. Frågan som debatteras är om de ska byggas på Skansberget eller inte. Ann-Christin Nilsson och Marie Zachrisson Gärdehed beskriver i senaste numret av Göteborgs Liberalen som ännu inte har kommit ut, om engagemanget i folkviljan att rädda Skansberget. De har Skansberget i sina hjärtan och att det behövs grönområden i Göteborg som tjänar som lungor. Det sista om lungor kan jag hålla med om. Men vi behöver täta till i Göteborg och försöka bygga bort bostadsbristen – för den är allt för stor. Just Skansberget är ett ypperligt vackert och trevligt ställe att bygga höga hus på. Vem vill inte bo där och förbättra sin lungkapacitet? Jag skulle inte säga nej. Självklart måste vi bevara kultur, byggnader och de goa götet för framtiden, även om staden redan har gjort bort sig för många gånger i denna fråga. Idag på Göteborg-Postens insändarsidor skrev partikamraten Mikael Jansson, som för övrigt har barn med en kvinna som jag beundrar på många sätt. Cecilia Malmström. En liberal kvinna och politiker som arbetar hårt på ett lysande sätt i EU-parlamentet. Tillbaks till hennes Mikael. Han argumenterar också för bevarandet av Skansberget och tycker att man ska flytta fokus till skanstorget. Det håller jag med om, men varför inte bygga på berget också? Jag tror att Gustav II Adolf vrider sig i graven.

S festar loss...
En annan bekant till mig, dock inte av kunglig börd, satt tidigare idag på spårvagn nummer nio mot Angered. Hon brukar läsa böcker på väg hem från. Denna gång kunde hon inte det, bakom henne satt några pratglada ung sossar som inte allas pratade så där lågt som vi göteborgare är vana vid. Men har man makten i sin hand, varför inte skylta med det. Vad hon fick höra var jävligt intressant. Ursäkta om jag svär, men ibland måste jag. Sossarna i Lövgärdet, en mindre stadsdel i Gunnared som nästan har lika många invånare som Sollefteå, ska ha fest. Äntligen lite rejäla diskussioner och sprit kanske? För vi folkpartister fördriver ju tiden till att diskutera hurvida man får bygga på en centralkulle i stan eller inte. Fetsen skulle i allfall äga rum den 13/11 på Eklöven i Lövgärdet. Det lilla kalaset som skulle innehålla en 3-rättersmiddag och dans ska locka nya medlemmar till S-föreningen i området. Smart drag. Alltid bra att socialisera sig. Notan skulle gå på 50 spänn/person och det är ju både bra och billigt. Spriten skulle tyvärr gå till självkostnads pris. Men sossarna har väl tröttnat på att gå och handla på dyra Systembolaget och istället köpt alkoholen utomlands och då kan de ju självklart hålla nere priserna. Stadsministern, ni vet han som är gift med systembolagets chef? (Anitra, som inte vet hur hon ska göra för att få sossarna att köpa sprit på bolaget istället för att själva importera.) Sa förra veckan att högern är sig lik… Det kanske stämmer men sossarna är ju ännu värre. Förlåt men det snurrar. Se till och ha en trevlig fest – jag kanske tittar förbi.

Faktum, studenten i Sollefteå, Vitryssland och VPK

Idag droppade senaste numret av faktum in på jobbet. Faktum är en tidning som jag har köpt sen den började säljas i Göteborg av hemlösa. Tidningen kostar 30 spänn och hälften går till försäljaren. Filosofin går ut på att hemlösa hjälper sig själva. Jag har under tiden lärt känna några av försäljarna, ibland är dem påverkade – oftast inte. Vi har snackat fotboll, whiskeysorter och drottningen. Varför jag stödjer Faktum är för att jag inte accepterar hemlösa och den situation som idag råder. Nyligen när hösten trängde sig på stängdes Nordstans dörrar och värme för alla som tidigare har vart bosatta där under nätterna. Skamligt. För mig gör det inget, om hemlösa lånar kommunens mark att sova på under nätterna. Speciellt inte nu när vintern närmar sig. Men sossarna vill väl sopa undan problemen, blunda och hoppas att någon annan tar han dom det. En av faktums lysande skribenter, Lenarto, skriver i senast numret, ”Min karriär blev också lyckad, ur negationens synvinkel sett, jag började från botten och arbetade mig neråt och kom aldrig i närheten av att bilda familj och bil och villa”. Han är klockren och har en syn på sin värld och omgivning som fler borde ha. Då skulle inte höginkomstfamiljerna i Vasastan, Askim eller Hovås protestera på att det byggs fler Altbon. Inte heller låginkomsttagarna i Gunnared skulle skrika att vi har tillräckligt med skit som det är. Vad faan, allt handlar om att visa solidaritet med sina medmänniskor inget annat. Fler borde ställa sig upp på barrikaderna, på ICA eller från östra stå på Gamla Ullevi och skrika att vi inte accepterar fler individer faller genom samhällets skyddsnät och ut ur systemet. Alla är lika värda oavsett om man heter Lenarto, Ulla eller Göran Johansson.

Under mitt läsande av Faktum ringer min studentpolare Daniel Andersson. Han bor i mitt i Sverige och i hjärtat av Ådalen - metropolen Sollefteå. Kommunen som marknadsför sig som kraftfull kommun. Det kanske stämmer. Vi ser närmare på fallet. Karaktäristiskt för Sollefteå är de branta sandsluttningar som en gång bildades av isälvarnas framfart när inlandsisen smälte. Till ytan är Sollefteå en stor kommun, 5 494 km². Det betyder ett område så stort att det rymmer Blekinge två gånger om eller hela Södermanlands län. Sollefteå tätort med sina drygt 9 000 invånare har utvecklats till en serviceort med god kommersiell och offentlig service. Här finns ett modernt akusjukhus och en allsidig gymnasieskola. Alla små kommuner måste ju ha en eget gynasium. Så att det kan profilera kommunen med sina specialiteter. I Sollefteå finns exempelvis ett skidgymnasium. Skogen och vattnet är basen i näringlivet. 15 % av Sveriges el-producerade vattenkraft kommer från de 16 stora vattenkraftverken inom Sollefteå kommun. Visst finns det kraft i Sollefteå.

Glad som alltid, frågar han om det ser ut som han befinner sig i Vitryssland på en bild, som han just publicerat på Luf Västernorrlands hemsida. Okej? Tro vad ni vill men han är underbar. Men döm gärna själva. http://www.vasternorrland.luf.se/pages/browse.do?id=111692. Jag tror att han syftade på att bakgrunden påminner om landets flagga. Ni vet landet Vitryssland, 50 mil från konungariket Sveriges gräns ligger Europas sista diktatur, inklämt mellan länder som sedan länge lämnat det kommunistiska förtrycket.

I Vitryssland hölls det i för någon vecka sen ett nytt fuskval. Det genomfördes för att presidenten Alexander Lukasjenko skulle kunna få sitta kvar vid makten. I Vitryssland lever den kommunistiska mardrömmen vidare. Här står Lenin kvar som staty utanför parlamentet, säkerhetspolisen heter fortfarande KGB och ledande journalister och oppositionspolitiker har försvunnit spårlöstoch mördats. Lukasjenko kallar sig också kommunist och tror på samma ideologi som VPKs ledare Ohly gör. Du är i gott sällskap Ohly, du och dina kamrater.

Idag kom även en ny opinionsundersökning som presenterades i DN och Sydsvenskan.
Vänsterpartiet kommunisterna, som jag kallar partiet, rasade ner till 6,6 procent i mätning för andra halvan av oktober. Så lågt har stödet för partiet inte varit sedan november 1994. Men det finns en hel del spännande persone ri partiet också. I min nämd där jag sitter, finns Jorge Salas från V. Han jobbar som undersköterska och är hur cool som helst. Han hatar kommunister, anser att Ung Vänster svävar i det blå, brukar berätta hur socialismen egentligen fungerar och hur han minns Chile. Men tillbaks till verkligheten - partiets förtroende har halverats. Sen lär ju turerna i partiet bland kamraterna och förnyarna inte sluta. De slåss nu inför öppen ridå och jag ser glatt på. Nu är lunchen slut och det är dags att jobba.

Ska guds ord styra kyrkan?

KDU i Bohuslän vill inte tillåta homosexuella att vigas inom Svenska kyrkan. Om nu guds ord ska styra kyrkan, kanske vi ska passa på återinföra slaveriet, diktatur, dödsstraff, samtidigt som vi förbjuder kvinnliga och homosexuella präster. Kära KDU, den heliga skriften, börjar få några tusen år på nacken. Vill ni följa bibeln som din lysande stjärna i livet, får ni gärna göra det, så lever jag i verkligheten med öppna ögon. Bibeln tolkas av den person som läser den. Jesus själv säger inte mycket om äktenskapet och i varje fall inget om hur det ingås. Jag tycker inte att staten ska tvinga svenska kyrkan eller något annat samfund att viga homosexuella, men jag tycker att alla ska medborgare ska vara lika inför lagen. Om nu exempelvis Tegnebykyrka på Orust ville viga ett homosexuellt par så får kyrkan inte göra det. Det tycker jag är fel. Det är dags för riksdagen att införa lagar som inte diskriminerar homsexuella - inför en könsneutral äktenskapsbalk. Nu behöver jag röka, blir så förbannad. suck.

Kristoffer svarade och jag redogör.

Jag kan konstatera att Kristoffer Lundberg tycker att Lenin är en rekorderlig och utomordentlig herre. Det anser inte jag, i mina ögon är han en massmördare. Min demokrati- och historiesyn skiljer sig ljusår från din och nu överdriver jag inte. Under Hammarkullefestivalen i våras fanns Rättvisepartiet Socialisterna på plats för att samla in namnunderskrifter för att försöka förbjuda högerextrema partier att ställa upp i det då stundande Europaparlamentsvalet. Voltaire skrev en gång att ”Jag kanske ogillar din åsikt, men jag försvarar med näbbar och klor, din rätt att uttala den”. Skillnaden mellan mig som liberal och folkpartist är att jag aldrig skulle förbjuda ett parti vare sig om det är ett vänster, grönt, homorosa eller högerextremt. Jag tar mitt demokratiska ansvar när jag går till valurnan varje gång det är val. Uppenbarligen är det demokratiskt korrekt för Rättvisepartiet Socialisterna att förbjuda andras åsikter, men det kanske inte är så konstigt när man hyllar kamrat Lenin.

Var Lenin en ball ledare?

När jag var på väg till jobbet i torsdags morse mötte jag en kille med Lenins ansikte tryckt på tröjan. Jag skakade bara på huvudet. När jag sen slog upp Fria ord i GP och läste att Kristofer Lundberg ansåg att Lenin alltid kämpade för fred och demokrati visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Kristofers historiska världsbild saknar fullständig verklighets förankring. I Lenins kommunistiska Ryssland rådde det hungersnöd och massvält. Enligt Rudolf Rummels forskning, som bland annat publicerades i Death by Government, visade det sig att under Lenins styre, 1917-1923, mördades 5 484 000 människor.
I Staffan Skotts bok Aldrig mer, redogörs bland annat för hur alla former av organiserat motstånd slogs brutalt och skoningslöst ned av Lenins trupper. Nästan 50 000 präster avrättades i en kampanj mot kyrkan, som Lenins kommunister ansåg representera det gamla tsarriket. Oppositionella arbetare och studenter sköts med nackskott. Dessutom började Lenin på 1920-talet bygga de första slavlägren i Sovjetunionen, i Vita Havet, som senare kom att förvärras ännu mer i Gulagområdet. Efter Stalins död skedde en ”avstalinisering”, där man beklagade allt hemskt han hade gjort och började istället hylla Lenin för att få en chans att börja om. Lenin var aldrig en hjälte. Han var en massmördare och tyrann. Fast det kanske är Rättvisepartiet Socialisternas demokratisyn? Lenin var ingen ball ledare, det känns skönt att historia åter igen blir obligatoriskt ämne på gymnasienivå.