Först kanske jag ska inleda med att jag verkligen gillar barn och har alltid gjort. Men hur orkar småbarnsföräldrar 24/7? Jag är mer eller mindre slut efter tre timmar...
Jag är inte desperat, har precis förstått att mina blommor fungerar bra som kompisar. Men att ha ett skrikande barn under flera timmar är ju en mardröm. Har ju aldrig riktigt tränat på det, men ändå, att föräldrar kan hålla sig för att inte kasta ut objektet genom fönstret är för mig en gåta.
Jag har inget emot kritik, det kan vara jag som är fruktansvärt dålig barnvakt, men just nu så tror jag inte det. Däremot upplever nog en av mina blommor att döden är nära. Det pågår ett frenetiskt krig med alla grenar som attackeras av en vild baby, men den står sig rätt bra. Måste vara barnsäkrad.
Så lugnt kan jag konstatera att småbarnsföräldrar, så även min bror och fru är hjältar. Och det alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar