Ett av årets största händelser är här och jag skulle gärna skriva slutspurten på amerikanska presidentvalet eller VM i skidskytte. Nej, det är dags för Melodifestivalen. Först ut är deltävlingen i Göteborg på Scandinavium.
Först ska jag meddela att tävlingen kommer att följas slaviskt. Så har det alltid varit och så kommer det vara, att jag sedan är gay har inget med saken att göra. Melodifestivalen gillade jag redan innan jag upptäckte att killar var min grej. Så nu till en diskussion om fördärvet.
Jag saknar schlagern, orkestern och det var bättre förr. Idag är tävlingen ett gigantiskt jippo som SVT plöjer ner pengar i och få lär nog få reda på hur mycket det egentligen är. Jag tillhör den grupp som gillar hardcore schlager. Det är en genre som håller på att dö ut, nu när hela tävlingen sedan flera år tillbaks har blandat in massa nya smakstilar.
Schlagerlåtar ska många gånger vara just dåliga. Efter en lyssning på exakt tre minuter ska vi känna igen låten och kunna nynna med. Det är så det borde vara.
För alla oss som någonstans tror på tydliga tonartsförändringar, text på svenska, ett starkt utnyttjande av genrens klichéer, genomtänkt underhållningsvärde samtidigt som karaktären på tonartsförändringen står för en tradition som automatiskt innebär skrik av publik och rysningar på arm och rygg har svårt att numera uppleva detta evenemang på rätt sätt.
Men man ska aldrig säga aldrig, vem vet, det kanske dyker upp en riktig, traditionell schlager som kan mäta sig med det förflutna. Jag tror det inte, men jag hoppas. Vi nördar kan alltid vända oss till SMASK för att få överdoser av riktig schlager. Har du chansen ska du inte missa en föreställning.
Ett exempel på hur seriöst SVT är i sitt arbete hittas här. Fast Björn är en söt kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar