Att bli populär är inte så svårt, om jag ska vara ärlig. Speciellt inte om det kommer till politik. Man anlitar ett undersökningsföretag, som tar reda på vilka frågor som medborgarna är mest upprörda över. Jag är bombis på att det kan röra sig om sjukvård, EU, invandare och jämställdhet (Sjukvårdspartiet, Junilistan, Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ).
Sen säger man det som massorna vill höra. Den största förkämpen för den kategorin är väl Mona Sahlin (s).
I det vakuum som finns, är det enkelt att slå sig in. Miljöpartiet och Ny demokrati är två lysande exempel. Junilistan är ett annat. Skillnaden att vara ett ideologiskt parti jämfört med ett populistiskt är att man vet vad man får av det första. Skulle Fi eller Lundgrens lista komma in i riksdagen, är jag säker på att det kommer att göra allt vad dom kan i frågorna som ligger dom varmt om hjärtat, men inte när det kommer till frågor som verkligen påverkar allt och alla.
I senaste Europaparlamentsvals kampanjen, talade Folkpartiet tydligt; Gillar du inte EU kan du rösta på någon annan. Enkelt. Vi liberaler är oerhört kritiska till massa saker i EU, men vi kan aldrig sälja vår kärlek för själva europatanken. Junilistan gillar också EU – men är kritiska till det mesta. Dom som röstade på Fp vet vad man får, när det gäller Junilistan kan man lika gärna kasta tärning. På samma sätt kommer det att bli om dom kommer in i riksdagen. Den kommande valrörelsen till riksdagen kommer bli fruktansvärt rörig, men spännande och jag är inte den som säger nej till ett nytt politiskt landskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar