torsdag, oktober 20, 2005

Nej till övervakning

I veckan som gick damp ett stort kuvert ner i en av våra brevlådor, utbildningsnämnden i Göteborgs handlingar. I brevet låg det kommande förslaget till budget och en karta över ett gymnasium i stan. Kartan visade var de kommande övervakningskamerorna ska placeras. Gymnasiet har under lång tid haft problem med skadegörelse och nu hoppas förvaltningen att kamerorna ska lösa problemen. Den första kommentaren till kartan, var en enorm suck, med tanke på det stora integritetsintrånget på elever och personal. Men det är en piss i havet jämfört med den debatt och beslut som partiet har vart med och tagit. Nyligen sa Folkpartiet med Johan Pehrson i spetsen ja till regeringens förslag om att lagra uppgifter om e-post och mobiltrafik, när frågan behandlades i justitieutskottet. Socialdemokraterna har länge drivit kravet på att teleoperatörer ska tvingas lagra elektroniska trafikuppgifter och har propagerat för att lägga till uppgifter om vilka hemsidor och chattsidor som besöks. Även om Bryssel redan har sagt nej till det förslaget, är det för oss rena vansinnet. Dagen efter Folkpartiets instämmande, sa även Carl B Hamilton ja till förslaget i EU-nämnden. Allt måste göras i kampen mot terrorism sa han till Rapport.

Kampen mot terrorism löses med upplysning, inte registrering av individers varanden genom övervakning, Storebror som ser dig är inte den liberala mardrömmen, det är den mardröm som George Orwell såg i och med den totalitära Sovjetstaten i boken 1984. Övervakning och angiveri av medborgare till en övermakt är inte liberalism, i det liberala systemet värnas allas åsikter och staten finns bara på nåder av det folk som valt att ha den, staten är underlydandes folket inte tvärt om.

Det är som Ronald Reagan sa i sitt berömda tal från 1964."And this idea that government is beholden to the people, that it has no other source of power except the sovereign people, is still the newest and the most unique idea in all the long history of man's relation to man."

Analysen är korrekt och den förpliktigar, relationen mellan självständiga individer är inget som skall registreras eller övervakas. De åsikter som utbytet ger speglas klarast i det som vi liberaler kallar demokrati. Vi engagerade oss i partiet för att vi tror på människors förnuft och samvete. Politiken ska riva hinder och skapa förutsättningar, inte bestämma hur vi ska leva våra liv. Staten ska möjliggöra individens frihet – inte övervaka medborgarna likt ett modernt Gestapo med kameror, mikrofoner och digitalregistrering. Vi liberaler betonar respekten för den enskilda individen och hennes rätt att bestämma själv över sitt liv och sina livsval, det kanske är en dum klyscha, men om den är sann hur kan vi då stödja regeringens arbete att övervaka medborgarna. Det personliga ansvaret kan aldrig ersättas av politiska beslut.
I Svenskt rättsväsende är en av de bärande principerna att man är oskyldig till motsatsen bevisas. Inte tvärtom. Folkpartiet driver nu utvecklingen åt det senare hållet.

I Folkpartiets inledande kapitel om liberalismens grunder, kan man läsa; den enskildes värdighet och integritet får inte kränkas. Staten skall behandla alla människor med lika hänsyn och respekt och skydda den enskildes rätt så länge hon inte kränker andra människors lika rätt. Detta skydd skall gälla mot offentliga och privata makthavare lika väl som mot fördomar och intolerans. Uppenbarligen inte för Johan Pehrson och Carl B Hamilton.
När debatten kring övervakningskameror startade, sades det, att kamerorna bara ska vara ett nödvändigt ont och en sista utväg. I dag är det en regel, snarare än ett undantag. Att man inte längre själv kan välja om man vill delta i Big Brother eller inte, är för oss en skrämmande utveckling och att den eldas på av ett liberalt parti gör oss än mer mörkrädda. Dåliga opinionssiffror kan aldrig legitimera en politik som nu förs på rättsområdet. Snart ser vi säkert gömda kameror på varje arbetsplats, sovrum och offentliga platser. Av en enda anledning. Vi litar inte längre på folk. Det kanske är liberal politik och då kanske vi ska ta oss en rejäl funderare på om vi egentligen tillhör rätt parti.

Pär Gustafsson
Ledamot utbildningsnämnden i Göteborg

Ola Mårtensson
Förbundsstyrelseledamot, Liberala Ungdomsförbundet

Publicerad i NU, Det liberala Nyhetsmagasinet 20/10-05

Inga kommentarer: