torsdag, augusti 21, 2008

Historielöst i skolan

Igår presenterade Levande historia resultatet av en omfattande undersökning bland lärare i Sverige på olika nivåer i skolsystemet som behandlade deras kunskap om förintelsen. I undersökningen ställdes elva frågor, sju av tio svarade fel på åtta av dem. Du läste rätt; sju av tio. Endast två lärare hade alla rätt.

När jag en dag blir klar med min högre utbildning kommer jag att bli lärare, varav ett av mina ämnen kommer att bli historia. På min institution är de flesta marxister, så det är inte så konstigt att dem inte gillar Levande historia och inte heller det faktum att myndigheten numera har i uppdrag att även upplysa om kommunismens brott mot mänskligheten. Jag var inte direkt populär när vi diskuterade denna fråga, på en av få lärarledda lektioner.

Vi får aldrig glömma historien och absolut inte de händelser som ägt rum i vår närhet och närtid. Vi har fortfarande överlevande som kan vittna om den brutalitet, systematik och hat som präglade 40-talets utrotning av judar. Lärare måste kunna sätta in ämnen och händelser i djupare resonemang, den som undervisar behöver ha en bred och djup sakkunskap. Rapporten från Levande historia visar med all tydlighet motsatsen.

Lärarutbildningen behöver reformeras och det är bra att det arbetet är på gång. Regeringen återinförde förra året historieämnet som kärnämne på gymnasiet, vilket visar att sossarnas historielöshet inte längre accepteras. Avslutningsvis kan jag dystert konstatera att, positivt för lärarna, att de inte ställdes frågor om kommunismens brott mot mänskligheten. För då hade det tagit hus i helvete!

Läs mer: Skrämmande okunskap om kommunister

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fast om det handlar om lärares förmåga att sätta in händelseer i djupare historiska skeenden så var den där undersökningen inte särskilt lämpad för att undersöka det. Det flesta frågorna var detaljfrågor och inte alls kopplade till ett större perspektiv. Även om detaljkunskaper är viktiga i sammanhanget så reagerade jag på att det inte var en enda fråga som krävde en djupare analytisk blick. Att be deltagarna att resonera kring vad det var som möjliggjorde förintelsen och andra folkmord skulle vara en mycket mer intressantare värdemätare än att be dem svara på hur många procent av Tysklands befolkning som gick i synagogan på 30-talet.

Visst håller jag med dig om att kommunismens brott ofta tonas ner på de historiska institutionerna och i historiaämnet i allmänhet. Men jag tror inte att lösningen är att man koncentrerar sig på punktinsatser mot olika brott mot mänskligheten. Vad jag ser som mer intressant är att man istället tar ett helhetsperspektiv på folkmord. det vill säga att man istället för att enbart studera förintelsen eller Pol Pots kambodja arbetar med olika folkmord samtidigt för att nå en mer holistisk förståelse.

Pär Gustafsson sa...

Jag kan instämma i din synpunkt över att det inte behövdes någon större djupare analytiskt arbete. Samtidigt så anser jag att detta är kunskap man bör besitta, jag gjorde testet i efterhand och hade ett fel. Jag har besökt koncentrationsläger i Polen och minns det mesta som igår. Vissa bilder, berättelser och upplevelser kommer jag aldrig glömma. Även om jag inte hade lika bra bild på högstadiet om kommunismens brott, så är jag oerhört besviken idag att jag inte då fick med mig även dessa kunskaper.

Att kasta sig in i debatten, om vad ett folkmord är och uppskatta/beräkna antalet döda är inte det enklaste. Visst är sammanhanget viktigt, det handlar om att sätta in det i ett större perspektiv som kanske kan ge svar på varför det som hände faktiskt kunde äga rum. Jag tycker dock att antalet döda barn under förintelsen i ett visst område faktiskt säger en hel del och samtidigt sätter in det i ett sammanhang, precis som väskor med texten; ”barn 2 år gammal”, också säger sitt.

Anonym sa...

Visst säger antalet döda barn i ett område en hel del, och det är en bra sak att kunna om man vill ha lite chockande statistik för att belysa hur massiv förintelsen var. Men. Det är inte det här som skolan skall fokusera på när man går in på förintelsen. Jag är också tveksam till att det är siffror som man bör kunna i huvudet. Man skall naturligtvis ha ett hum om dem. Jag ser gärna att man integrerar undervisningen om förintelsen med övriga folkmord. På detta sättet kan man även få med exempelvis Kambodja och Stalins Ryssland.

Som lärare måste man dock besitta gedigna kunskaper om ämnet. Jag har hört en del skräckhistorier om lärarstudenter på praktik som har placerat 30-åriga kriget 150 år fel etc.

För övrigt är jag lite tveksam till om man kan kalla undersäkningen för gedigen när över 50% inte svarar.

Pär Gustafsson sa...

Gedigen och gedigen, det var många som deltog, fler än vad som är brukligt i vanliga opinionsundersökningar. Jag tycker att det är upp till varje lärare att lägga upp sina lektioner, så länge som eleverna nås av informationen och lär sig det som behövs.

Jag har alltid haft lärare som har varit ”årtalsfascister”, så det har nog påverkat mig en hel del - hur jag ser på historia...

Jag är glad om Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot och Kim Il Sung nämns - sen är det ännu bättre om det även görs kritiskt!