Inatt lyckades jag vara vaken från att OS-sändningarna började till dess att herrarnas gymnastik började – då somnade jag om någon timme innan jag skulle till jobbet. Jag sover i vardagsrummet, sambon i sovrummet och vår hund pendlar mellan oss under natten. Det funkar utmärkt.
Jag var på väg att väcka hela huset när Ara Abrahamian blev bortdömd och förlorade sin finalplats i brottningens 84-kilos klass. Jag led på samma sätt med honom när han ”bara” fick OS-silver för fyra år sedan. Jag tyckte att han gjorde rätt och visade vad han tycke om hur domaren behandlade honom, inte minst eftersom protesten aldrig behandlades som lämnades in efter matchen. Jag tycker att man ska vara en god förlorare och medspelare.
Men när man har tränat under fyra år med ett mål för ögonen och en domare avgör en match istället för att idrottarna gör det – då har man all rätt att visa vad man tycker. Att Ara sedan lämnade prispallen innan ceremonin var klar, var kanske inte det bästa. Men budskapet gick hem – Ara var inte där för att brottas lite, han var där för att vinna. Sådan inställning gillar och beundrar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar