De senaste dagarna har vi via media kunnat följa utvecklingen i Georgien. Sedan Rosornas revolution slog landet in på en ny väg. Både presidenten och folket vill vara en del av det demokratiska och fria Europa, inte en del av det forna Sovjet. Vilket är den raka motsatsen mot vad Ryssland vill.
Georgien har mer eller mindre varit en del av Ryssland sedan början av 1800-talet då landet blev en provins i det ryska Tsardömet. Landet blev självständigt först 1917 för att sju år senare återigen bli en del av den kommunistiska Sovjet, när den röda armén rullade in i landet.
Den nuvarande ryska premiärministern och före detta presidenten Putin har utvecklat sitt land till att återigen bli en aggressiv krigsmakt. Inte minst är landets utrikespolitik i Kaukasus djupt oroande.
Landet tvekar inte att använda vapenmakt för att undantrycka suveräna stater som han anser tillhör honom. I skrivande stund pågår det krig mellan Ryssland och Georgien. Men kriget har pågått länge. Där vapnet har varit olja och gas i ett upptrappande kallt krig. Ryssland kontrollerar genom sina naturtillgångar mer eller mindre Europas gas försörjning och gör allt för att även på det området få fullstädning kontroll. Genom Georgien går gasledningar från grannlandet Azerbajdzjan med riktning mot väst. Ledningen BTC (Baku-Tiblisi-Ceyhan)som invigdes våren 2006 har som länge retat den styrande makten i Kreml.
Putins korggosse presidenten Medvedev har sagt i ett uttalande att han har en konstitutionell rätt att ingripa för att skydda ryska medborgare. Varje stat har till uppgift att skydda alla individer i den stat de befinner sig i. Ryssland har ingen rätt över huvudtaget att göra som de nu gör i Georgien. Krig på vår kontinent har startats precis på samma sätt tidigare i historien. Därför måste omvärlden nu stoppa och fördöma Rysslands fortsatta planer.
Det är nu viktigt att EU ger ett tydligt stöd till före detta Sovjetstater som utvecklas mot demokrati och frihet. Georgien är en del av den utvecklingen och den måste stöttas. Jag har inte själv varit i landet, med i så väl grannlandet Turkiet som i Ukraina är längtan efter EU stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar