Folkomröstning eller inte, det är frågan?

Tyvärr har frågan i debatten om den nya konstitutionen, inte blivit vad den handlar om eller vad som händer om Europa säger ja och den genomförs, utan frågan om folkomröstning. Hade jag fått röstat i Sverige, hade jag röstat ja av många anledningar. Men den nya konstitutionen kommer EU att förändras i grunden, mycket av det som jag inte gillar med EU blir bättre och framför allt blir det med demokratiskt och öppet, helt i den riktningen som jag vill se. Dock kvarstår frågan som många Nej-sägare skriker om, nu även Liberala ungdomsförbundets styrelse, där många är Ja-sägare, kravet på folkomröstning.

Jag tycker inte att man ska folkomrösta för sakens skull, då kan riksdagen få rösta om det i december. Jag tycker inte heller att man ska vara för en folkomröstning av taktiska skäl, för att eventuellt få bort frågan från riksdagsvals dagordningen.

Ska vi folkomrösta, är jag inne på Olle Schmidts (fd europaparlamentariker för Fp) linje om svenska folket säger nej till konstitutionen måste det också märkas och kännas av. Det vill säga att Sverige faktiskt också då lämnar EU. Sverige ska då isolera sig på sin norra kant i Europa och känna sig väldigt utanför och i praktiken få mindre inflytande och betala mer för att vi ska få en bättre välfärd.

För det får inte bli som Eurofolkomröstningen, att en majoritet säger nej och sen märks det inte av. Utan det blir bara en chans för missnöjespartier att än en gång få knäppa ”eliten” på näsan. Säger vi dock ja till konstitutionen, ska vi ta ett nytt och stort kliv in i Europa och vara pådrivande för reformer.