I helgen som gick satte jag mig tillsammans med en polare på Connexs Norrlandståg mot Sollefteå, nu kom vi inte enda fram utan fick hoppa av i Långsele, 20 minuter över fyra på morgonen. Efter än spännande tågresa med inslag från Arvidsjaur och dålig musik, lyckades vi komma fram till den kraftfulla kommunen, där solen redan var på väg upp.
Jag är en hemsk storstadsmänniska, så jag kan faktiskt säga att Sollefteå och en rad andra små kommuner i Sveriges mitt och norr över, är platser som gud glömde. Än värre blir det väl då för oss ateister. Sollefteå påminde mig om hur jag reagerade när jag besökte dåtidens Östeuropa för första gången, eller i slummen i Sydney. Ni förstår. Nu åkte jag inte upp för att granska och florera i området, utan för att köra ner, än av mina vänners flyttlass till Göteborg med bil (enligt flera också en plutt stad).
Fram tills dess att vi kom in till Västra Götalandsregionen där jag både bor och arbetar, hade genomsnittshastigheten för bilen legat BRA över 100 km/h. God fart för en Saab 93 combi. Timmarna flöt iväg, först efter en sväng i Härnösand (25 mil eller så), åkte vi mot framsidan via Långsele resandes på den berömda Bävervägen, enligt rykten på bygden full av bävrar. Dock inte denna dag, även om jag från fönstret kunde se lite gammal bäveraktivitet. Resan fortsatte sedan förbi Timrå, Sundsvall, Gävle, Avesta och även gnällbältet och dess huvudstad Örebro, försvann bakom oss med en j*** fart.
När vi hade passerat igenom regionen till Göteborg på E20, som ska vara en Europaväg, hade genomsnittshastigheten försämrats kraftigt. Är det något som norra delen av Sverige har, som vi i söder inte har, så är det infrastruktur med bra, raka och säkra vägar. Eller dom har infrastruktur. Det är skamligt att huvudleden mellan Sveriges två största städer, inte är motorväg. Än värre, är nog vägen norr över från Göteborg mot Oslo genom Bohuslän. Inte konstigt att man inte vill bygga fler Saabbilar i ett område utan transportmöjligheter. Usch, det behövs infrastruktur, på norrländskt vis. Men Messing fortsätter väl och ljuga och inte göra sitt jobb. För övrigt efter mer än ett dygn på resande på fot, somnade jag in i min stora säng vid tretiden på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar