I dag samlas Folkpartiet till partiråd i Stockholm för att diskutera partiets valanalys, Det är dags att bredda Sveriges liberala parti, och summera valrörelsen 2014. Folkpartiets samlade valresultat är ett misslyckande och en stor besvikelse.
I mångt och mycket delar jag valanalysgruppens slutsatser. Folkpartiet behöver nu bredda politiken och ta större plats i frågor som är viktiga för väljarna. Det gäller inte minst ekonomi och jobb samt breda välfärdsfrågor som sjukvård och omsorg om äldre. Samtidigt behöver breddningen kopplas till ett omfattande liberalt idéarbete och en gemensam berättelse om vad vi vill med framtiden.
Men det vore förödande att släppa greppet om skolpolitiken där Folkpartiet har ett extremt starkt stöd bland väljarna. Valanalysen från katastrofvalet 1998 pekade just på att Folkpartiet inte hade en enda fråga som väljarna förknippade med partiet. Den läxan har vi förhoppningsvis lärt oss.
Men allt handlar inte om politik och idéer. Folkpartiet behöver inleda ett förnyelsearbete i partiet som tar sikte bortom valet 2018. Det är ett arbete som har fått stå tillbaka under regeringsåren. Med en väljarkår som blir allt rörligare och där partiidentifikationen fortsätter att försvagas – blir det allt viktigare med ett löpande strategiskt kampanj- och kommunikationsarbete. Det gäller särskilt ett idéparti som Folkpartiet liberalerna som alltid har haft lättrörliga väljare. Därför behöver utgångspunkten för den diskussion som i dag ska föras på partirådet handla om mer än några intensiva veckor i augusti och september. Det är frestande att söka förklaringarna i omgivningen, som valanalysgruppen skriver i sin rapport, men det hjälper oss inte framåt. Vi behöver självkritiskt dra slutsatser av vårt eget agerande.
Jag var högst delaktig i Folkpartiets valrörelse - som valledare (och kandidat) i Göteborg. Även här finns en rad förändringar som måste genomföras för att stärka och utveckla partiet. Men vi lyckades lokalt att hålla ställningarna i kommun- och regionvalet, där dessutom fler väljare valde att lägga sin röst på oss jämfört med 2010, och vi motade tillbakagången i riksdagsvalet. Vi lyckades att mobilisera liberala väljare. Den lokala utvärderingen är ännu inte klar. Men några faktorer för våra lokala framgångar kan spåras i tydlighet, tonalitet, prioriteringar och ett aktivt kampanjarbete.
Min bild av Folkpartiets valrörelse var att det var god stämning i partiet och att kampanjen fungerade väl. Men det räcker inte längre. Framöver måste vi göra större ansträngningar om vi ska lyckas. Ambitionerna måste höjas betydligt.
Jan Björklund har varit självkritisk och tydlig i sitt ledarskap efter valet. Nyligen lyfte han på DN debatt fram åtta punkter som ska göra Folkpartiet mer relevant i vardagen. Det är en bra start. Partisekreterare Maria Arnholm har under hösten rest runt i partilandet för att lyssna av och diskutera. Ett av hennes första besök var i Göteborg och vi förde väldigt bra samtal om förnyelsearbetet, som de facto redan har startat.
Jan Björklund har varit självkritisk och tydlig i sitt ledarskap efter valet. Nyligen lyfte han på DN debatt fram åtta punkter som ska göra Folkpartiet mer relevant i vardagen. Det är en bra start. Partisekreterare Maria Arnholm har under hösten rest runt i partilandet för att lyssna av och diskutera. Ett av hennes första besök var i Göteborg och vi förde väldigt bra samtal om förnyelsearbetet, som de facto redan har startat.
Vi är som parti i ett allvarligt läge som måste tas på största allvar. Vi har gjort dåliga val innan och vi har kommit igen. Det ska vi göra igen, tillsammans.
2 kommentarer:
Folkpartiet måste lära sig att välja företrädare som gillas av väljarna och inte de som är mest populära i en liten dominant del av den interna liberala eliten. Vi minns ju hur det gick när Leissner var partiledare, och jag har undrat om inte sossarna borde har lärt av detta och avstått från att välja Juholt.
I det val vi hade i september var två feminister framträdande, Olsson och Arnholm. De behövs säkerligen i den liberala debatten, men om väljarna tror att de kan få allt för inflytelserika maktpositioner sviker väljarna.
Det är lätt att förstå att män och kvinnor som lever tillsammans skall dela på vardagssysslor. Men argumenten om detta kommer ofta från karriärkvinnor som är singlar och som ser en möjlighet att få mindre konkurrens i sina karriärer om gifta män stannade hemma från jobbet i större utsträckning. Tyvärr är det så att många kvinnor väljer att jobba deltid, inte för att mannen inte vill hjälpa till där hemma utan för att familjeekonomin
tillåter det. Därför kommer de liberala feministernas dominans att skrämma iväg väljare från folkpartiet.
Lägg av, har ni inte lärt er av C och KD vad som händer när man "förnyar" sin politik? Det som händer är att kärnväljarna känner sig övergivna och ser sig om efter andra alternativ. Jag har tidigare varit engagerad i FP men tappade intresset när det kom fram att provvalet i mitt länsförbund inte följts utan valberedningen istället gått på hur "säljande" kandidaterna enligt deras tolknng var på allmänheten.
Skicka en kommentar