Palme hade rätt!

I söndags sommartalade Jan Björklund i Göteborg. I slutet av hans sommartal tog han med oss tillbaka till slutdebatten i tv inför valet 1979. I början av debatten går Palme till hårt angrepp på de borgerliga partiledarna Ullsten, Fälldin och Bohman för att de undvek att redovisa en gemensam politik.

Palme säger: "Inget gemensamt program. Inget besked om vad de borgerliga tillsammans vill göra. Och då blir min fråga: Vad är det för fel på den gemensamma borgerliga politiken eftersom ni aldrig låter väljarna ta ställning till den i ett fritt demokratiskt val?"

Jan Björklund konstaterade att Palme hade rätt och att de borgerliga partierna har lärt sig läxan.

- Därför har vi bildat alliansen. Före valet bör man redovisa sin gemensamma politik. Det är man skyldig väljarna. Det är svårt att ta ställning om man inte vet vad alternativen är, menade Jan Björklund. Samtidigt ställde hans sig frågan:

- Hade Olof Palme fel? Och om Palme hade rätt, så blir ju frågan; "Vad är det för fel på den gemensamma rödgröna politiken eftersom ni inte låter väljarna ta ställning till den i ett fritt demokratiskt val?"



Det är dags för de rödgröna partierna att ge väljarna svar om vad som väntar om de tar över regeringsmakten efter valdagen den 14:e september. Väljare som tänker rösta rödgrönt borde fundera på hur mycket högre räntor klarar jag av att betala varje månad. Hur mycket högre el-räkning vill jag betala. Hur mycket mer i skatt ska dras från min lön varje månad. Hur mycket kommer maten att kosta. Hur ska de bli lättare att anställa unga när kostnaden kommer att dubbleras för att anställa ungdomar. Frågorna är många. Svaren är få. 

I nyhetsflödet: SvD, SR, VK, Skånskan, GP, DN, UNT, EX, AB,

Lovord om en friare akademi!

Idag skriver Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz på DN debatt om hur Sverige och Europa kan stärka sig på den globala marknaden. Det nya stadsrådet gör detta i samband med att politiker, finansiärer och forskare samlas i Lund för diskutera hur europeisk forskning ska kunna skärpa kvaliteten och bli mer konkurrenskraftig.

Krantz pekar på tre centrala områden som behövs stärkas och som han kommer att driva under det svenska ordförandeskapet.

1. Utbildningen måste stärkas på alla nivåer, fortsatt ökade anslag till forskningen samt förverkligande av resultaten av densamma.

2. EU-budgeten måste läggas om från dåtid till nutid; från CAP till bland annat utbildning och forskning, vilket skulle stärka Europa i den globaliserade världen.

3. Även om forskningspolitiken ska vara en nationell fråga, så kan mer göras inom unionen för ökat samarbete av forskningens finansiering och organisation.

Stadsrådet har helt rätt när han pekar ut vilka områden som är viktiga och de tre punkterna ovan är lovvärda. Fast det som gör mig mest glad är frågan om våra högskolesätens autonomitet, i detta fall ökad frihet från staten.

Jag tycker att Alliansregeringen borde gör upp med arvet efter Olof Palme och släppa akademin fri; det skulle både politiker, samhället, näringslivet och framför allt den högre utbildningen och forskningen må bäst av. Politiken ska skapa möjligeter, inte hinder för initiativ och utveckling. Krantz har inte haft ministeruppdraget speciellt länge, men hans programförklaring visar vägen och den resan tycker jag att vi ska haka på.