När jag äntligen lyckades berätta för nära och kära att jag var homosexuell, efter år av tvivel, förnekelse, hemska tankar och tårar mådde jag bättre än vad jag någonsin hade gjort. Att Homo-, Bi och transpersoner (HBT) ska behöva berätta, att ta det där berömda steget ut ur gaderoben, bara för att förklara att man är som alla andra, är bara ett bevis på att samhället fortfarande har långt kvar. För mig öppnades en helt ny värld, inte en värld med fest, snygga killar, make up, sex och hårborttagning. Utan en värld, där jag kunde vara mig själv, leva ett liv utan att behöva ljuga. Helt plötsligt, nästan över en dag, förändrades mitt liv. Jag var egentligen inte någon annan person, jag hade bara vågat berätta att jag var homosexuell. Så här i efterhand, kan jag ibland tycka att detta är absurt, varför skulle jag behöva med skakande kropp och rinnande tårar behöva berätta att jag var kär. Det ska ju göras med glädje.
Sverige sägs vara ett föregångs land på HBT-området, men i praktiken finns det fortfarande mycket att göra för våra politiker. Först och främst behöver alla individer vara lika inför lagen. Därför ska partnerskapslagen avskaffas och istället ska en gemensam äktenskapsbalk införas. Alla par ska ha rätt att ingå äktenskap, oavsett sexuell läggning. Trossamfunden ska ha möjligheten att viga homosexuella par, men ska inte vara tvingade.
Vidare behövs det krafttag inom skolans undervisning om sex och samlevnad. Kunskaperna inom skola, hälso- och sjukvård, äldreomsorg och socialtjänst om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation måste öka. Sevrige behöver stärka diskrimineringsskyddet i både grundlag och i allmän lag. Därför bör dagens diskrimineringslagar ersättas med en sammanhållen lagstiftning. Samtidigt behövs också öka rättsväsendets kunskaper om hatbrott som begås för att kränka personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet. Samhället måste också börja uppmärksamma partnervåld i samkönade relationer.
Vi har fortfarande mycket att göra i Sverige, men vi måste också blicka utanför landets gränser. Både för att uppmärksamma och förbättra situationen för HBT-personer i andra länder. Det handlar om klassisk solidaritet. Det behövs en FN-konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Sverige måste vara med pådrivande för att arbetet mot diskriminering inom EU också innefattar diskriminering mot HBT-personer. Ett konkret förslag är att bevaka HBT-personers mänskliga rättigheter i exempelvis EU:s kandidatländer och i de länder som får bistånd av Sverige. Ett annnat är reformering av flyktingrätten så att förföljda HBT-personer kan få flyktingstatus i Sverige.
Principen om alla människors lika värde måste vara det grundläggande i vårt samhälle. Det är i respekten för olikheten som det öppna samhället formas. I ett sådant samhälle lär fler unga som gamla, våga ta steget och leva sitt liv som dom vill. Istället för att rätta sig efter andras okunskap och bristande respekt.
(Publicerad på GT Debatt, onsdagen den 3/8)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar