Ikväll gjorde Mona Sahlin premiär som partiledare i Almedalen. Först och främst ska jag säga att jag saknar det där jippot. Förra sommaren var som en vecka i medelhavet, långt från vad som nu kan kallas sommar på Orust och jag stormtrivdes i Visby. Så det var med en viss bitterhet som jag såg miljöministerns tal igår och zappade in Monas tidigare ikväll.
Hon har sedan hon tog över som partiledare pratat om att förnya sossarna, se saker med nya perspektiv. Nu när hon hade chansen, så var det inte mycket nytt som kom fram. Som ledare för Sveriges största parti finns det mer att önska. En fråga som är rätt central är vad Mona faktiskt tycker. Det var i alla fall inget hon gav svar på idag. Vi får väl vänta och se. Något jag ändå uppskattar hos henne är hennes kamp för allas lika värde, synd bara att hon inte drev på mer när hon faktiskt hade makten. Det är alltid lätt att vara efterklok. Fast när det kommer till henne har hon funnits nära makten länge, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar