måndag, februari 19, 2007

Skratta eller gråta? Del 2

Jag bör nog skriva att detta är någon form av hjälp till självhjälp just nu...

Början på året 2007 har skitit sig rätt kraftigt, nästan ingenting har gått som jag velat. Efter kontakt med CSN sedan slutet av december 2006 kan jag nu konstatera att jag inte kommer att kunna studera vidare. Efter ännu ett samtal med CSN idag så säger de att jag har tagit för få poäng sedan tidigare, samtidigt som jag har hävdat att jag slutade studera 2003 och då började arbeta (så jag har inte kunnat ta några poäng). I och för sig är det skit samma just nu. Är lika ledsen och framförallt hopplöst irriterad inte bara på mig själv utan allt och alla.

För jag har inget jobb som kan finansiera mina studier (skulle kunna skaffa mig ett svartjobb, men det skulle inte vara så bra att göra det eftersom jag är politiskt aktiv…) och måste därför bli arbetslös för att istället få A-kassa, men då får jag inte studera och måste sluta på universitet. Den onda och svarta spiralen som numera är döpt till Stalin fortsätter bara. Om jag nu ska bli arbetslös igen – kan jag då få A-kassa med än gång? Eller måste jag vänta tre nya månader för att få ersättning.

Allt detta är en spännande fortsättning på det underbara året 2007, där jag har huvudrollen. Nästan som man ska börja fundera på vilken affär som har vinstlotten med 25 000 spänn i 25 år eller vilken bank som är bäst att råna. Herregud, tänk hur fort allting kan skita sig och jag har det absolut inte värst.

Varför slutade jag snusa? Just nu värker och skriker min kropp efter något som kan likna normaltillstånd eller än bättre kanske – det där som kallas apati. Känns som att jag vill dra mitt täcke över huvudet och vakna upp någon annan gång…

Förutom allt detta har jag tenta imorgon på mina första 5 poäng, som jag måste se till och ta om jag överhuvudtaget vill kunna finansiera eventuella studier i framtiden med hjälp av CSN. Men med allt detta i huvudet, har jag fruktansvärt svårt att plugga. Hur faan ska jag ta mig ur detta då och varför kunde inte CSN sagt till mig från början att jag inte kunde plugga med stöd från deras sida - det hade inte behövts tre månader.

2 kommentarer:

Per Jodenius sa...

FAn vad livet suger gubben. Som du sa, detta hade vi inte direkt räknat med i sommras. Men allt reder sig, det lovar jag ;)

Gustafsson sa...

Jo, det är klart att det gör. Men att allt kan gå så fort. För övrigt håller jag med dig om att de känns lite förjävligt att andra kan arbeta vidare - mendans du o N blev utsålda.