Efter fler år i arbetslivet, är jag så mer eller mindre ofrivilligt tillbaks i skolbänken. Det jag just nu studerar är kul och intressant för en historienörd som mig. Men mitt problem började inte idag utan för ett antal år sedan – närmare bestämt 2003.
Då studerade jag på GU för första gången och var inne på min tredje termin som student, bodde hemma hos mina föräldrar så jag tog bara emot bidragsdelen och tog inga lån. Sedan började jag jobba politiskt och hoppade då av mina studier (köpte lägenhet med mera, kallas räkningar...). Vanligtvis är det bättre med folk som drar in skattekronor än som kostar, men denna gång startade mina problem.
Jag slutade studera samtidigt som min kontakt med CSN inte var den bästa redan då, men mest för att jag var helt uppe i mitt nya arbete. Jag avslutade mina studier, men GU meddelade aldrig att jag hade slutat studera till CSN). Så här ett antal år senare kräver CSN tillbaka till en början 14 000 spänn av mig! Varför? Jo, för att jag hörde av mig till dem och begärde stöd för den termin jag nu börjat. (Började plugga för jag ville inte gå på A-kassa som i och för sig var mer än bidrag och lån från CSN. Jag vill inte vara arbetslös).
CSN svarade mig att jag har tagit för lite poäng och fick inget stöd, jag blev ledsen i ögat och svarade att de borde jag få ändå. Det var då som de krävde en jävligt bra semester + ränta av mig och som ska betalas in senast nästa månad. Hur ska jag få ihop dessa pengar? Hur kan man dessutom kräva ränta för något som man tidigare inte har brytt sig om?
Hade jag aldrig hört av mig till CSN så hade jag aldrig behövt betala inte heller om jag hade tagit mina poäng som jag nu läser och finansierat mina studier själv. Så ska man skratta eller gråta? Jag vet inte, fast en jävla lipsill har jag varit – vilket min sambo har fått ta del av. Så sammanfattningsvis så har jag knappt något kvar på mitt konto, räkningar att betala, ingen lust för studier och drömmar som försvunnit allt inlindat i en negativ spiral som just nu inte vill lösa sig. Jag har min mamma och pappa som hjälper mig, hade jag inte haft det – så har jag ingen aning om vad jag skulle ha gjort, förutom att söka jobb, som jag idag har gjort.
Vill verkligen inte känns mig som en haverist, men det gör jag. Kan glädja mig åt att min kusin har tagit körkort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar