Just nu pågår premiären av allsvenskan på Nya Ullevi en crossboll från min lägenhet. Det är en hoppfull ångest laddad match, där Gais leder (1-0) mot mitt kära ÖIS i första derbyt i Götet för året. Själv skulle jag egentligen vart på plats tillsammans med min far och hans bröder, men ställdes in i sita minuten. Nästan lika skönt att följa matchen på TV4+ hemma i soffan (var ute dansade runt på stan igår natt) och för en gångs skull kunna vara hemma en lördag. Inte dåligt.
Tre saker kan konstateras efter 45 minuter; gräsmatten är fruktansvärt dålig och ÖIS kan spela oerhört mycket bättre och gänget på fyrans sändning är helt okej. Vem som fick rättigheterna avgjordes ju så sent som igår… Bäst hittills i ÖIS är Valter Tomaz Jr som har gjort en bra inledning ute på högerkanten. Hela backlinjen känns stabil. Tråkigast hittills är Ailton Almeidas skada, hoppas att han snart är tillbaks på planen. Återkommer efter andra perioden.
-----
40 minuter senare...
Vad då hoppfull? Det är ångest! Har precis stängt av teven, slängt iväg kontrollen med några få minuter kvar av matchen, då det blev 2-0. Lagkapten och målvakt Dick Last gör bort sig när lirarna för första gången under matchen lycka få lite tryck…Nä. ÖIS får gå hem och fundera över hur man ska bli bättre än PROs fotbolls avdelning. För det här var inte bra. Kan inte förstå hur jag har en sådan kärlek för det här laget. Det kan bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar