Miljöboven Romson

Det finns ingen tvekan om att den nya vice statsministern med ansvar klimat- och miljö, Åsa Romson, är välutbildad och kunnig på miljöfrågor. Till skillnad från övriga partiledare har hon en doktorsexamen, dessutom i internationell miljörätt. Vissa skulle nog säga att hon är expert på sitt område.

Mot den bakgrunden kan man därför ställa sig frågan varför granskningen i media av det nya statsrådet mer eller mindre har uteblivit. Efter avslöjanden från Expressen har det framkommit att Romson underlåtit att betala energiskatter för diesel, målat sin husbåt med en giftig bottenfärg, värmer upp fartyget med en oljepanna och tömmer gråvatten rakt ut i Östersjön.

Det är trots allt klimat- och miljöministern som har struntat i att betala miljöskatter, förgiftat havet, skickat ut koldioxid i luften och släppt ut bad, disk och tvätt rätt ut i vattnet. Samtidigt har hon i riksdagen drivit på för en tuffare lagstiftning mot just ”miljöbovar”. Det är uppenbart att hon lever inte upp till de moralprinciper hon uppmanar andra att följa.

I veckan skrev Sanna Rayman ett uppmärksammat inlägg på Ledarbloggen vilket också Patrik Kronqvist gjorde i Expressen om varför Romson inte har granskats lika mycket och tufft som skedde när moderata ministrar tillträdde 2006. Läsvärda. 

I nästa vecka ska Europeiska rådet besluta om EU:s klimatpolitiska mål för 2030. Ett annat område där Miljöpartiet har suttit på höga hästar under väldigt lång tid. Men nu när de sitter på makten är det annat ljud i källan. Vad är egentligen regeringens hållning?