Jag trodde aldrig att det skulle vara så jobbigt att inte ha något att göra. Men efter 3,5 år som anställd i Liberala ungdomsförbundet har jag nu blivit arbetslös, jag valde kärleken och Göteborg. Var väl egentligen inget val. Däremot att inte ha något att göra, (visst finns det saker att göra – massor), men det hela gör mig lite lätt rastlös. Nagelbanden är sedan länge tillbaks på 1600-talet och att ”bara” tvätta känns som ett livsprojekt. Men det ska väl kännas så, kanske. Vi får väl se vad som händer och jag får helt enkelt sätta igång att skriva på min blogg igen. Kanske behöver lite självhjälp i väntan på A-kassa och nya jobb.
Ja just det, blev omvald idag som ledamot i utbildningsnämnden och nästa år börjar fyra nya spännande jordsnurr i nämnden och det med en ny ordförande från Vänstern. Kan det bli bättre? Hoppas att det blir rejäla diskussioner framöver – det behövs, inte minst för debattklimatet i den här stan…
Lite synd att Frank Andersson (s) lämnat som ordförande, men det var ju inte speciellt oväntat. Jag vet inte varför, men kan tänka mig att han inte kommer så bra överens med en snubbe som suttit lite för länge som politiker i den här staden. Frank är verklig helylle.
