En hälsning till lärarna i höstmörkret

Ska de allra bästa studenterna lockas till lärarutbildningar runt om i landet och ska huvudmän kunna behålla engagerade lärare i yrket måste lärarnas gedigna högskoleutbildning och deras avgörande roll för skolan även avspeglas i lönekuvertet. Är man av uppfattningen att lärare är den enskilt viktigaste faktorn för att vända kunskapsresultaten i skolan måste man också agera därefter.

Under flera decennier har läraryrkets status dessvärre försämrats. Kommunaliseringen av skolan är en av de bidragande orsakerna. Arbetsgivarna har försämrat lärarnas arbetsvillkor. Obehöriga lärare har anställts och arbetsgivarna har inte värdesatt de utbildade lärarnas kompetens. Lärarna har inte fått tillräckligt med kompetensutveckling och yrket har varit ensamt. Det har också varit svårt att göra karriär i yrket.

I valrörelsen lovade Gustaf Fridolin 10 000 kronor mer i lön till landets lärare. När man skrapade lite på ytan blev det bara 2000 kronor mer i lön. Efter valet blev Fridolin utbildningsminister och i förslaget till statsbudget satsades inte en enda krona på lärarnas löner. Löftet från Fridolin och Miljöpartiet uteblev.

Det är kanske mot den bakgrunden som utbildningsministern kände sig tvungen att göra en hälsning till landets lärare under höstlovet.
 

Kritiken mot Fridolin lät inte vänta på sig och utbildningsministern fick försvara sig i Expressen. Hälsningen blev mer av en klapp på huvudet. Ledarsidorna.se, Ledarbloggen, Dick Erixon och Zac är inne på samma linje.

Ann-Charlotte Marteus slår huvudet på spiken när hon på Opinionsbloggen skriver: ”Föreställ er att sjukvårdsminister Gabriel Wikström höll ett tal till Sveriges läkare med samma övertydliga intonation, ömsinta tilltal och nedlåtande uppmaningar”. Jag fortsätter gärna på den vägen. Tänk om försvarsministern, inrikesministern eller för den delen utrikesministern hade gjort samma sak till officerare, poliser eller diplomater. Det hade blivit ett ramaskri. Läs även Marteus krönika i samma fråga.

Lärarna vill mycket som kollektiv. Men är den en sak lärarna verkligen vill så är det att få uppskattning för deras viktiga jobb och den uppskattningen måste synas i lönekuvertet. Lärarnas löner måste höjas och där måste arbetsgivarna, kommunpolitikerna, ta ansvar!